• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Ska det vara hållbart är det utvecklingen som måste betonas

Debatt 2006-04-04 | Uppdaterad 2007-10-05

Den 22 mars överlämnade regeringen skrivelsen ”Strategiska utmaningar – en vidareutveckling av svensk strategi för hållbar utveckling” (skr. 2005/06:126) till riksdagen.
Vi måste eftersträva en så kallat ”hållbar utveckling”, menar regeringen. En fråga att ställa sig är: över vilken tidsperiod talar man om hållbar utveckling?
Frågan brukar väcka förvåning, men är högst relevant, vi får väldigt olika strategier om vi talar om en tidskala på 100, 1000 eller 10000 år. Oftast brukar synen på hållbar utveckling vara rätt grund och präglad av moralistiska ställningstaganden, men när den väl definieras mer noggrannt verkar det handla om att det är ett tillstånd som samhället kan uppnå och sedan stanna kvar i. Det verkar kräva ett stillastående samhälle, där förändringar av förutsättningarna "hotar" hållbarheten.
Hållbarhet borde handla om att vi bygger upp robusta system som klarar förändringar, men med förståelse för att ett samhälle är till för människor att leva i, inte för att uppfylla ett mål.
Vad är egentligen tillväxt? Det handlar inte om att bara producera "ständigt mer prylar". Det handlar om att möjliggöra människors strävan efter lyckan, sprida nya idéer, förändra hur folk lever och arbetar och möjliggöra för människor att pröva nya saker i sina liv.
Tillväxten upplöser och omformar allt från konstformer till yrken. Den uppmuntrar experiment och förbättring, under hård prövning genom trial and error. Marknader och människors handlingar kan inte kontrolleras eller förutsägas, och det verkar vara just denna marknadens dynamik som man vänder sig mot. Tillväxt ökar förstås styrkan i detta öppna, decentraliserade system. Mer ekonomiska resurser gör oss inte i sig lyckliga, men det ger oss förmånen att ha nya, mer angenäma problem. Mer ekonomiska resurser ger oss också möjligheten att tillfredsställa vårt grundläggande mänskliga behov av estetik och skönhet.
Redan de gamla grekerna, närmare bestämt athenarna, som var den rikaste stadsstaten och därmed det rikaste folket vid Medelhavet var rädda för andra folks tillväxt.
De var väldigt oroliga över att andra stadsstater skulle uppnå samma levnadsstandard, då skulle ju järnet och andra resurser ta slut. Athenarnas BNP per capita låg på en 3-4 dollar. I dag har vi svårt att finna samhällen som är så fattiga (jämför med Sveriges $33.586 per capita).
Vi har redan upplevt att vårt viktigaste bränsle har tagit slut tidigare: tranet från spermacetivalen. Tranet användes för att elda med, bland annat i gatlyktor. Tranet tog slut! Det var inte ekonomiskt lönsamt att jaga valarna för att kunna elda upp deras tran längre. Istället kom oljan och gasen.
Tidigare var kol en av mänsklighetens viktigaste råvaror, som vi använde för att elda och värma oss med. I dag är det sällan vi använder kol för det, men vår användning av denna naturresurs har förändrats. I dag används den i färgämnen, batterier, bakpulver, parfymer, elektrisk isolering. Aktivt kol brukas i mediciner, filtrering och i nanoteknik. Tänk om vi hade låst fast oss vid tanken att kol skulle användas för eldning? Ändå så verkar denna statiska tanke finnas i dagens hållbarhetsbegrepp.
När det gäller klimatet så är kanske inte det viktigaste att avgöra människans roll i klimatförändringar. Vi har två strategier – antingen anpassar vi oss till förändringarna eller så tar vi kontrollen över klimatet.
Dagens Kyoto-avtal försöker att halvhjärtat ta kontrollen över ett komplicerat föränderligt system där vi inte känner till allt som påverkar, genom att dra ned på mänsklighetens påverkan. Där har anpassning till klimatet betydligt bättre chanser att lyckas, för att det är en mindre komplex uppgift som kan varieras över tid och plats.
Det är ganska små saker som påverkar. Ett exempel är att vetefält kan kyla ned klimatet lokalt. Efter attentatet mot World Trade Center år 2001 så stängde man av flygtrafiken vilket ledde till att flygplanen inte släppte ut kondensationsstrimmor. Det sänkte instrålningen med 1 procent och kylde ned klimatet mer än något trodde möjligt.
Robusta system kräver flexibilitet, och då oftast marknadslösningar diskrimineras, så får vi svårt med just anpassning över långa tidshorisonter. Därför behöver vi en ny debatt om hållbar utveckling.
Waldemar Ingdahl

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: