Nöje & Kultur 2010-08-28 | Uppdaterad 2010-08-27
– Nämen, det är ju Bosse Parnevik.
Byggjobbaren ropar, glatt överraskad, till sin arbetskamrat en bit längre bort.
Vi står på byggarbetsplatsen på Norra Långgatan i Kalmar tillsammans med Bo Parnevik.
– Min mormor växte upp här, på Norra Långgatan nr 19, berättar han för byggjobbarna.
Mormoderns hus går inte att hitta.
– Det stod ett litet hus här förut, men det revs, det kan kanske ha varit det, tror en av arbetarna.
Bosse Parnevik berättar om sin mormor, Gunborg Teresa Karlsson, som föddes på Norra Långgatan nr 19 år 1886 och även gifte sig där annandag jul 22 år senare.
– Sen flyttade hon och morfar till Norra Långgatan 41. Min morfar var förman på Ångbageriet.
Till mormodern, som senare bosatte sig i Göteborg, hade Bosse Parnevik ett mycket gott förhållande.
– Jag bodde ofta hos mormor och sov i en sovsäck på golvet hemma hos henne i Göteborg, minns han.
Den gången han träffade sin fru Gertie, då bodde han också över hos mormor.
– Jag hade varit på restaurangen Skanstull i Göteborg och uppträtt. Efteråt gick jag upp och dansade, jag var ungkarl på den tiden. Då fick jag se en tjej som glodde så in i helsicke på mig. Senare fick jag veta att hon hade slagit vad med sina kompisar om vem som skulle få dansa med mig först.
Det var Gertie. Hon vann vadet!
Bosse Parnevik är på privat besök i Kalmar tillsammans med sin fru för att hälsa på släkten. Hans fru är uppvuxen i Kalmar och har sin bror kvar i stan.
I höst kommer han tillbaka med sin sista show Parneviks Gubbröra som visas i Kalmarsalen den 1 oktober.
– Det blir sista gången jag uppträder i Kalmar. Det här är min avskedsturné, säger han.
Han har sagt det förut, men nu är det definitivt, eller?
– Möjligen att det blir en mycket kort vända till våren också med Gubbröra, men det är inget bestämt, och jag kommer inte till Kalmar mer, säger han. Egentligen skulle jag väl sluta i Munkfors, där jag är uppväxt.
I den två och en halv timme långa avskedsföreställningen passerar några av alla de gubbar han imiterat revy. Bosse Parnevik blandar live-nummer med klipp från sina tv-program och föreställningar under de över femtio är han har hållit på och imiterat makthavare och kändisar.
Det var Tage Erlander, Jokkmoks-Jocke, Sten Broman och Gunnar Hedlund på 60-talet.
Det var Nixon, Palme och kungen på 70-talet, Mundebo på 80-talet och Ian Wachmeister och Bert Karlsson på 90-talet.
Och så många, många andra.
– Jag har väl gjort ett 80-tal gubbar och masker, säger han.
Men inga gummor?
– Nej, jag har alltid varit skeptisk mot karlar som blir kvinnor. Fast jag tänkte göra Golda Meir, men sen dog hon, Och Karin Söder, men hon blev sjuk.
Några av gubbarna har jag blivit personlig vän med. Bengt Bedrup, Anders Gernandt och Rolle Stoltz till exempel
Andra har han lyckats reta upp, men inte många, tror han.
- Ingemar Johansson blev lite sur över en monolog där jag lät honom säga: De sa att jag skulle få en tredjedel av match-intäkterna, men jag sa att jag ville ha minst en fjärdedel.
När Parnevik senare stötte på boxaren på stan ...
– Hördu jävla buktalare???
Statsminister Palme var ofta utsatt för Parneviks satir.
– Han uttalade sig faktiskt om sitt förhållande till mig. Han sa: Parnevik kan vara elak men han har en mänsklig värme som gör att man inte tar illa upp.
Som imitatör får man ta en viss hänsyn till folk, tycker Bosse Parnevik.
Minns du alla gubbar du imiterat?
