• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

"Vi lever i ett bildsamhälle"

Flm:s chefredaktör Jonas Holmberg om filmens makt över människan

Nöje & Kultur 2008-07-09 | Uppdaterad 2008-07-10

Foto: Mats Holmertz

Jonas Holmberg, ursprungligen från Kalmar, är chefredaktör på tidskriften Flm, som han driver tillsammans med Jacob Lundström. Det är inte en filmtidskrift säger han, det är snarare en kulturtidskrift om film där vi vill diskutera filmens förhållande till samhället.

Jonas Holmberg är i Kalmar för några veckor framåt. Han är emellertid inte i staden som chefredaktör på Flm, utan snarare i egenskap av regiassistent till filmfotografen Emil Klang. De båda vännerna från tiden på Lars Kaggskolans medieprogram ska tillsammans spela in Disappearing, ett rörligt modefotografi i kortfilmsformat. Jag träffade Emil Klang dagen innan intervjun med Jonas Holmberg.
– Om jag har någon fråga till Jonas? Hm, okej, jag har en. Fråga honom vilket verktyg som är mest kraftfullt, pennan eller kameran?

– Vilken fråga, utbrister Jonas Holmberg där vi sitter på ett kafé, som tack vare vädret och en synnerligen välsmakande espresso mer påminner om en bistro på Rue la Fayette än en uteservering på Norra långgatan i Kalmar. Han tänder en cigarett, dagens första.
– Vi lever i ett bildsamhälle där de flesta av våra minnen är baserade på rörliga mediebilder, inte på våra egna upplevelser. Ta 11 september som exempel. Alla, även de som inte var där, har en bestämd uppfattning om vad som hände. Det som vi i det fallet betraktar som verklighet är istället speglingar av det vi ser genom filmmediet.

Den 25-årige chefredaktören och filmvetaren tar en klunk kaffe och fortsätter:
– Så för att svara på Emils fråga, anser jag att kameran är kraftfullare än pennan eftersom kameran har en starkare verklighetseffekt. Gränsen mellan fiktion och verklighet blir tunnare genom kameralinsen än när den dras med pennan.

Eftersom detta är vårt andra möte låter svaret bekant. Vid vårt första samtal minns jag att jag ställde frågan, varför film? Varpå Jonas Holmberg svarade omgående: ”Därför att film är de senaste hundra årens viktigaste kulturform. Ingen annan konstform har haft ett större genomslag på hur människor tänker och ser på världen”. Nu, fyra månader senare, har tredje numret av Flm anlänt. Ett rykande färskt exemplar ligger mitt emellan oss på kafébordet. Sidan 39 är exponerad och fladdrar i vinden. Under rubriken ”Filmbevis” går det att läsa: ”Kan man lita på en bild?”. Reportaget som följer handlar om övervakningskameror och deras roll som ögonvittnen i rättsalen. Texten, skriven av Holmberg själv, problematiserar användandet av rörliga bilder som bevismaterial i juridiska ärenden. En slags filmens fenomenologi, påpekar Jonas Holmberg och syftar på godtyckligheten i den rörliga bildens sanningshalt. Han tar fallet med den 64-årige sjukpensionären Åke Djerfsten som 2004 blev slagen av två poliser vid en bensinmack i Botkyrka som exempel.
– Det blev en stor diskussion i rättsalen angående övervakningsbildernas sanningshalt. Det faktum att bensinmackens kamera visade bilder med 0,8 sekunders mellanrum, gjorde att innehållet blev svårtolkat. Vad händer mellan bilderna? Det fanns inget säkert svar och polismännen friades.

Jonas Holmberg vägrar kategoriskt att kalla Flm för en filmtidskrift. Det är snarare en kulturtidskrift om film, säger han och kastar en blick på cigarettpaketet. Två pinnar kvar.
– Vi vill bredda definitionen på film. Och det tycker jag att vi gör genom ett reportage som Filmbevis, där vi för ett djuplodat resonemang kring betydelsen av en sällan uppmärksammad typ av rörlig bild. I det här fallet handlar det om bevismaterial i rätten, men det kan lika gärna handla om hur kostymmodet påverkar designmodet.
Efter en påtår och en temperaturökning på minst två grader förklarar Jonas Holmberg att det finns en lucka på filmtidskriftsmarknaden. Det måste vara en sjuhelsikes lucka, tänker jag för mig själv, i synnerhet som Flm inte ens är en filmtidskrift. Men jag låter det bero och ser istället på när Jonas Holmberg tar sin näst sista Marlboro light. Till sist kan jag inte hålla mig längre.
Den här luckan du pratar om. Hur fyller ni den?
– Förhoppningsvis genom att föra seriösa debatter och kulturdiskussioner.
Och film är ett lämpligt medium att diskutera tycker du?
– Självklart. Film och rörliga bilder spelar en stor roll i människors liv. Det är inte, som dagens filmkritik får det att verka, en engångsföreteelse på bio. Film är snarare något som påverkar oss hela tiden. Den kritik man läser i dagstidningarna har därför ingen verklighetsförankring, det finns väl inte en människa som nitiskt följer bioschemat?
Du har tidigare sagt att vi alla har ett medialt minne. Vad menar du med det?
– Hur ser det ut när två människor har sex, till exempel? Svaret på frågan levererar filmen långt innan tittaren ens har upptäckt det på egen hand, på riktigt så att säga. Det är det jag menar med ett medialt minne, det är mediala speglingar med en verklighetstrogen effekt.
Efter att ha tagit sista blosset på den sista cigaretten fortsätter Jonas Holmberg:
– Flm vill diskutera filmens förhållande till samhället. Att du kan hitta Flm både bland film- och kulturtidskrifterna på Presstop säger kanske det mesta?

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: