Konserter 2010-07-26 | Uppdaterad 2010-07-28
Det är sjätte låten.
Lars Winnerbäck börjar spela inledningen på Åt samma håll när plötsligt den svarta ridån faller och hela sjumannabandet blottas och allt blir en total explosion.
Grymt effektfullt.
Fram till dess har Lars Winnerbäck på ett väldigt fint sätt agerat ensam trubadur på scenen. Han gör låtar som En tätort på en slätt, Hjärter dams sista sång, Över gränsen och Kom änglar och det är ett fantastiskt vilket publikstöd han har.
Tjejerna längst fram vrålar på sin Lasse och han ser nästan blygt generad ut.
Trots att han om någon borde vara van. Han är störst.
Ingen svensk rockmusiker engagerar som han. Som har en publik som kan sjunga med i alla låtarna och det är just orden som är magiska. Träffsäkra texter som sen länge har hittat en egen stil och som fängslar de breda massorna. Och med det synnerligen kompetenta bandet vid sin sida så öser han på rätt duktigt.
Dunkla rum görs riktigt skitigt och rått medan Min älskling har ett hjärta av snö är mildare och helt underbar med ett läckert driv.
Han blandar gammalt och nytt. Några överraskningar blir det men dit räknas knappast Om du lämnade mig nu. Anna Stadling tar elegant hand om den kvinnliga insatsen i duetten och det är helt enkelt en fantastisk sång.
Så vrider han på alla kranarna i Ett sällsynt exemplar med blytung bas och det känns mäktigt och svettigt. Så sansar han sig igen. Använder kontraster.
För dig är lugn och helt oemotståndlig och sen rullar han hem kvällen med Elden, Järnvägsspår och galen allsång och dans i Hugger i sten.
Däremot gillar jag inte Söndermarken. Ett märkligt arrangemang gör att låten tappar i intensitet, nerv och tempo. Några andra låtar ytterligare känns bara okej så det förekommer korta svackor, men som helhet är det svårt att hitta nåt att klaga på.
Extranumren är klockrena.
Först den fina Elegi då scenen plötsligt badar i gult. Sen en stillsam rysning i form av Du hade tid. Så kommer han in igen och bränner av Kom ihåg mig och den intensiva Jag får liksom ingen ordning.
Sen är det över.
Då har det duggregnat mest hela tiden, men det har ingen haft tid att bry sig om. Det är en helmysig folkfest som sakta börjar vandringen hemåt i den sena kvällen.
Lars Winnerbäck är mycket noggrann med att applådera publiken. Han säger inte så mycket. Därför blir det han säger desto viktigare. Och han ler och verkar ha roligt.
Ännu en bekräftelse på en popularitet som är inget annat än äkta kärlek.
Älskad som få andra.
...hur har arrangörerna eg. tänkt sig att klara massan av folk som ska ta sig ut, om det händer något? En liten utgång, 30 min. efter konsertens slut två små utgångar, inga fållor. Knappast några stora ytor att använda och få vakter som hade kunnat hjälpa småbarn (som tydligen var välkomna in!?)... Check på det Barren???
tyvär missade jag konserten i Borgholm. Men istället ska jag och lyssna på honom när han spelar på Hoks herrgård och sen kanske en gång i Stockholm.
Fint skrivet btw ;D
Här presenterar vi fräscha, häftiga, tänkvärda eller helt enkelt väldigt bra Youtube-klipp. Har du några tips? Mejla oss på:
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Pia Olofsson
pia.olofsson@barometern.se
Telefon: 0481-42744









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA