Nöje & Kultur

En dag med visor som gav mersmak

Nöje & Kultur Artikeln publicerades

Min far var jazzmusiker, och varje 70-talssommar tog han och mamma med mig till Emmaboda Folkets Park och Musik i Emmaboda.

Vi lyssnade på Monica Zetterlund, Thad Jones och Mel Lewis, och senare stod jag där på egen hand och studsade till Imperiet. Musik i Emmaboda somnade in i mitten av 1980-talet och sedan dess har det varit tyst i folkparken.
Fram tills nu.

Emmaboda visförening bildades i våras kring ordföranden, sångaren och visionären Peter Olssons tankar om att skapa en välkomnande mötesplats liknande den han som barn upplevde då han växte upp alldeles invid det myllrande festivalområdet.
Första gången Emmaboda visfestival arrangerades i lördags kallades den för Cornelisdagen, eftersom det i november är 25 år sedan den store Cornelis Vreeswijk gick ur tiden, blott 50 år gammal.

CajsaStina Åkerström var det största namnet, och när hon var klar vid halvtiotiden var intet öga torrt. Hon har ett stort hjärta och en lyhörd förståelse för visan som uttrycksmedel som är synnerligen älskvärd.

Dessförinnan den uttrycksfulle Caj Karlsson och före honom: Peter Olsson, Mats Molin, Odd Hagel, Kjell Arvidsson och Nilla Nielsen.
Alla inkluderade Vreeswijk-nummer och arrangemanget löpte lätt och ledigt med gemytlig familjeprägel.
Första gången, och antalet besökare översteg 1?700.

Det är sannerligen inte dåligt. Nu hoppas jag vid allt som är heligt att detta uppskattas till sitt fulla värde. Visan är ett uttryck som i dag känns mycket angeläget eftersom uppblåst yvighet finns i tröttande överflöd. Det är en sak.
En annan är att visfestivalen är byggd på djupt humanistiska värderingar. Den snävhet och förmodat intelligenta kyla, som jag alltför ofta upplever i somliga kultursammanhang hör inte hemma här. För det är jag djupt tacksam, ty det är inte på distans vi bygger nära relationer.

Festivalens konferencier, den välformulerade vissångaren Björn Pettersson, tog vid efter Åkerström.
”Detta får inte vara en engångsföreteelse. Detta måste fortsätta”, sade han.
Jag instämmer – helt utan reservationer.