Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
fredag 25 maj 2012
Spel 2008-11-06
Racing
Nya banor – samma spel. Jag skulle kunna nöja mig med att sammanfatta Pacific Rift just så. Men det vore att göra det enkelt för mig. För helt sant är det faktiskt inte.
Vi börjar med det positiva. Borta är grådasket, den brungråa färgskalan som kapslade in föregångaren och hade samma effekt på psyket som en tisdagseftermiddag i november. I stället möts vi av en vykortsvacker vulkanö med stor variation på miljöerna. Det är klafsig gegga i svackor, det är tropisk djungel på sluttningarna och det är glödande lava på topparna. Banorna i sig är läckra, svåra att köra första gången – men sitter bättre och bättre ju fler gånger man kör dem. En del av banorna är så pass utmanande att det egentligen inte behövs motståndare. Det gillar jag med Pacific Rift.
Det jag inte gillar är att fordonen låter så tråkigt. Som sopbilar på tomgång, oavsett hur snabbt man kör, hur hårt man varvar eller hur långa luftfärder man gör. Entoniga, enväxlade läten som faktiskt gör fartkänslan betydligt sämre. Tanken är förstås att man ska dra upp musiken och köra med den som ljudkuliss, men jag köper inte det. Jag är inte helt nöjd med hur fordonen uppför sig heller. Minsta motorcykel känns tungstyrd och svårmanövrerad.
På det hela taget är dock Pacific Rift ett underhållande arcadspel, den här gången med kortare laddningstider, fler banor och fler fordon. Gillade du ettan kommer du absolut att gilla Pacific Rift.
Här presenterar vi fräscha, häftiga, tänkvärda eller helt enkelt väldigt bra videoklipp. Har du några tips? Mejla oss på:
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA