Konserter 2010-07-26 | Uppdaterad 2010-07-28
Ett par av killarna i bandet kommer in klädda som polkagrisar. Som om det vore den mest naturliga sak i världen. Men jag är mer orolig för Ola Salo.
Det är en kylslagen afton och han har bara på sig nåt som liknar en bh som lämnar hela magen bar.
Fast det är klart.
Går man loss i ett så ursinnigt tempo som The Ark gör i Take a shine to me är det säkert annat än kyla man känner.
De har fått ställa in ett par spelningar på sin turné. Bristande biljettförsäljning har varit orsaken.
Vi är inte jättemånga i slottsruinen heller, men tillräckligt många för att det inte ska vara pinsamt. Nix, det är en riktigt bra konsertkänsla Ola Salo och resten av grabbarna piskar upp.
The worrying kind får vi redan som tredje låt och den har jag älskat ända sen jag hörde den första gången.
Direkt efter kommer den grymt häftigt mullrande Glamour for glamour innan den nya hiten Superstar tar över och det är rent ut sagt ett jävla tryck. Den fräser kaxigt av ettriga gitarrer och beter sig sexigt och medvetet utmanande.
The Ark är ett fenomenalt liveband. Ett vidunder i fart, energi och färger och nyanser och fyndiga smaklösheter.
Som efter ett kostymbyte vågar göra en så bräcklig hymn som Have you ever heard a song, som i min värld är en av årets vackraste sånger.
De mellanlandar lite i en halvblek Prayer for the weekend och en blytung och näst intill folkilsken I'll have my way with you, Frankie.
Sen smäller det igen.
Ola Salo pratar upp låten med ett känsligt mellansnack och alla vet vad som väntar. Jag har ingen aning om hur många gånger de spelat It takes a fool to remain sain men uppenbarligen finns det flera versioner att leka fram. Den här hör till de bättre jag hört.
Låten som blev deras stora genombrott för tio år sen.
Så rättvist efter alla år av hårt arbete i det tysta utan att ge upp.
Men inte ens The Ark kan vara tysta och borta hur länge som helst utan riskera att förlora sin marginalpublik.
Det är rätt glest med folk när vi närmar oss finalen.
En jättefin Stay with me från senaste plattan får ge vika för den avslutande pralinen One of us is gonna die young.
Hygiene squad är kanske inte det roligaste extranumret man hört. Den dånar hotfullt men är lite tung i rumpan.
Festligare blir det när kvällen når sitt slut med Calleth you, cometh I med allsång och hela paketet.
Det är en afton fylld av kärlek, humanitet, glitter och glamrock.
Som dock får en ordentlig match av Amanda Jenssen som agerar förartist.
Hon är på ett strålande humör och gör ånyo en stark spelning.
Hyfsad kväll, med andra ord.
Tänk om alla förstod hur sanslöst bra Amanda Jenssen är. Hennes turné detta året är av högsta klass. Magiskt, helt enkelt. Trevligt att du Dennis också har insett det även om du kanske kunde framföra det i än större grad. Minns din recension från aprilkonserten i Kalmar som gick i samma fina linje.
Här presenterar vi fräscha, häftiga, tänkvärda eller helt enkelt väldigt bra Youtube-klipp. Har du några tips? Mejla oss på:
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jonatan Holgersson
jonatan.holgersson@barometern.se
Telefon: 0480-592 85









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (47 ST.)
ANNONSERA