Konserter 2010-07-29 | Uppdaterad 2010-07-29
Startfältet ser på förhand tunnare ut än vad det brukar göra. Och inledningen känns trög.
Kanske för att humöret är dåligt på grund av allt regnande. Hur som helst. Det tar lite tid innan Diggiloomaskineriet rullar i gång. Som det alltid gör.
Och mina tankar om klenare startfält visar sig vara rena bullshiten. Föreställningen bara växer och växer och det är anmärkningsvärt hur fyndiga de är, trots att de kör på i samma gamla fungerande spår.
Och om man som familj inte riktigt vet hur man ska planera kvällen så är Diggiloo ett säkert kort. Där finns nåt för alla åldrar.
I ett rasande tempo.
Det är inte klokt så fort det går, eller med vilken humor de använder som bränsle för att driva runt showen med, eller alla strålande kläder och färger som är som rena chocker för ögat.
Och så är Jessica Andersson med i år igen. The queen of Diggiloo.
Hon har varit med nästan varenda år och hon är bara bäst.
Samtidigt som några tappra i publiken softar med sina dyngsura picknick-korgar ger hon allt hon har på scenen och det är förbluffande hur hon skiner över alla andra.
Oavsett vad hon gör.
Inte undra på att Lasse Holm vill ha med henne varje år.
En glad överraskning för min del är Gunhild Carling.
Hon är helt suverän i ett nummer där hon spelar på tre trumpeter. Samtidigt.
Hon visar sig vara en självklar scenpersonlighet med mycket glimten i ögat.
Markoolio är ju som han är. Han är underhållande som komiker men har ett bredare register än så, vilket han ges chansen att visa mer än en gång här.
Tess Merkel är riktigt rolig när hon gör en parodi på Hollywoodfruar och det är full fart på henne även i övrigt.
Thomas Peterson är festlig som alltid. Även om en del av det han säger inte riktigt är rumsrent, Men kul.
De rundar av första akten med ett kollage av några av årets deltagare i Melodifestivalen. Bländande, skulle ja vilja säga. Där får även Erik Linder visa vilken talangfull sångare han är.
Andra akten börjar med ett långt och segt instrumentalt intro innan en riktig fyrverkeripjäs av 80-talshits fyras iväg.
Lasse Holm är kanske inte mitt förstaval på låten Let's dance. Men det får gå. Och i övrigt är det hög klass på framförandena.
Och så blir det ballongdans.
Helt plötsligt dyker fyra helt nakna män upp blott utrustade med ballonger.
De dansar precis förbi Tess Merkel. Hon vet inte var hon ska fästa blicken. Lite kul, faktiskt.
Som vanligt hinner jag inte se hela showen på grund trycktekniska skäl.
Och det känns extra snopet att behöva lämna Ekerum när det äntligen slutar regna.Typiskt.
Fan vad roligt det är att ser på Diggiloo.
Den blöta tillställningen räddades av en enastående Mojje. Han visade att att han klarade alla register galant. Han sjöng barnvisor, hårdrock, populärmusik ja allt. Han uppträder dessutom ödmjukt och vill att alla ska trivas, vilken stjärna! De andra artisterna va oxå duktiga och vi i vår familj är helnöjda!
Vilka proffs som fixade hela föreställningen trots vädret!
Saknade fröken Hedlund i Alcazaar, hoppas hon är på bättringsvägen!
Här presenterar vi fräscha, häftiga, tänkvärda eller helt enkelt väldigt bra Youtube-klipp. Har du några tips? Mejla oss på:
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jonatan Holgersson
jonatan.holgersson@barometern.se
Telefon: 0480-592 85









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (47 ST.)
ANNONSERA