– Jodå, många av gubbarna sitter kvar. Jag imiterade ju Palme i sjutton år. Till slut kände jag att jag hade Palme i mig.
Sedan 1993-94 har Bosse Parnevik inte gjort några nya gubbar. Inte har han varit frestad att göra det heller. Inte ens nu i valtider?
- Jag har inte tänkt så. Jag tycker att jag har lagt det bakom mig. Men förr, när jag var aktiv hade jag hela tiden nya gubbar i bakhuvudet och i ryggmärgen.
Egentligen hade han tänkt sluta för länge sedan.
– Jag trodde jag gjorde min sista show 1993-94 på Cirkus.
Men efter ett långt uppehåll var han tillbaka i rampljuset, tack vare en kvinna i Borås.
– Hon anordnade föreläsningar och ville att jag skulle komma och berätta om mitt liv. Jag sa nej, ring om ett halvår, men hon var så entusiastisk så det var svårt att säga nej.
Det blev succé, och han tyckte själv det var kul, och när han senare underhöll svenskar i Spanien, mötte han en mycket entusiastisk Lasse Holm som tyckte att han absolut måste göra en ny show.
Det blev Parneviks Gubbröra med premiär på Maximteatern i Stockholm 2007. En vecka efter premiären drabbades Bosse Parnevik av hjärtinfarkt och var tvungen att ställa in.
Men han kom igen, och de planerade tio-tolv föreställningarna blev närmare hundra.
– Det kändes väldigt konstigt. Jag hade ju varit borta så länge, och ändå kom folk ihåg en.
Varifrån har du fått din komiska talang?
- Min biologiska far som jag aldrig träffade lär ha varit en entertainer. Han var förlovad med min mor men så försvann hann plötsligt, det hände något som min mor aldrig ville berätta. Långt senare, när jag försökte hitta min biologiska far, förstod jag vad som hänt. Jag upptäckte att jag hade en halvbror som var född ett halvår efter mig.
Idag finns det inte så många skickliga imitatörer.
– Nej, det är Jörgen Mörnbäck, Göran Gabrielsson och Rakel Molin förstås. Både Jörgen Mörnbäck och Rakel Molin har fått mitt stipendium.
Är det inte inne med imitation idag?
– Jo, det är det nog. Men politisk satir är inte så vanligt längre.
Varför, tror du?
– Det är för många tv-kanaler. Jag hade turen att växa upp i en tid då det bara fanns två kanaler. Vi hade sex miljoner tittare på Party hos Parnevik 1978.
Det var då Parnevik busringde till en massa kändisar, bland annat låtsades han vara Charlie Norman och ringde till Annifrid Lyngstad och bjöd henne och ABBA-gänget hem till sig. Sen undrade han om inte Björn och Benny kunde spela till snapsvisorna och kanske till dansen och till sist frågade han om de ville sitta med de andra gästerna vid bordet eller äta ute i köket ...
Tror du att du hade något inflytande på svensk politik som imitatör?
– Nja, det har jag ingen uppfattning om. Men Jag blev rankad av något media en gång som en av fem toppnamn som hade mest politiskt inflytande i Sverige, minns han.
–Så nog skulle man kunna ställa till det även för dagens politiker om man ville.
Men Reinfeldt går inte att imitera, säger han. Han är för vanlig, slätstruken.
Hur känns det att vara ute på avskedsturné? Kommer du inte att sakna scenlivet?
– Jo, det kommer nog att kännas att sluta. Men jag trivs lika bra hemma ensam som på scenen med 500-600 i publiken.
Fotnot: Bosse Parneviks mormors hus, ett långsmalt hus på fastigheten Mästaren 21, fanns kvar in på 1970-talet. Där låg en antikvitetsaffär, innan huset revs.
Här presenterar vi fräscha, häftiga, tänkvärda eller helt enkelt väldigt bra Youtube-klipp. Har du några tips? Mejla oss på:
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Pia Olofsson
pia.olofsson@barometern.se
Telefon: 0481-42744









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA