Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
fredag 25 maj 2012
Ettan 2008-05-28 | Uppdaterad 2008-05-29
Sextio uttryck under samma tak. Sex rum som bångnar av formglädje och skaparkraft. Allt från sidenmjuka lådor som glider in med absolut precision till blommande ljusstakar med asfaltknottrig yta.
Sommaren har kommit med syrendoft. Då öppnar Capellagården sin traditionella utställning i år iscensatt av konstnären Anneli Ersbacken. En uppvisning som spänner från klassisk Carl Malmstenskänsla för trä, till keramik och textil som gärna söker nya vägar i traditionella material.
Gränsen mellan konst, konsthantverk, slöjd, och design löses upp alltmer, men i friheten behåller Capellagården sin grundmurade känsla för material. Mest uppenbart kanske i utställningens fyra gesällarbeten som excellerar i vackra detaljer, försiktigt spel mellan olika träslag och en nymornad lekfullhet. Hannes Dahlrot ville snida i trä. Han hittade bilddetaljer litet varstans, klippte samman dem till ett collage som han nu snidat i skåpdörren av björk. Arvid Salemark kostar också på sig litet lekfullhet. Carl Malmstens skåp Kanton - i vanliga fall trärent - har fått målad dekor och lådknoppar i kinesiskt rött.
Det här är en utställning som rymmer glada utropstecken men framför allt stram harmoni. I taket Nanaka Adachis stjärnhimmel, vita mobiler vikta i tunt siden med pärltopp, mitt i rummet Karin Hägerdahls raffinerat enkla linnevepor med tuschtecknade kroppar i rörelse. I fönstret Sara Nermansdotters vaser med i svart målade porträtt av farmor, far och Sara själv och på ett par podier strax intill utställningens mest avskalade och fulländade former, Masayoshi Oyas svit cermoniskålar med sparsmakade glasyrer från svart över koppar till guld.
Det riktigt svarta kommer igen i Nathalie Sternbauers keramiska minneskistor med svarta rosor och i ljusstakar i lera med mycket chamotte och samma prunkande rosor.
På motsatta väggen Anna Lönneborgs knallröda kopp, ett utropstecken, mer skulptur än bruksföremål. Den koppen skulle passa som gladsignal i Emelie Jensdotters modul för en hyllvägg. En produkt som tycks helt klar för produktion. En tresidig låda med ribbad vägg som sätts upp med vackert oljebrända spikar. Den enkla formen går att variera i det oändliga och när en modull målas svart, blir hyllsystemet rent skulpturalt.
Jenny Westerbergs textilobjekt är fritt formade ryor av virkade trådstumpar och minigrytlappar och Karin Nilssons skära pälsklädda urinoar som säger hallå till Marcel Duchamps hade lika gärna kunnat säga hej till Meret Oppenheimers pälsklädda kopp. Ullamary Lägemo rör sig också fritt mellan uttryck i en serie burkar med runda laverade målningar och Anna Lindqvist blandar tekniker i en serie på varandra staplande små rum varav ett blåsts upp i vuxenformat och fångar in publiken med gyllene planetbollar.
Årets verkliga installation är Karin Larssons nya grind för Capellagården som visas i modell på utställningen. Vackert blå, stram och stilfull med känsla för tradition.
Sommarutställningen som öppnar traditionsenligt den första juni pågår hela sommaren i Gamla skolan i Vickleby.