torsdag 29 juli 2010
torsdag 29 juli 2010
Dregen och Backyard Babies spelade inför ett fullt Palace i lördagskväll.
Foto: Paul Madej
Konserter 2007-02-26 | Uppdaterad 2007-10-05
NÖJET SPANADE IN | Backyard Babies och Belladonna, Palace, Kalmar.
Nicke Borg och resten av Backyard Babies satte Palace i gungning.
Foto: Paul Madej
Belladonna, med sångaren Bobby Hott, gjorde en slät figur.
Foto: Paul Madej
Det blev något av omvända världen på Palace den här kvällen. Småhypade Kalmarbandet Belladonna var riktigt risiga, medan normalt sunkiga Backyard Babies gjorde ett överraskande bra jobb.
Visst har Belladonna image. Men sångaren Bobby Hott besitter lika mycket utstrålning som den klassiska filbunken. Dessutom ägnar han sig åt imponerande osympatiskt mellansnack.
Bottennapp
Det absoluta bottennappet kommer när två lättklädda tonårsbrudar under låten Belladonna kommer upp och ålar sig på scenen, varvid Bobby Hott slänger ur sig de enda orden som han ser ärligt glad ut efter: "Det blir mycket smisk för pengen sen." Patetiskt.
Resten av bandet klarar sig okej, men de enda som utstrålar någon slags coolhet är de mest nedtonade killarna, Slash-kopian på gura och basisten Peter Griffin.
Belladonna spelar standardhårdrock, med ett par låtar som utmärker sig lite. Avslutande Closer & closer är bäst men Bobby Hotts röst tar ner även den.
Mitt råd lyder följaktligen: Byt sångare och gör det fort.
Spelglädje och smuts
Backyard babies däremot behöver inte byta någonting. Vid samtliga fyra tillfällen jag såg dem förra året var rockarna standardmässigt tråkiga. I kväll är de raka mostatsen.
Möjligtvis har den månadslånga vilan gjort Nässjösönerna gott. Det distanslösa poserandet och klichéartade mellansnacket har lämnat plats för spelglädje och smuts. Härligt tung smuts.
De har den goda smaken att för ovanlighets skull dra i väg The Clash. Som andra låt blir den en rå rockhöger och sätter tonen för resten av spelningen. En skitig ton.
Dregen har lagt sig till med skäggstubb och ser, för en gångs skull, riktigt hård ut. Kommer på mig själv med att faktiskt gilla det jag ser. Att det är smockat med folk och klockrent ljud spelar givetvis in och jag tror verkligen sångaren Nicke Borg vid hans ord när han proklamerar att "vi älskar Kalmar". Gensvaret är totalt och på något sätt känns Palace arkitektur som gjord för Backyard babies.
Making enemies is good sitter där den ska. Tyvärr dyker Roads upp ganska snart. Visst är den bra, men tar bara ner tempot. Kanske något att tänka på som första extranummer i stället?
Blitzkrieg loveshock följer och allt börjar bli tråkigt. Då slår de till med sin mest potenta refäng, The mess age (how could I be so wrong) och kopplar greppet igen, för att inte släppa det mer.
Aldrig varit bättre
Veteranerna visar upp en tyngd som jag aldrig har sett hos dem förut och jag gillar den skarpt. Ju skitigare, desto bättre.
Vassa Dysfunctional professional blir sist innan extranumren. Dj:n är inte riktigt med på noterna, börjar spelar disco men blir snart tystad av ett par rökare till innan allt avslutas med hypereffektiva Minus celsius.
Ingen direkt lysande spelning totalt sett. Men jag har aldrig sett grabbarna bättre.
Mikael Rydholm
mikaell.rydholm@barometern.se
Telefon: 0480-591 00
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (22 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
