måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Nöje & Kultur 2009-09-06 | Uppdaterad 2009-09-06
Här finns fler Youtube-klipp...
Peter Ahlén
N.A.S.A.: Gifted (featuring Kanye West, Santogold och Lykke Li
Man missar alltid några band man gärna skulle vilja se när man är på festival. På årets Hultsfredsfestival var N.A.S.A. en av mina ofrivilliga missar. N.A.S.A.är bandet som gör superdansig hiphop och brukar ha coola featuring-artister i alla sina låtar.
I Gifted är det lite av en all star-uppställning, i alla fall om jag får bestämma. Jag menar Santogold!!!, Lykke Li!!! och nåväl Kanye West i samma låt. Det kan inte bli dåligt. Och det blir det inte heller. Santogold och Lykke Li är båda kvinnliga artister med väldigt egensinniga röster som här smälter ihop i en lyckad legering. Den här låten går på repeat hos mig just nu.
Lotta Nyberg
Gunnar Källström & Fridens Liljer: Stompin' at Wrangelsgatan
Den 2 september släpps Gunnar Källströms nya album och det här är ett smakprov från det nya materialet. Bara två dagar senare uppträder han i Kalmar och dagen efter i Oskarshamn. Jag har aldrig sett honom live. Men det här klippet ger en fingervisning om hur det kommer att gestalta sig. På sina skivor rör han sig brett och allmänt bångstyrigt mellan stilarna och tonlägena och det är just det som är charmen. Man vet inte riktigt vad som väntar. Men magkänslan säger att det är rimligt att ha vissa förväntningar på vad som komma skall.
DENNIS ANDERSSON
Missade ni OS-vinnaren i stickning, värmländskan Barbro "Kvickstick"?
I den här intervjun berättar hon om OS-guldet, som hon stickade hem i konkurrens med 200 andra stickerskor. Hon berättar också om män som är för blyga för att tala om att de stickar och en del annat intressant för stickfreakar och andra. Dessutom avslöjar hon knepet, hur hon bär sig åt för att vara så snabb med stickorna.
Och så får man se henne i aktion med stickorna förstås. Heja Barbro!
/Tina Jeppson
Supertalangen Danyl Johnston i X Factor
Tjejernas jubel utbryter direkt. För 27-åriga läraren Danyl Johnston som prövar lyckan i brittiska talangtävlingen X Factor är söt som socker. Karisman är mäktig från första tonen, det är lekfullt, charmigt och han gör Beatles-klassikern With a little help from my friends helt till sin egen. Det är en riktig knockout och själv sitter jag framför skärmen med gåshud och ler fånigt med hela ansiktet. Juryn med Simon Cowell i spetsen kan inte annat än ställa sig upp. ”Den bästa första audition jag någonsin har hört”, säger han. Och det är bara att hålla med.
/Carin Janefrid
Lay your head upon my pillow,
Hold your warm and tender body close to mine.
Hear the whisper of the raindrops
Blowing soft against the window
And make believe you love me one more time
For the good times.
Naturligtvis är det Kris Kristofferson som har formulerat orden och skrivit denna fantastiskt vackra låt. Jag hörde och såg versionen med Ray Price för första gången på en dvd med inslag från Johnny Cash populära tv-show, inspelad i skiftet 1960–1970. Price fick plats i Country Music Hall of Fame 1996, och det är fullt begripligt. Han är en av de stora i genren, dessutom en formidabel crooner. Lyssna och njut.
Peter Ahlén
------------------------------------------------------------
Carlene Carter: Every Little Thing (live)
Snacka om hit. En sån där låt som slår i alla länder och som det görs otaliga covers av. I Sverige har den varit särskilt populär i dansbandskretsar, liksom fler av Carlene Carters låtar. Faktum är jag säkert spelat den 150, kanske 200 gånger utan att ledsna. Och att se den långbenta Carlene Carter kasta sig över låten med en sådan glöd och glädje gör att den får nytt liv än en gång. Visste du att hon var Johnny Cash styvdotter? Eller att hon under en tid var gift med Nick Lowe? Vad nu det har med den här suveräna bilåkarlåten att göra.
------------------------------------------------------------
Han presenteras som The Silver Fox. Och det stämmer nog rätt bra. Klippet är från 1980 och han var i den gyllene medelåldern med en hårfärg som var mer uttåtriktad än diskret. En herre som var med under Suns gyllene era som studiomusiker men några egna singlar hann det också bli. Senare spred han ut sig över olika genrer och allt var inte lysande. Men när man får koncentratet samlat så upptäcker man till exempel att det är han som har skrivit många låtar som andra gjort. Här får vi Break Up av originalartisten Charlie Rich. Som tyvärr dog 1995.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
Tre minuter in på låten: kolla in uttrycket i ansiktet, kroppshållningen som utstrålar elegans, självförtroende och en alldeles underbart cool attityd. En cool katt helt enkelt och en obotlig romantiker, som kunde leverera på alla sätt, på alla plan; alldeles oavsett om han jobbade med Mark Knopfler, Allen Touissant, Dr. John eller på egen hand, så kunde han med små medel alltid göra något med musiken. Rösten förstås, den unika, men också i låtval och arrangemang fanns något unikt. Willy DeVille avled den 6 augusti, tre veckor innan han skulle fylla 59 år, av cancer i bukspottskörteln.
------------------------------------------------------------
Det finns bra spelningar, jättebra spelningar och så finns det spelningar som är så fantastiska att man inte vet om man ska skratta eller gråta eller göra både och. Jag vill att ni ska få hänga med på en sådan fantastisk konsert. Moto Boy (Oskar Humlebo) spelade i Emmaboda kyrka på onsdagen innan Emmabodafestivalen drog igång på allvar. Det var en fullsatt kyrka, det var klibbande varmt, det var besvarad kärlek och det var alldeles, alldeles underbart. Se, lyssna och njut.
------------------------------------------------------------
Undrar vad Signe Kullzén skulle ha haft att säga om Youtube. Nu har hon i alla fall själv hamnat där. Tillsammans med sin skapare Lars Sonnesjö sitter hon i sitt fönster i Kullzénska kafeet och pratar med kalmarborna.
TINA JEPPSSON
------------------------------------------------------------
Frozen på Grand Central Station i NY
Över fem miljoner har sett den svenska dansgruppen Bounces Michael Jackson-hyllning på youtube. Här gör man så att säga, helt tvärt om. Istället för att börja dansa så stannar 207 personer upp (fryser) mitt i sina rörelser vid exakt samma tidpunkt. Reaktionerna från förbipassernade är fantastiskt underhållande.
Fenomenet kallas för flash mob och beskrivs så här på wikipedia: ”när en grupp människor plötsligt samlas på en offentlig plats, och där gör någonting oväntat en kort period och sen skingras direkt efter”.
LOTTA NYBERG
------------------------------------------------------------
Sparks: When do I get to sing My Way
I P1 klockan 19.00 i kväll sänder radioteatern The seduction on Ingmar Bergman, ett svensk-amerikanskt samarbete där bröderna Ron och Russel Mael från gruppen Sparks medverkar och även står för mycket av materialet.
Sparks slog igenom på 1970-talet med plattan Kimono my house, men debuterade några år tidigare under namnet Halfnelson. Med ett stort mått av självdistans och humor har Sparks fortsatt ge ut skivor och i dagarna kommer album nummer 22. För drygt tio år sedan släpptes "When do I get to sing My Way" där Ron slutligen gör upp med sin yngre bror som alltid stått i centrum. På sitt och Sparks oefterhärmliga och självironiska sätt.
RICKARD SJÖBERG
------------------------------------------------------------
Det är så klassiskt och elegant att man nästan måste le åt det hela, även om kroppen ryser av välbehag. En riktig pärla från Motown, där The Temptations hörde till dom viktigare medlemmarna. Främst 60-talet, men även en bit in på 70-talet sträckte sig deras popularitet.My girl släpptes på självaste julafton 1964 och blev en stor hit. Som följdes av en rad starka singlar innan bandet började experimentera med psykedelisk soul. Bandet är fortfarande aktivt och har gett ut plattor på 2000-talet. Men nån ny My girl lär dom inte göra.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
David Bowie & The Arcade Fire - Wake Up
Kanadensiska bandet Arcade Fire har hittills släppt tre skivor. Först kom en självbetitlat EP och den var bra. Förväntningarna höjdes. Ett år senare kom fullängdaren Funeral och den slog nock på indievärlden. Flera oförglömliga spår fans på den skivan, bland andra Neighborhood-låtarna 1, 2 och 3 och Wake up som i det här klippet framförs tillsammans med David Bowie.
Bandet hade i och med Funeral slagit igenom på allvar. Och förväntningarna höjdes ytterligare när skivan Neon Bible släptes 2007, tre år efter deras förra skiva. Den kunde inte riktigt leva upp till föregångaren, men var ändå bra. Det året kom de, två gånger, till Stockholm och båda spelningarna var otroliga.
TOBIAS AHLÉN
------------------------------------------------------------
Robbie Williams: Angels (live at Knebworth)
I helgen var en av världens största stjärnor här och spelade: Madonna. Även om han aldrig har övertygat USA om sin storhet så säljer Robbie Williams ut på de flesta andra ställen han åker till. Han verkar vara en plågad själ Robbie, han dricker för mycket, han tar för mycket droger, han går upp i vikt och isolerar sig i sitt hem, han låter hår och skägg växa till oigenkännlighet.
Men nu är han på väg ut med en ny skiva och vi får hoppas att det är ett tecken på att han mår lite bättre för tillfället. Live är han en entertainer av stora mått och han trivs verkligen på scenen. Angels live med en Robbie bra form är en häftig upplevelse. Då kan man snacka allsång!
LOTTA NYBERG
------------------------------------------------------------
Uppkäftig video, förstås. Hela imagen är stenhård rock'n'roll och videon är riktigt kaxigt läcker. Låten är från deras lysande debutplatta Bad habit romance, en skoningslös smocka rätt i mellangärdet. Lite kuriosa är att en av gitarristerna, Joel Eliasson kommer från Kalmar, och att sångaren Oscar Kaleva är född i Rockneby. Två extra anledningar att hålla tummarna för det här bandet, med andra ord. Men dom klarar sig bra utan sån support. Dom har en hel del jobb utomlands och står precis på gränsen till ett större genombrott. Välförtjänt, i så fall.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
Sirqus Alfon har skapat en helt egen genre i underhållnings-Sverige. Det egensinniga artistgänget blandar teater, musik, akrobatik och humoristiska överraskningar. Helst ska de fyra förstås avnjutas live, men i brist på det, så kan man i alla fall få en liten skymt av deras ljuvliga galenskap.
TINA JEPPSSON
------------------------------------------------------------
Judas Priest: Living after midnight
Det kanske inte är politiskt korrekt nuförtiden i musikkretsar att gilla Judas Priest. Men det kan inte hjälpas. Plattorna dom släppte i slutet av 70-talet och början av 80-talet var rena dynamiten. Fullproppade med godis som jag först dom senaste åren upptäckt och tagit till mitt hjärta. Living after midnight är en bandets största hits och det har gjorts flera covers och jag tycker den fortfarande, nästan 30 år senare, duger att lyssna på. Judas Priest har släppt en massa album och är fortfarande aktiva men det är det gamla materialet som rockar i min stereo.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
I helgen kommer Salem al Fakir till Kalmar för att uppträda på stadsfesten. Det är en rolig och speciell bokning. Han spelar en melodiös och ofta melankolisk musik med texter som får lyssnaren att tänka till.
Salem al Fakir växte upp i en syrisk/ svensk familj tillsammans med sex syskon. Hans barndom har präglats av musik i olika former. Vid fyra års ålder började han spela fiol och fick tidigt privatlektioner.
Han har hittills get ut två album med namnen This is who I am från 2007 och Astronaut från 2009. Titelspåret till hans senaste skiva är sorglig men samtidigt drömsk på ett sätt nästan bara Salem al Fakir kan vara.
TOBIAS AHLÉN
------------------------------------------------------------
Suzanne Reuter är i sitt esse som superbitch. Det finns ingen annan som kan leverera dräpande repliker med samma obarmhärtighet och elegans. I Yrrol visar hon prov på den här förmågan. Suzanne Reuters stackars väninna (Ulla Skoog) sitter mittemot på restaurangen med totalt sönderslaget ansikte, medan Reuters karaktär pratar på om sin snåla sambo, hur dyr maten är (lånar pengar av väninnan) och lyssnar inte särdeles mycket på vännens försök att berätta att hon blivit slagen hela natten. ”Jättejobbigt tycker jag”, svarar Suzanne Reuter iskallt. Peter Dalle är också strålande som desperat raggande barhängare i början.
LOTTA NYBERG
------------------------------------------------------------
Marina and the Diamonds: I am not a robot
Hon har kallats den nya popdrottningen från Wales. Marina Diamandis är rösten och hjärnan bakom Marina and the Diamonds som gjorde succé på årets Emmabodafestival. Se recensionen här nedanför. Hon belönas med högsta möjliga betyg, fem fjädrar, av Barometern-OT:s recensent Tobias Ahlén som skriver att han får gåshud av konserten.
I am not a robot är en av låtarna på Crown Jewels ep:n som släpptes i juni 2009. Ett bra exempel på Marinas vackert personliga röst och känsla för popmelodier.
LOTTA NYBERG
------------------------------------------------------------
Seinfeld - George Costanza Tribute
I dag dränks vi av serier som Lost, Prison break, Grey's anatomy, Family guy och Heroes.
Ingen av dagens serier kommer ens i närheten av 1990-talets pärla, Seinfeld. Den har blivit känd som serien som inte handlar om något ting, men det gör den. Att följa huvudpersonernas, Jerry, George, Elaine och Kramer, mer eller mindre lyckade eller misslyckade New York-liv är en fröjd. Och allra roligast är det att följa med i Georges vardag.
Mitt favoritavsnitt är när George, efter en längre tids arbetslöshet, bestämmer sig för att göra allt tvärt emot hans vanliga instinkter. Det slutar med att han får ett jobb på Yankee stadium, som är en av hans drömmar.
TOBIAS AHLÉN
------------------------------------------------------------
Unisex chip shop: Bill Bailey och Billy Bragg
Det är så kärleksfullt gjort. Bill Bailey, engelsk komiker, har skrivit låten Unisex chip shop, som låter mer som Billy Bragg än Greetings to the new brunette någonsin kan göra. För oss som musikaliskt fastnade någon gång kring 1986 är detta en pärla. Text, melodi och frasering är på kornet, och det märks att Bill Bailey verkligen gillar protestsångaren/folkmusikern/punkaren Bragg. På Glastonburyfestivalen 2005 sprang Bragg på Bailey i folkmassan och frågade om de inte skulle spela Unisex chip shop ihop på scenen. Tänk om man hade varit där! Så bra att Youtube finns. Där kan man även söka på Bill Bailey och Creep för att få se en Bollywoodversion av Radioheads hit. Hindi indie!
MADELENE EDLUND
------------------------------------------------------------
Bob Hund - Tralala lilla molntuss, kom hit skall du få en puss
Nu är det dags att ladda för Emmabodafestivalen och det självklara bandet att se är de gamla godingarna Bob Hund med sångaren Thomas Öberg i spetsen.
Bandet grundades i början av 1990-talet och blev bland annat kända för att de turnerade flitigt. Under flera år i rad ansågs de som Sveriges absolut bästa liveband.
Bandet har även hunnit med en utlandssatsning, men då med namnet Bergman Rock som sjöng på engelska. Men, Bob Hund ska upplevas på svenska för det är då deras texter kommer fram som bäst. Vem kan inte motstå textraden och låten "Tralala lilla molntuss, kom hit skall du få en puss" från albumet Jag rear ut min själ.
TOBIAS AHLÉN
------------------------------------------------------------
Det hjälper inte att sitta i hörnet och vare sig lipa eller tycka synd om sig själv. Ut. Framåt. Fast blick och tro på det man gör. Face-84 har allt det där. En frisk fläkt inom svensk dansbandsmusik. Som viftar bort manliga fördomar och andra bekymmer som om dom bara var irriterande flugor. Debutplattan är sensationellt stark och borde ligga bra till när det vankas prisutdelningar. Här videon till låten Jag vill ha dej, som ger en elegant bild av ett av landets hetaste tjejband alla kategorier.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
Det borde inte vara enkelt att välja bara en låt med ett band som Beach Boys. Men i det här fallet har så varit fallet ända sen jag kan minnas att jag första gången hörde Sloop John B. Pang. Knock. Golvad. En sån fantastisk låt utbruten från ett minst lika otroligt starkt album som Pet Sounds. Här ackompanjeras musiken av lite trevliga blandade bilder både på bandet och på förväntansfulla fans som väntar när flygplanet landar och långsamt släpper ut idolerna. Ännu ett uppdrag väntar. Säg vad du vill, skrik Beatles så högt du vill. Du måste ändå runda Beach Boys för att komma vidare.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
Just D - Vart tog den söta lilla flickan vägen?
På torsdag, fredag och lördag spelar Wille Crafoord i Kackelstugan på Öland. I dag rör han sig i visgenren och en bit åt jazzhållet.
Men det fanns en tid då han sysslade med helt annan musik. Han var, med artistnamnet Doktor C, med i gruppen Just D och tillsammans med Peder Ernerot (Pedda Pedd) och Gustave Lund (Gurra G) bildade en av Sveriges första hip hopgrupper. Just D var aktiva under det tidiga 1990-talet och spelade hits som Vart tog den söta lilla flickan vägen, Jag sköt sheriffen och Tre gringos.
Gruppens texter var påhittiga och det har Wille Crafoord tagit med sig in i sitt senare musikskapande.
TOBIAS AHLÉN
------------------------------------------------------------
Många har hyllat Michael Jackson sedan han gick bort den 25 juni, men få har väl gjort det bättre än den svenska dansgruppen Bounce. Klockan 15.30 den 8 juli träffades 300 dansare och övade in en danskoreografi till Michael Jackson-låten Beat it. Ett par timmar senare framför de den på Sergels torg i Stockholm helt oannonserat. Det häftiga är att ingen runtomkring anar vad som ska hända. Det börjar med att en kille börjar dansa, ett par andra hänger på och sen fler och fler och fler tills nästan hela torget dansar.
En grym hyllning i sann Jackson-anda. Det här är musikvideon Jackson själv aldrig gjorde.
LOTTA NYBERG
------------------------------------------------------------
Cornelis Vreeswijk - Incestvisan
Jag tycker inte att man kan tycka illa om Cornelis. Det känns som om han gjorde det mesta med glimten i ögat och Incestvisan är inget undantag. Det går inte att låta bli att dra på smilbanden åtminstone lite grann när låten kommer till sista textraden, oavsett vilken humor man har. Det tror jag beror på att Cornelis själv låter så road. Men man måste höra hela för att uppskatta Incestvisan till fullo!
EMMA LIND
------------------------------------------------------------
John Lindberg Rockabilly Trio Live
Detta kan vara det bästa och mest spännande Sverige fått fram i rockabillyväg på mycket länge. Om Moonstompers, Snakebite och Domestic Bumblebees ursäktar. Bandet har funnits i fem år och redan hunnit släppa två album, i höst ett tredje. Här vräker dom iväg en riktigt rå och skitig och skramlig version av Singing you this song, som är från debutplattan. John Lindberg har fått mycket uppmärksamhet och uppskattning för sina liveshower. Gillar du det här klippet upptäcker du snart att det finns många fler på Youtube som är minst lika bra.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
Theresa Andersson: Birds Fly Away
Som 18-åring drog gotländskan Theresa Andersson till New Orleans, där hon numera bor tillsammans med sin amerikanske make. Hemma i radhuset skapar hon sin musik. Där har hon funnit sin speciella svåretiketterade musikstil och tränat in sin välkoreograferade enmans-show; hon spelar alla instrument själv.
Så här kan det se ut hemma i radhuset, och så här kan det låta om Theresa Andersson.
För tillfället är hon på Sverigebesök och spelar på Stockholms jazzfestival idag, fredag, och i Handelsträdgården i Borgholm på onsdag.
MIKAEL HAGNER
------------------------------------------------------------
X-Press 2 Feat. David Byrne - Lazy
För några år sedan susade jag runt på den engelska landsbygden i en bil. Radiostationerna hade fallit pladask för låten Lazy med David Byrne och X-Press 2, och jag föll jag också. Jag insåg plötsligt hur mycket jag saknat David Byrnes röst, och att jag inte hade en aning om vad han gjort förutom Road to nowhere. Lazy berättar i snabb housetakt historien om en synnerligen lat person. Jag tycker om låtar som kombinerar musik man vill dansa till och svart text. Den typen av kontrast får mig alltid att smälta. Igenkänningshumorn är universell, låten blev listetta i Syrien. Klippet visar videon med radiomixen av X-Press 2. Men missa inte liveversionen från David Byrnes konsert i Union Chapel.
MADELENE EDLUND
------------------------------------------------------------
Thorsten Flinck - sjuttonde balladen
Mannen, myten, legenden Thorsten Flinck, konstnärssjäl med självförbrännande kärlek till konsten med stort K. En januarikväll för några år sedan kom han som ett yrväder in i mitt kök med en plastkasse i handen. Några timmar, två paket juice och långa självbiografiska monologer senare plockade han ned gitarren för att lira Bob Dylan. Sedan försvann han i natten lika snabbt som han kommit. Även ett folkhemsspektakel som Sommarkrysset lyckas detta fenomen ta sig igenom med den konstnärliga hedern i behåll.
ANNA HEDELIUS
------------------------------------------------------------
Bob Dylan - Changing of the guards
Min kollega Dennis Andersson var inne på ämnet i förra veckan, om låtar att komma tillbaka till, låtar som man aldrig ledsnar på; låtar som alltid kommer att finnas där. Dylans låtskatt är så otroligt omfattande, ändå är det den här magnifikt monumentala låten hämtad från det finfina albumet, Street Legal, som sitter som klister. På Youtube debatteras det flitigt vad låten egentligen handlar om: bibliska referenser, om att lämna det som gör ont bakom sig eller drömbilder. Andra påstår att det är rena nonsenstexten. Spelar ingen roll, låten är underbar.
PETER AHLÉN
------------------------------------------------------------
David Bowie: Life On Mars?
Av alla låtar jag omöjligt kan leva utan ligger den här högt upp på listan. Som många andra tycker jag Life on Mars? är kronan i David Bowies skapande. En låt som jag enkelt kan spela 20 gånger i rad bara för att få ut så stor kick som möjligt. Den har allt. Växlingarna mellan det lilla och det storslagna, den hänförande historien. Har hört den live ett par gånger och varje version är förstås unik. Men den här är magisk. Hämtad från Serious moonlight-dvd:n är den ganska trogen originalinspelningen. Samtidigt som den liksom svävar, med Bowie som stilfull mäklartyp. Läckert.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
I mina kretsar är den här låten för alltid Sators. Dom snodde den. Men innan det skedde var det en natt på Bert Karlssons nattklubb i Skara viktigare att ta sig in backstage till Lili & Sussie än nånting annat. Vilket lyckades. Så bra att systrarna missade sin transport till Scandichotellet. Min polare körde förstås i stället och jag satt i baksätet mellan Lili & Sussie. Det slutade med att jag fick ett fankort med en personlig hälsning och äkta kyssmärken. Dessutom nosade jag upp deras hemnummer. Det var tider det. Låten är fortfarande bra, även utan Sator. Men jag ringde aldrig.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
John Hiatt: Shredding the documents
Han gör inte mycket väsen av sig, John Hiatt. En av alla dessa amerikaner som levererar år efter år utan att den stora publiken har en aning om vad de går miste om. Det har aldrig varit svårt att omfamna honom. I min bok är han en stor favorit. Shredding the documents är hämtad från hans allra bästa album: Walk on, som är laddad med läckerbitar. Det är bara att välja. 13 spår (om ni inte har utgåvan med bonuslåten Mile High förstås) med berättarglädje, fantastisk sång, tajt band och musik som för många är att betrakta som bredbent gubbrock. Håller inte med.
PETER AHLÉN
------------------------------------------------------------
Steve Earle with Justin Townes Earle: Mr Mudd+ Mr Gold
Sångaren och låtskrivaren Townes van Zandt har satt djupa spår hos kollegan Steve Earle, främst musikaliskt, men Earle har dessutom gett sin son namnet Townes
26-årige Justin Townes Earle för traditionen vidare, med rötterna kvar i den amerikanska folkmusiken försöker hitta nya vägar och uttryck. I våras släppte han sitt andra album Midnight at the Movies och turnerade i Europa, han spelade bland annat på Kägelbanan i Stockholm.
Justin Townes Earle gör mer traditionell och mindre rockig musik än sin pappa.
Här framträder de tillsammans med den gemensamma idolen Townes van Zandt's Mr Mudd+ Mr Gold på The Egg i Albany, New York, i maj i år.
------------------------------------------------------------
MIKAEL HAGNER
Marlon Brando i A streetcar named desire.
A streetcar named desire, Elia Kazans 50-talsfilmatisering av Tennessee Williams pjäs gjorde upp med kvinnan som objekt på vita duken. Se hur det i stället är Stella som med åtrå i blick och rent geografiskt överläge steg för steg närmar sig Stanley. Se en Brando med exponerade muskler och söndertrasad T-shirt i sin genombrottsroll. Ryktet säger att han stimulerade sig själv mellan tagningarna för att få till det rätta putet i brallan.
ANNA HEDELIUS
------------------------------------------------------------
Iris DeMent: Sweet Is Your Melody
Vi har alla våra favoriter. Artister som hoppar, dansar, vrålar och sjunger. Eller bara sitter ned med sin gitarr och låter rösten göra underverk med en pytteliten melodi. Iris DeMent – vilken röst hon har. Att kalla den för gripande är nästan fjuttigt. Den är mycket mer än så, den är själva livet. All den njutning vi drömmer om, allt det vackra vi aldrig kan få nog av. Undrar om Iris DeMent själv är medveten om vilka känslor hon sätter i rörelse med sin gitarr och röst. Låten är från det fantastiska albumet My life som är fyllt av liknande magi. Annars har hon varit snål och sparsam med att göra plattor. Blott fyra stycken har det blivit. Och förlorarna av en så liten produktion är vi. Vem vet vad vi har missat för mästerverk.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
Deana Carter: Did I Shave My legs For This?
Det går inte att beskylla videon för att vara händelserik. Men den är cool och visar vad det handlar om. En lagom bitter fru som gör sig till för att vinna mannens uppmärksamhet om så bara för en liten stund. Det är allvar i botten men humor och ironi ovanpå det. Faktiskt en av dom bästa sångerna som släpptes i Nashville under 90-talet. Deana Carters debutalbum var fint rakt igenom men hon har inte förmått följa upp succcén. Dom plattor hon släppt efter är betydligt mer präglat av vardag i Nashvillefabriken. Men den här sången är tidlös.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
Mycket har sagts om Michael Jackson efter det att han dödförklarades på ett sjukhus i Los Angeles den 25 juni. Jag tänkte göra som Michael Jackson själv ville: låta musiken tala. Med start den 13 juli var det planerat att den stora King of pop skulle ta avsked från sina fans på scenen med 50 konserter. I december 1982 släppte han skivan Thriller som blev världens mest sålda och videorna till låtarna Thriller och Beat it var högst revolutionerande och trendsättande för sin tid. Kolla in de som spelar gangsters i musikvideon till Beat it. Det är riktiga gangsters som hyrdes in för att skapa en mer realistisk känsla.
------------------------------------------------------------
Dan Hylander: Skuggor i skymningen
Klippet är från 1985 och det var ungefär då han han var som hetast och den här låten hörde till hans absoluta flaggskepp. Sen hände nåt, han liksom bara försvann från rampljuset. Dan Hylander och Raj Montana Band med Py Bäckman gick upp i atomer. Men han har fortsatt att skriva låtar åt andra och det ska bli extremt spännande se honom komma till Kalmar den 30 juni. Blir det det gamla materialet eller har han nyheter med sig? Till sist: är det inte Anne-Lie Rydé, Tove Naess och Py Bäckman som körar, eller ser jag så fel? Hyfsad uppbackning i så fall.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
Efter lite trassel i tillvaron och med sviktande hälsa drog sig sångaren och låtskrivaren Justin Vernon häromåret undan i en ödsligt belägen stuga i nordvästra Wisconsin. Mest för att slicka såren, men under isoleringen växte en skiva fram. I kylan i skogen fick han också idén till namnet på sitt band: Bon Iver, en lätt förvrängning av franskans bon hiver, som betyder bra vinter. Plattan fick namnet For Emma, Forever Ago. På den finns hiten Skinny love, som här framförs live på Late night show with David Letterman. Justin Vernons röst kan vara jobbig gäll, men den är värd att vänja sig vid.
------------------------------------------------------------
Galenskaparna - VM i friidrott
Konsten med humor är att förvrida verkligheten men ändå inte lägga sig för långt ifrån den. Något som Sveriges svar på Monty Python behärskar till fullo i denna fantastiska sportironi.
Lyssna bara på sportradion när U21-grabbarna spelar semi på fredag och jämför upphetsningen hos kommentatorerna med Galenskaparnas dito.
------------------------------------------------------------
Omar Romero & The String Poppers. Hog Wild
Har aldrig hört talas om Omar Romero. Men helt plötsligt kommer han till Hultsfred Hayride i helgen och efter några smygtittar i Youtube inser jag snabbt att han kan vara huvudattraktionen.
Visserligen kommer han, om jag är rätt underrättad, att backas upp av svenska Domestic Bumblebees. Men dom är så bra själva att skillnaden kanske inte behöver bli mer än marginell. Hur som helst. Rockabilly på mycket hög nivå är garanterat.
Omar Romero är född i Mexiko och startade sitt första band redan 1999. Men han var inte nöjd. Han ville låta vildare.
Och det gör han.
Dennis Andersson
------------------------------------------------------------
Magnus Johansson: Vakna nu Anneli
Han lanserades som den nye Jakob Hellman när han slog igenom med den här låten 1990. Samma år belönades han med Grammis som ”Bästa nykomling”. Många kallar honom för Norrköpings poet nummer ett, vilket låter lite märkligt med tanke på att Per Malte Jonsson, eller Plura, är född och uppväxt i samma stad. Däremot kan han jämföras med Jakob Hellman. Båda slog igenom stort, vägrade mer eller mindre att synas och trivdes bäst på pojkrummet, för att sedan helt försvinna. Enligt uppgift arbetar han som lärare på en skola i Norrköping. Men en fin liten låt är det.
Peter Ahlén
------------------------------------------------------------
Björn Gustafssons kvinnliga förebilder från Parlamentet
Björn Gustafssons svarar på frågor om kvinnliga förebilder i tv-programmet Parlamentet. Bland de andra mer garvade komikerkollegorna har han en underbart överraskande och smågalen humor, som det är svårt att motstå.
Tina Jeppsson
------------------------------------------------------------
Shane MacGowan & The Popes: The Church of the Holy Spook
När Shane MacGowan lämnade The Pogues satte han samman The Popes för att spela in albumet The Snake som släpptes 1994. Den 7 augusti kommer The Popes till Kalmar och jag har ingen aning om hur de klarar att stå på egna ben bara att det som är utlagt på Myspace inte är i närheten av hur de lät med MacGowan som låtskrivare och frontfigur: mycket hårdare, mycket råare, inte samma elegans. Däremot låter de riktigt trevligt när de väljer att det mer typiskt irländska som i Holloway Boulevard. Men lyssna gärna på The Snake, en fin liten sak. Bandet är onekligen tajt.
Peter Ahlén
------------------------------------------------------------
Henrik Schyffert: Standupgalan 2007
Henrik Schyffert tog många med storm med sin enmansshow The 90's – ett försvarstal. Han turnerade landet runt med den 2007-2009 och för ett par veckor sedan sändes samma föreställning på SVT.
Henrik Schyffert sägs vara en av dem som födde fram den ironiska generationen, främst som medlem av humorgruppen Killinggänget. Han presenteras som programledare, komiker, artist, manusförfattare och radiopratare och ett tag var han till och med rockstjärna i bandet Whale. Någonstans är det ändå så här han är som bäst: ensam med en mikrofon på scen. Det visade han definitivt också i The 90's – ett försvarstal som går att se på SVT Play.
Lotta Nyberg
------------------------------------------------------------
Depeche Mode: Just Can’t Get Enough
Det fanns Human League, Yazoo, Duran Duran, ODW och Simple MInds. Men av alla låtar som fångade tiden då det var dags att ta klivet in i vuxenvärlden är det den här jag tänker mest på. Den fanns överallt, det vet alla som var i 15-25-årsåldern i början av 80-talet. Jag älskar inte allt Depeche Mode har gjort sen dess, som haft en betydligt tyngre inriktning, men den här låten var fantastisk. Och den här versionen, från Budapest 2006, är grym. Ett oerhört drag och tyngd och den visuella inramningen är magnifik.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
Monika och Filippa gör sitt bästa för att skingra mystiken kring kärlek i det här numret på Parkteatern i Stockholm. Det är bara att lyssna och lära, och njuta av deras ljuvliga anti-underhållning, inte minst de båda tjejernas oemotståndliga kroppsspråk på scenen.
Tina Jeppson
------------------------------------------------------------
Texas Tornados: Is Anybody Goin' To San Antone
Det mest oemotståndliga jag nånsin hört inom texmex. Texas Tornados, dom fyra essen Augie Myers, Flaco Jimenez, Freddy Fender och Doug Sahm, eller som dom döpte ett album till: 4 aces. Likt inga andra skildrade dom blandningen av Texascountry, rock och mexikanska varianter. Varje platta var ett mästerverk. Doug Sahm och Freddy Fender är bägge döda, men minnet av musiken lever för alltid kvar. Den här låten är från albumet Zone of our own och representerar mer än väl vad det handlade om. Charm, manlighet, sensualism. Tidlöst.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
För de flesta är han kanske mest känd som den muskulösa och aningen svårmodiga karaktären Wolverine i X-menfilmerna. Men Hugh Jackman har en helt annan, betydligt mer Fred Astaire-lik, sida som vi fick se prov på när han var värd för Oscarsgalan tidigare i år. Den 40-årige australiensaren har faktiskt spelat huvudrollen i Broadway-musikalen The boy from Oz (2004). Förutom X-men har Jackman haft stora roller i Woody Allens Scoop (2006), The Prestige (2006) och Australia mot Nicole Kidman (2008). Han är inte bara en cool actionhjälte, utan värsta sång- och dansmannen också. Kolla in och låt er imponeras.
Lotta Nyberg
------------------------------------------------------------
Jag har tappat allt intresse för vad Rod Stewart gör idag. Han har inget kvar av allt det där som jag älskade när jag växte upp. Det råa, låtar som biter sig fast, låtar som har som enda ambition att få upp dig på golvet och dansa dig medvetslös.
Ta Kenny Jones trumsolo drygt fyra minuter in i låten, herregud, eller Ronnie Lanes blytunga bas, Rods slyngelaktiga uppsyn och den matta som denna fantastiska grupp rullar ut under slutminuten är inget annat än himmelsk rock n' roll, musik som inte görs i dag.
Har det funnits ett tajtare band?
Peter Ahlén
------------------------------------------------------------
Benjamin (Björn Gustafsson) Testar Teater - Morgonsoffan
Att spela teater, eller inte spela teater, tja .. I varje fall känns frågan lätt akut, när man ser Benjamin, alias Björn Gustafsson, få ett "sammanbrott", nåja, kanske inte riktigt. Men när han "ger allt" i rollen som fågel, då ni. Till sin hjälp har han en till bristningsgränsen förstående regissör, nämligen Felix Herngren, som inte förlorar tålamodet en sekund, trots att Björn Gustafssons fågel inte direkt lyfter teaterkonsten till några himmelska höjder.
Tina Jeppson
------------------------------------------------------------
Solen skiner och sommaren börjar faktiskt kännas nära. Jag ger er en sommarsång. Den Sydneybaserade trion gör megadansig musik som doftar sena varma nätter fyllda med party och drinkar och om du lyssnar riktigt noga kan du höra vågorna som rullar in över Bondi Beach.
När Sneaky Sound System började sade skivbolagen till dem att det inte skulle fungera. Att det inte var någon idé att hålla på. Bandet bestämde sig då för att starta sitt eget bolag och göra allt själva. Sedan dess har de uppträtt med Kanye West och Snoop Dogg, de har turnerat med Robbie Williams, Jamiroquai och Scissor Sisters. När jag bodde i landet down under var det den här låten vi dansade till.
------------------------------------------------------------
Lucinda Williams - World Without Tears (live)
Det var DA som sa att henne ska du lyssna på och lämnade över Car Wheels on a Gravel Road. Då, 1998, hade jag aldrig hört talas om Lucinda Williams, men gav mig direkt ut och köpte på mig hela hennes produktion, och jag blev inte besviken. Hon är utan konkurrens den kvinnliga artist som jag stadigt återkommer till. Skälet är ganska enkelt: fantastiska låtar, underbar sångerska. World Without Tears släpptes 2003 och innehåller ett knippe helt oemotståndliga låtar: Ventura, Righteously, Those Three Days och Minneapolis är några. Den här liveupptagningen av titellåten knäcker faktiskt albumversionen.
Peter Ahlén
------------------------------------------------------------
Rockandet Wilco bildades i mitten på 90-talet ur spillrorna av alt-countrybandet Uncle Tupelo.
Trots mycket stök och bök med skivbolag och internt med har låtskrivaren, sångaren och gitarristen Jeff Tweedy lyckats hålla ihop gruppen.
Den är aktuell med en ny platta, den åttonde, Wilco (The Album), och befinner sig just nu på turné. Ikväll spelar de i Sevilla, Spanien, och den 14 augusti kommer Wilco till festivalen Way Out West i Göteborg .
Håll till godo med ett smakprov från de tidiga åren: Casino Queen, från första plattan A.M., inspelad på The Irvin Plaza i New York i april 1999.
Mikael Hagner
------------------------------------------------------------
Av alla magiska rysningar Tom Waits orsakat genom åren är den här min favorit. Och aldrig blir den lika tårögd som när han själv sjunger den. Vi har hört andras versioner men det blir inte det samma. Det måste vara Tom Waits bottenlösa röst som kvider ur sig all den längtan efter sin speciella flicka. Klippet är från 1986. Jag ryser, verkligen ryser, när jag hör honom väsa ur sig sha-la-la-la-la Jersey girl. Trots att jag säkert hört den hundratals gånger. Det är den bästa känslan i världen, att hålla någon ömt i handen och lyssna på Jersey girl. Har inte gjort det hundratals gånger, men några. Det funkar alltid.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
Hardcore Superstar: My Good Reputation
Löjligt svårt att bara välja en låt. Men om jag absolut måste så blir det den här. Den är i vart fall min favorit från det nästan hysteriskt starka plattan som Hardcore Superstar släppte för några år sen. Kanske kom den inte helt oannonserad, dom hade trots allt gjort ett par plattor tidigare, men dom framstod plötsligt som chockerande bleka i jämförelse med bomben som kom 2005. Stenhårt, snärtigt och uppkäftigt. En attityd som backades upp av underbara melodier och kompromisslösa riff. Som nån skrev, tänk om dom hade börjat med den plattan i stället. Vilken debut det hade varit.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
Du trodde kanske att Susan Boyle-febern var över. Glöm det! Den har bara börjat. På söndagskvällen knockade den 48-åriga okyssta skotskan juryn och publiken i semifinalen av Britain's got talent. Lite mer sminkad, med uppiffad frisyr och ny klänning tog hon sig klockrent till final. Susan Boyles säkra version av Memory ur musikalen Cats gav stående ovationer från både juryn och publiken. "The whole world is watching you", sa den stolta juryn och tackade för att ödmjuka Susan Boyle blivit en fin inspirationskälla för hela världen i en svår tid. Ja, vad kan man säga mer än att Susan Boyle rockar fett. Hennes högsta dröm är att få uppträda inför drottningen. Jag tror hon grejar det.
CARIN JANEFRID
------------------------------------------------------------
Sven Zetterberg: Heartaches was all you got
”Svenne blöder över alltting, oblygt och utlämnande, men aldrig utan värdighet. När han sjunger och när han spelar munspel och mest av allt när han spelar gitarr. Bitande, ekonomiskt, inte en ton i onödan, allt förankrat i en känsla så het och så påtaglig att man bränner sig om man kommer för nära.” Omdömet är hämtat från en text som den nyligen bortgångne Lennart Persson skrev för Barometern-OT:s bluesbilaga förra året och den stämmer alltid in, oavsett låt eller stil, men jag är oerhört svag för Zetterberg när han sjunker ner i soulträsket och den här låten har allt som gör honom så fantastisk.
Peter Ahlén
------------------------------------------------------------
Peter LeMarc: Så gott att må gott igen
Efter den avslutade succéturnén 1993 försvann LeMarc från rampljuset. Scenskräcken höll honom i ett järngrepp i 14 år. Under tiden skrev han låtar som han gav bort till bland andra Sven-Ingvars, Jerry Williams, Totta Näslund, Christina Lindberg och Anna-Lotta Larsson. Han producerade Eldkvars Limbo och han gav ut två plattor under dessa år: Det som håller oss vid liv och Sjutton sånger – LeMarc sjunger LeMarc. Efter comebacken 2007 släppte han Kärlek i tystnadens tid. På den finns den här fantastiska låten. Han har själv sagt: ”Jag ville skriva som ur en befriande utandning. Ett bejakande av ens blotta existens. Det är inte alltför ofta sådana stunder infinner sig, så det gäller att ta vara på dem.”
Peter Ahlén
------------------------------------------------------------
Sergei Bondarchuks Krig och fred
Leo Tolstojs roman Krig och fred har filmatiserats ett flertal gånger, både för bio och tv. Den färska tolkning som Sveriges Television visar just nu är sällsynt platt och såpig.
Mäktigast och tyngst är ryssen Sergei Bondarchucks närmare sju timmar långa och mycket påkostade version från 1967.
Omräknat till dagens penningvärde kostade den 700 miljoner dollar, vilket gör den till en av världens dyraste produktioner någonsin.
I filmen medverkar 300 skådespelare med repliker och 120 000 statister. Enbart slaget vid Borodino tog två år att producera.
På Youtube hittar du flera smakprov ur filmen, som finns att ladda ner på nätet lagligt och på dvd.
Mikael Hagner
------------------------------------------------------------
Kill Bill: Vol 1: O-Ren Ishii and the Bride
Vad skulle du göra om du vaknade upp ur en koma efter fyra år och insåg att dina före detta vänner (i och för sig en grupp kontraktsmördare) på order av din före detta älskare hade förvandlat ditt bröllop till en blodig massaker, att barnet du bar på var borta och att du själv med nöd och näppe överlevt trots en kula i huvudet? The Bride vet vad hon gör – tar hämnd.
Kill Bill: Vol 1 och 2 är två filmer jag kan se om och om igen. Quentin Tarantino lyckas ge varje fightingscen (det är många) egen karaktär och musik, fotot, skådespelarinsatser: allt är perfekt tajmat och avvägt. En del scener är ren konst – som den här.
Lotta Nyberg
------------------------------------------------------------
Boys on wheels - New wheels on the block Det de här grabbarna gör är helt underbart och beundransvärt. Genomtänkta och roliga texter. Varför jag inte har sett dem i svensk TV förstår jag icke, men just nu verkar det finnas annat på schemat. Sångaren Jesper Odelberg är cp-skadad, komiker, musiker och ställer också upp i EU-valet. Imponerande!
Emma Lind
------------------------------------------------------------
Kris Kristofferson walks off the stage
När Kris Kristofferson kliver upp på scenen vid rockfestivalen på Isle of Wight den 26 juli 1970 möts han av burop och visslingar. Massorna har kommit för att se Hendrix, Who och andra tunga namn. Ingen vill lyssna på en halvkänd amerikansk countrysångare.
Kristofferson förklarar för publiken att det enda som kan hindra honom från att sjunga är gevärseld. Folket fortsätter att skämma ut sig. Sångaren vänder sig mot bandet och säger: " I think they're gonna shot us" och drar igång Me and Bobby McGee.....
Mikael Hagner
------------------------------------------------------------
Yusuf Islam: Father and son
Efter en vecka på Cypern är det inte helt ologiskt att börja tänka på Steve Georgiou, aka Yusuf Islam och Cat Stevens, speciellt med tanke på att han dessutom är albumaktuell. 60-åringen, med cypriotisk pappa och svensk mamma (han gick under några år i skola i Gävle och är syssling med Sissela Kyle och TV4-bossen Jan Scherman), gjorde under 1970-talet rader av klassiska låtar: Moonshadow, Morning has broken, Wild world och Can't keep it in. Det här är också en fin sak, hämtad från albumet Tea for the Tillerman (1970): Father & Son, här i en nedtonad version som Yusuf Islam. Kolla också in originalet.
Peter Ahlén
------------------------------------------------------------
John Prine: Picture Show
Vi snackar riktig lågbudget. En mycket anspråkslös svartvit video som inte säger nånting egentligen. Mer än att presentera den här grymma låten, en av John Prines finaste. Och han har gjort några stycken genom åren. Med sin tillbakalutade stil har han hittat ett eget hem i gränstrakterna av country, rock och folk och alltid försvarat reviret på ett mycket homogent sätt. Han står för kvalitet. Han är äkta. Picture show är en okomplicerad låt men underbar i all sin enkelhet. Den reprenterar det mjuka och gedigna som alltid följer med vart John Prine än går.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
Bröderna Herrey: Diggiloo Diggiley
I veckan gäller det för Malena Ernman som ska försvara Sveriges stolta schlager-färger med La Voix. 1984 var bröderna Herrey i samma sits och de lyckades vinna hela Eurovisions Song Contest. Då såg det ut så här: alltså inte särskilt proffsigt överhuvidtaget när man ser det 25 år efteråt. Och stackars Per är inte helt tonsäker om man ska vara ärlig. Men Per, Richard och Louis Herrey tog hela Europa med storm. Diggiloo Diggiley-dansen blev vida känd. Så kolla in det här klippet, minns svunna svenska storhets-schlagertider och börja peppa.
Lotta Nyberg
------------------------------------------------------------
The Be Good Tanyas - Scattered Leaves
Kanske är det inte rätt årstid att sjunga om skingrade och spridda löv, men det finns något vårlikt i de här tre kanadensiska tjejernas sköra röster.
The Be Good Tanyas, som består av Samantha Parton, Frazey Ford och Trish Klein, bildades i Vancouver och stod på scen första gången i slutet på 1990-talet. Sitt namn har de hämtat från en gammal sång, Obo Martin's Be Good Tanya.
Gruppens musik är som ett eko från svunna tider. Den låter gammaldags, men inte unken. Dess rötter finns i folk, country och bluegrass.
Egna kompositioner varvas med traditionella låtar, och covers, som de alltid sätter en omisskännlig färg på. Till den senare kategorin hör Scattered leaves av Jeremy Lindsay.
Mikael Hagner
------------------------------------------------------------
The Spencer Davis Group: Gimme some lovin
Storebror Muff tog med honom till en repetition och resten är historia. Stevie Winwood är bara 17 år när han skickar iväg den här rökaren, lika obegripligt som när Cesc Fabregas gick in och dominerade Arsenals mittfält vid samma ålder. Det var ingen tvekan om vem som var stjärnan i gruppen. Winwood hade allt: utseendet, rösten och förmågan att skriva låtar. När han klev av projektet 1967 för att starta Traffic försvann Spencer Davis från alla hitlistor.
Peter Ahlén
------------------------------------------------------------
En lortig, svettig historia berättad av några av landets mest spännande artister. Dom tre systrarna Bondesson, Greta, Stella och Sunniva. Tidigare spelade dom i rockabillybandet Slaptones tillsammans med deras pappa, men det här är nåt helt annat. En slags hemmagjord, ilsken och ettrig banjopunk och videon är förstås passande svartvit och dramatisk. Precis som musiken. Så fylld av energi och kaxig attityd. Så enormt stark integritet. Så mycket vilja. Deras debutplatta, som släpptes 2008, är fylld av jordnära, skeva och aviga trevligheter.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
Christian Kjellvander live i bilen
Jag läste en gång om Bruce Springsteen som mitt i natten medan hans privatjet mellanlandade och fyllde på bränsle i Dublin tog sin gitarr och gav en spontankonsert för den överlyckliga flygplatspersonalen som var i tjänst.
Det är en särskild känsla med spontana infall som artister gör för att de vill och inte för att de får betalt.
För två år sedan bröt Christian Kjellvanders bil ihop utanför Bellinga slott i Skåne en gång och vad gör en sann musiker då? Ringer efter bärgaren? Kanske, men medan han väntar på hjälpen testar han sin nya mobilkamera och spelar in en liten sång. Här: When the mourning comes.
Lotta Nyberg
------------------------------------------------------------
Heather Myles: Love Me A Little Bit Longer
Det är en helt vanlig lågbudetvideo. En minimalistisk liten historia som diskret porlar förbi vid sidan om fokus som vilar på artisten. Och det känns bra. För är det nån artist som tål att tittas på är det Heather Myles. Så befriande fri från överspel eller överdramatiska gester. Hon är som hon är. Går sina egna vägar. Och hon är etthundra procent country. Garanterat äkta. Hon har släppt ett antal riktigt starka album och aldrig nånsin ens varit nära att sälja sin själ till det kommersiella Nashville. Hennes integritet är omutbar. Som sagt, hon är country hela vägen.
Dennis Andersson
------------------------------------------------------------
Live finns det ingen som tar dom... Nästan. Men det är live som de är som allra bäst, när energin och viljan bryter ned allt som kommer i deras väg. Som den här låten, UFO Romeo. Ett veritabelt partymonster som bara växer och växer i intensitet. Det är live och halvtaskig kvalitet på videon men Backyard Babies ursinniga urladdning går inte att missta sig på, den träffar rätt i mellangärdet.
Det känns skönt att se med tanke på dom senaste halvskrala albumen dom gjort. Här är de i sin rätta miljö, på scenen. Utrustade, motiverade och fullkomligt hopplöst charmiga.
Dennis Andersson
------------------------------------------------------------
Cyndi Lauper: Girls just wanna have fun
Med solen och värmen kommer längtan till sommaren och med den: festivalerna. En 1980-talsikon som vi kan se på Hultsfredsfestivalen i sommar är Cyndi Lauper. Jag tror alla, absolut alla, känner igen hennes monstermegahit Girls just want to have fun som kom 1983. Singeln toppade listorna i över tio länder, och placerade sig bland de 15 bästa i mer än 15 länder. Och här i videon ser du hur en cool tjej anno 1983 såg ut. Kolla förresten in Cyndis hårfrisyr lite extra. Jag skulle gissa att Kitty Jutbring har inspirerats av denna coola 80-talsbrud när det gäller hårstil. Dansa, släpp loss och börja peppa för sommaren.
------------------------------------------------------------
Det här är en av de mest underskattade grupperna från 1960-talet. Med två karismatiska frontfigurer: sångaren Colin Blunstone och organisten Rod Argent levererade bandet hits som She’s not there, Is this the dream, och det album som spelades in innan gruppen splittrades 1967, Odessey and Oracle, räknas som ett av de bästa popalbumen genom tiderna. Det är inte speciellt svårt att förstå. Soundets skapades främst genom Colin Blunstones fantastiska röst och Argents jazzinfluerade keyboardspel.
------------------------------------------------------------
Britain's Got Talent - Final - Andrew Johnston
Han är tretton år och sjunger som en fullfjädrad operasångare. Det handlar förstås om Andrew Johnston, killen som knockat juryn i Britain's got talent, en motsvarighet till svensk tv:s Idol. Vilken enorm röst - i en så liten kille.
Fast här ser den killen själv lätt chockad, ut när juryn nästan dränker honom med lovord efter framförandet.
Tina Jeppsson
------------------------------------------------------------
Bandet som kallades The only band that matters släppte sin sista riktiga skiva 1982, men lever kvar i musikhistorien än i dag. 2003 valdes bandets originaluppsättning med Joe Strummer, Mick Jones, Paul Simonon och de två trummisarna "Topper" Headon och Terry Chimes in i Rock and roll hall of fame.
The Clash har lämnat få oberörda, med låtar som London calling, Guns of brixton, Rock the casbah och Straight to hell. Deras musik utvecklades ständigt, från debutskivan The Clash, som var punkig, till sista skivan Combat rock, som hade influenser av rockabilly och reggae. Men även om de rörde sig mellan musikgenrerna fortsatte de ständigt att kritisera orättvisor i deras omvärld.
Tobias Ahlén
------------------------------------------------------------
Black Lips: O Katrina (Live at GSU, Atlanta)
I bland dyker det upp plattor med band eller artister man aldrig hört talas om. Black Lips, hade ingen aning. Men den frostiga relationen är under kraftig bearbetning. Deras 200 Million Thousand är enligt min mening ett av årets bästa album hittills. Skoningslös, rå, naken och skramlig garagerock som med precision svingar sig tillbaks till det sena 60-talet. Det känns äkta och massor av bra låtar. Dessutom ovanligt väl varierat. Här är ett smakprov från förra plattan, när dom lirar O Katrina vid ett gig vid Georgia State University. Energin finns där, även om klippet i sig är av halvtaskig kvalitet.
DENNIS ANDERSSON
------------------------------------------------------------
Ett tag hyllade alla Frida Hyvönen. Nu har jag (sent jag vet) blivit förälskad i hennes låt Dirty Dancing. Jag har åkt bil mycket på sistone och på min blandskiva är det just den låten som jag oftast trycker repeat på. Jag älskar historien, som är naiv på något sätt, men samtidigt känns verklig och självupplevd och jag kanske är helt lurad men därför berör den mig och jag vill lyssna noga och uppfatta varje ord. Att Markus Krunegård agerar kör gör det hela bara ännu bättre. Videon med Frida, Markus och en flygel spelades in på Nybrogatan i Stockholm för SVT-projektet PSL som Kalmarbekantingen Henrik Burman är projektledare för.
Lotta Nyberg
------------------------------------------------------------
Bryan Ferry: The times they are a-changin
Puritanerna får väl tycka vad de vill, men det går faktiskt att förändra, till och med förbättra Bob Dylans musik i vissa avseenden. Bryan Ferry kan. Han gör ett enastående jobb på Dylanesque och levererar klassiker, mindre kända verk, och gör dem till sina egna. Listan kan göras lång. Gå in och lyssna på: Simple twist of fate, Positively 4th Street, All i really wanna do, Make me fell your love och ni förstår vad jag menar. I mina öron är Ferry en av de största; ikon, stilbildare och en man som dessutom vet hur man åldras med värdighet.
/ Peter Ahlén
------------------------------------------------------------
Dansstationen dansar Sjostakovitj
Vill man uppleva lite crazy dansglädje, så kan man titta på när Dansstationen dansar Sjostakovitj.
Här samsas ballerinan med män och kvinnor i vanliga kläder och balettkjol ovanpå. Det börjar lite trevande, sedan flippar det ut mer och mer. En annorlunda folkrörelse, minsann, som slutar i rena glädjetjut.
/ Tina Jeppson
------------------------------------------------------------
Talang på tv är som en godispåse. En del bitar vill man bara ha mer av, andra spottar man ut illa kvickt. En riktigt söt pralin dök upp på svenska Talangs premiärprogram i Kalmar för två veckor sedan. Budbilsföraren Erik Linder! Jag var med på tv-inspelningen och fick uppleva när tiden stannade. Hur publiken knockades av den magiska rösten och liksom hämtade andan innan den ställde sig upp och jublade. Bert Karlsson tryckte rött men tvingades göra en kraftig pudel.
/ Carin Janefrid
------------------------------------------------------------
Ursäkta röran med Filip Hammar och Fredrik Wikingsson sändes på TV4 2002, men tack vare youtube kan vi nu återuppleva när duon tar all heder av Emma Andersson (före detta Robinsson, numera mest känd för att ett välbetalt hockeyproffs är kär i henne).
Filip Hammar gör en bisarr intervju med Emma och droppar nazistreferenser så det står härliga till: kristallnatten, Goebbels, Mengele, Nürnberg, 30 november, axelmakterna, Mussolini, SS, Treblinka och Leni Riefenstahl. Missa inte det allra sista inslaget efter att intervjun är slut. Det är otroligt pinsamt, skrämmande och kul. Och att Emma Andersson vågade visa sig i tv efter det här är oförståeligt.
------------------------------------------------------------
Britain's got talent: Susan Boyle
Behöver du ett lyckopiller för att komma igång efter påskhelgen? En sannsaga med lyckligt slut.
Det var en gång en 47-årig kvinna vid namn Susan Boyle. Hon hade inget jobb, hade aldrig varit gift, inte ens blivit kysst. Lantisen Susan blev retad i skolan. Hon var inte snygg och hängde inte med. Ändå gav hon aldrig upp sin dröm. Att få sjunga inför en stor publik och bli en professionell sångerska. När Susan Boyle stapplar in på scenen i Britain's Got Talent hånskrattar publiken och juryn himla med ögonen. I dream a dream. Resten är Paul Potts-historia. Ha ett gråtpapper tillhands!
Carin Janefrid
------------------------------------------------------------
Richard Hawley: Tonight the streets are ours
Ibland ramlar musiken bara över dig, som i det här fallet. I bilen, på väg hem från Astrid Lindgrens värld, radiosporten och plötsligt snurrar den här låten ut i trakterna kring Rockneby. Drabbad är ett passande ord när den gamle Pulp-gitarristen Richard Hawley rullar ut en enkel, alldeles fantastisk livsbejakande låt till bredden fylld med sentimentalitet. För övrigt är Ladys bridge ett album att fördjupa sig i, ta till sitt hjärta. En äkta crooner från Sheffield, vem hade räknat med det.
Peter Ahlén
------------------------------------------------------------
Till påsk öppnar, som vi berättade i gårdagens Barometern-OT, en utställning med verk av rockgitarristen Ron Wood på Ekerums konsthall. Här är en samling smakprov Motiven är alla hämtade ur musikens värld: polarna i Rolling Stones och Rod Stewart, förstås, och legender som Miles Davis, Jimi Hendrix och Billie Holiday.
Innan Ron Wood bestämde sig för att satsa på musiken hade han skaffat sig en konstnärlig utbildning i London. Genom åren har han fortsatt att måla och också gjort mycket grafik.
Medan bilderna rullar spelar Ron Wood en av låtarna från sin solokarriär, Breath on me från den andra lp:n Now Look.
Mikael Hagner
------------------------------------------------------------
Percy Nilegård och Lasse Kongo på Grand
Vad har hänt med Percy Nilegård och Lasse Kongo? Jag har väntat länge på att få några nyheter om deras framfart. Ända sedan Torsk på Tallin sändes av SVT har jag skrattat år den relation som finns mellan dem. Percy var i filmen arrangör för resan till Tallin medan Kongo var hans anlitade busschaufför. Men det skulle visa sig att det inte bara var en professionell relation dem emellan. En vänskap växte fram.
När de sedan dök upp i Glenn Killing på Grand, Percy i samma regnponcho han hade i Torsk på Tallin och Kongo sittandes i en kundvagn, förstod man att det inte gått så bra för dem efter resan till Tallin.
Jag vill veta vad som hände sen.
Tobias Ahlén
------------------------------
Moneybrother: Dom vet ingenting om oss
Det går naturligtvis att diskutera kvaliteten på den här videon, eller när jag tänker efter: vi kan skita i det. Vi kan däremot konstatera att det är en alldeles bedårande version Anders Wendin får till när han tolkar Kirsty MacColls They don’t know från 1979. Med stigande ålder är det inte många skivsläpp man går och direkt längtar efter, vill få i handen som fort som möjligt, men den 15 april släpper Moneybrother Real Control. Fram tills dess lyssnar jag hemskt gärna och ofta på Pengabrorsan från 2006.
Peter Ahlén
------------------------------
Magnus Samuelsson gör det han är bäst på
Han har dansat i våra tv-apparater varje vecka sedan i början på januari och i fredags gjorde han det ingen trodde: Magnus Samuelsson (jättestor eller 200 centimeter lång och 150 kilo tung) vann Let's Dance. Men nu glömmer vi det och tittar på Magnus när han är i sitt rätta element: Strongman-tävlingar. Det här kallar jag underhållning: superstarka, gigantiskt stora män gör saker som man inte trodde var möjligt. 1998 blev han världens starkaste man och det här klippet är från året efter. Kolla särskilt in utklassningen i frivändningar med stock efter 02:47.
Lotta Nyberg
------------------------------
Pernilla Andersson: Johnny Cash & Nina P
För det första är det en riktigt bra låt, hämtad från av dom absolut bästa svenska plattor som gjordes 2008. Pernilla Andersson bytte till svenska och blev närgången på riktigt. Små poppärlor i all sin enkelhet. Och den här låten har en skön historia, en perfekt roadmovie. Vi följer henne genom en vardag och på vägen möter vi några av landets mest kända artister som spelar statistroller. Klart fräckt.
Hon må vara sambo med Dregen i Backyard Babies, men Pernilla Andersson behöver ingen draghjälp. Hon är bra nog på egen hand.
------------------------------
Stilla klinkande piano, sordinerat blås, doande kör och en sensuellt viskande röst - tonen är cool.
Annars är Cat Power inte känd för att vara lugn och samlad. Hennes konserter från början av seklet var ofta ojämna och oförutsägbara. Hon kunde plötsligt få nog och lämna scenen. En förlamande scenskräck och alkohol i övermått sägs ha varit förklaringen.
Cat Power heter egentligen Chan Marshall. Hon dök upp på free jazz- och experimentmusik-scenen i New York i början på 1990-talet. Efter en trevande start och en karriär med flera avbrott slog Cat Power igenom med The Greatest 2006, från vilken den här låten är hämtad.
Mikael Hagner
------------------------------
Magnus Betnér - I ditt ansikte
Att Magnus Betnér kan vara elak är ingen nyhet för de flesta. I TV 5:s program, I ditt ansikte, kör Betnér stand up tillsammans med Martin Soneby på annorlunda platser. Bland annat är de i en moské och en kyrka och skämtar så klart om de platser de är på.
Roligast är när han, som i det här klippet, gör stand up inför Aftonbladets chefer. Han delar ut flera kängor och berättar hur dåliga han tycker de är. Speciellt nyhetsjournalistiken får sig en rejäl känga.
Mycket av det roliga är att se åhörarnas miner när de kritiseras.
Tobias Ahlén
---------------------------------
Buddy Holly on the Arthur Murray Dance Party 12/29/57
I år är det 50 år sen Buddy Holly omkom i en flygolycka. Han blev bara 22 år men hans betydelse för rockmusikens utveckling är odiskutabel. Han stod för nånting nytt och var enormt produktiv. Här är han i något som rimligen borde vara ett hyfsat sällsynt bevarat liveframträdande med sitt band The Crickets. Låten Peggy Sue är förstås klassisk och sönderspelad men vad spelar det för roll. Det är en oemotståndlig nostalgibakelse. Och missa inte påannonseringen. Den är helt underbar. Dom svenska punkrockarna The Bones använde den till sitt album Screwed, blued and tattooed, för er som gillar kuriosa.
DENNIS ANDERSSON
-----------------------------------------------
Chip Taylor och Carrie Rodrigues: Angel of the morning
Shaggy våldförde sig på låten för några år sedan, men sålde 14 miljoner skivor. Chip Taylor skrattade hela vägen till banken. Jag vet inte om Jill Johnson med sin version på senaste albumet kommer att ge samma avkastning. När jag hörde låten live i Växjö för rätt många år sedan var det en mäktig upplevelse. Chip Taylor är en alldeles fantastisk låtskrivare, berättare och artist. Han har levererat klassiker som Wild thing och Any way that you want med (Troggs) och Try (Just a little bit harder (Janis Joplin).
Peter Ahlén
-----------------------------------------------
Frida Hyvönen live på Dramaten Där någonstans i mörkret på Dramatens scen sitter hon, sångerskan, pianisten och kompositören Frida Hyvönen.
Hon debuterade med albumet Until death comes 2005 och vann kritikernas hjärtan direkt. I höstas släppte hon det prisade albumet Silence is wild. För några veckor sedan tilldelades hon Dagens Nyheters kulturpris. Och förra helgen intog Frida Hyvönen som första svenska populärartist kulturens finrum, Dramaten.
Här ett smakprov från konserten för alla som inte hade möjlighet att vara där. Fler finns på nätet.
Mikael Hagner
-----------------------------------------------
Michael Jackson: Black or white
Black or white satte på sätt och vis punkt för Michael Jacksons karriär. Men när den här videon kom vållade den en del debatt. Slutet var för våldsamt med svenska mått mätt. Ryktet gjorde gällande att videon var så våldsam för att det i hemlandet USA varit omöjligt att istället göra den sexig. 1991 kunde det knappats förutspås hur pimpifierad videovärlden skulle se ut vid millennieskiftet. Samtidigt är det inte utan att man tycker att det är märkligt hur många gånger MJ tar sig i skrevet när han dansar. Fast det är mer märkligt än sexigt.
Värt att notera förutom hajpen av barnstjärnan Macaulay Culkin är att en ung Tyra Banks dyker upp som hastigast . Kolla 05.31 in i videon.
Emelie Lund
----------------------------------------
Jag träffade Bert Karlsson i ett helt annat sammanhang. Vi satt i ett trångt rum i Växjö när samtalet plötsligt gled in på Errol Norstedt, mer känd som Eddie Meduza. ''Han var ett geni'', sa Bert på sitt självklara vis. Då hade det bara gått några veckor sen Eddie Meduza den 17 januari 2002 dött av en hjärtinfarkt. En artist som inte lämnade nån oberörd. Långt i från alla såg någon humor i hans nästan perversa texter. Men vid sidan av alla provokationer gjorde han några av dom bästa rocklåtarna någon svensk gjort. Volvo hör kanske inte till dom, men är ett viktigt liveminne av en artist som aldrig lär sluta fascinera.
DENNIS ANDERSSON
---------------------------------------------------------
Självmordsförsök som konst - på ett annat sätt
Improv everywhere har funnits några år och har gjort en del uppmärksammade saker. Frozen Grand Central är en klassiker. Kolla gärna in Food Court Musical också. Som en variant på Anna Odells uppmärksammade konstprojekt finns Suicide Jumper, skönt genomfört.
Peter Sigfridsson
-----------------------------------
I massmedierna befinner sig Gaza sedan en tid i skuggan av andra krig, andra konflikter, andra galna dåd. Det relativa normaltillståndet tiger still. Livet rullar på. Men på vilket sätt? Hur är det egentligen att leva i Gaza, inklämd och instängd?
Medan frihetens fågel flaxar i skyn söker en animerad ung man alla upptänkliga vägar ut, men stoppas resolut av en människohand.
I en kortfilm på en minut och 35 sekunder har animatören Yoni Goodman fångat desperationen, frustrationen och hopplösheten. Genialt enkelt!
Goodman är för övrigt en av animatörerna bakom den Oscarsnominerade israeliska filmen Waltz with Bashir. Se trailern på nätet och filmen på bio!
Mikael Hagner
Forrest Gump på en minut och en tagning. Med spoilervarningen att om du inte sett filmen ännu så kommer du aldrig heller att se den. Och då kan du lika gärna se en minuts-versionen. Den är också garanterat fri från Tom Hanks. Om man nu uppskattar det.
Emelie Lund
---------------------------------
Erja Lyytinen: It hurts me too
Hon är från Kuopio i Finland och tänk att där har jag varit en gång. En sak gemensam, alltså. En annan länk är att jag älskar att lyssna på slidegitarr och Erja Lyytinen verkar vara ett riktigt rivjärn på just det. Hon jämförs i bland med Bonnie Raitt. Jag har mest lyssnat runt lite slarvigt på Lyytinens album men kopplingen känns inte helt ologisk. Men jag gissar att det finns en extra växel live, åtminstone att döma av bidragen på Youtube. Erja Lyytinen turnerar flitigt. Vill du ha ett smakprov inför Blues & Roots Festival i Mönsterås i maj så spana in när hon gör Elmore James klassiker It hurts me too.
Dennis Andersson
---------------------------------------------
Hon är lite galen, kaxig och var allmänt otrevlig och spydig den enda gången jag har intervjuat henne hittills, men det spelar faktiskt ingen roll. Lykke Li på scen är fantastisk och egentligen helt obeskrivbar. Hon är helt egen på ett helt befriat och faktiskt extremt coolt sätt. Hennes spelning på Hultsfred förra sommaren var magisk och jag kommer ihåg att det kändes lite som en utomjordisk upplevelse. Det måste väl vara ett bra betyg. I den här musikvideon får man ett litet, litet grepp om hur hon är. Och sedan är det häftigt att Robyn körar. Precis som på Hultsfredsfestivalen i somras.
Lotta Nyberg
---------------------------------------------
Hade jag inte råkat passera kollega Johanssons arbetsplats vid just det tillfället hade jag förmodligen aldrig fått höra Ensamhushåll.
Nu vet jag att det finns två unga män i Lund som skriver alldeles underbara melodier och som dessutom gör en knäckande version på Kents VinterNoll2 och det går naturligtvis att tala om Kentkomplex, men vadå. Här har vi en sångare som inte låter lika ansträngd som Jocke Berg, som har en röst som är så skir att jag är rädd att den närsomhelst ska spricka; som har den goda smaken att plocka in Anders Larssons mjuka klarinett som omedelbart gifter sig med bilderna från ett somrigt Gotland.
Vem behöver Idol?
Peter Ahlén
---------------------------------------------------------
Anette Kullenberg dansar till Cilihili
Här är årets video. Anette Kullenberg dansar till Cilihilis låt Happy without the boy. Cilihili som känns igen som sångerskan från Souls och Monkeystrikes eller kanske bara som hon som gör duetten Adios amigos med Marit Bergman. Och här är alltså videon som har det. Det vill säga Anette Kullenberg.
Emelie Lund
-----------------------------------------
Warren Zevon: Keep me in your heart
Han för fram låten som en stillsam önskan, en fråga, som en from förhoppning till frun, till sina barn.
Warren Zevon gick bort i lungcancer den 7 september 2003, 56 år gammal, en vecka efter det att albumet The Wind släpptes. Han skrev och genomförde inspelningen med döden närvarande och det är alldeles enastående att se filmen om inspelningen och med vilken glädje och humor han genomför det som måste ha varit en mycket svår process.
Warren Zevon var en av de stora amerikanska berättarna. Keep me in your heart är nästan plågsam att höra när man känner till bakgrunden.
Peter Ahlén
-----------------------------------------
Hey Baberiba-gänget hade inte kunnat göra det bättre. Ni som mot alla odds har missat hemmavideon där kungen, Victoria, Daniel och drottningen sitter och läser ur fusklappar om den kungliga förlovningen får här en chans till. Det är så stelt och opersonligt att en anställningsintervju hade känts avslappnad och skön i jämförelse. Här ges också kommande klassiska citat som: ”Kronprinsessan och jag har funnit varandra”, ”Vi har förstått att det är en ung herre (Daniel) som arbetar hårt och verkligen tar livet på allvar” och ”Min främsta uppgift är att vara ett stöd för kronprinsessan i hennes viktiga gärning för Sverige”. Så sexigt. Och så underhållande.
Lotta Nyberg
-----------------------------------------
Dokumetären Plötsligt i Vinslöv sändes första gången i Sveriges Television 2001. Filmen som blev kult skakade om det lilla samhället. Om detta kan du läsa i en utmärkt artikel av André Johansson i filmtidksriften flm.
En av dem som råkade i blåsväder var bangolfaren Anders Svensson, som grillade flintstek så att lågorna slog mot väggen hemma i köket. Nu kommer Vinslöv 2 och "grillmästaren" tror att han är med igen - och grillar den här gången också.
Plötsligt i Vinslöv är den SVT-dokumentär som har sålt mest på dvd, över 10 000 exemplar. I väntan på uppföljaren kan du upptäcka Vinslöv eller friska upp minnet i det här klippet.
Mikael Hagner
-----------------------------------------
Marina Schiptjenko är alltid snyggast i Melodifestivalen. Man kanske kan tro att hon travade rätt in i BWO från ingenstans. Men då tror man fel. Ni kommer väl ihåg BWO-prototypen Vacuum? Och Marina Schiptjenko började i Page. Bara namnet i skrift borde få diverse gamla syntare att hoppa jämfota av lycka. Page är nämligen smått legendariska. Min favorit är sentida. Står i din väg från Glad som kom 1995.
Emelie Lund
-----------------------------------------
Melodifestivalens första deltävling i Göteborg är över. Medan pressen flockas kring vinnarna Amy Diamond och Christer Sjögren hittar jag och min kollega Jonatan Holgersson personen som kommer att bli festivalens riktiga superstar 2008. I ett hörn står Björn Gustafsson. I det ögonblicket har han inte en aning om han gjort succé eller fiasko. Men vi berömmer Björn och plötsligt kommer Bert Karlsson för att ta åt sig äran. Björn Gustafsson började nämligen som publikuppvärmare i Talang. Samma tv-program och samma Bert Karlsson som kommer till Kalmar Teater den 27 och 28 februari.
Carin Janefrid
-----------------------------------------
Mikael Persbrandt: The Best Of Gunvald Larsson
Varje Beckfilm har sin charm. Och ju mer Gunvald Larsson desto bättre. Känns dosen ändå för liten kan du alltid ge det här tio minuter långa klippet en chans. Jag upprepar, tio minuter. The greatest hits of Gunvald Larsson. Allt överflöd är bortskalat, det här är Gunvald Larssons show, dom bästa scenerna. Ett nästan genant och perverst frossande i när Mikael Persbrandt lyfter sin rollkaraktär till närmast folkkära dimensioner. Så galet fräck och stöddig och med stenhårda nypor i sin hantering av buset. Men alltid med stil och elegans. Självklart. Du får tio grymma minuter. Det finns en del två också.
Dennis Andersson
-----------------------------------------
Jag vet att du förmodligen har hört låten till förbannelse vid det här laget. Men om du känner att du inte pallar mer kan du sätta datorn på mute och bara kolla in videon (bäst effekt ger naturligtvis att höra låttexten). Beyoncé har gjort en kaxig video som visar hur livet kan te sig ”if she were a boy” helt enkelt. Pojkvännen har dukat upp värsta frukosten, men hon tar bara en klunk kaffe innan hon drar till jobbet, hon flirtar med sin arbetskollega, stänger av mobilen när hon är ute med kompisarna och så vidare. Det är intressant och tänkvärt. Både för män och kvinnor.
Lotta Nyberg
-----------------------------------------
Percy Tårar - Metallica I mars kommer de till Stockholm och i sommar till Hultsfred - Metallica, garagebandet som bildades i Los Angeles 1981 och blev ett av världens största heavy metal-band.
När bandet besökte Sverige 1986 slutade turnéen med en tragedi. Turnébussen kraschade nära Ljungby i Småland och bassisten Cliff Burton omkom. Under resan lär (enligt Wikipedia) Burton och gitarristen Kirk Hammett ha spelat kort om platserna i bussen. Burton vann men valde fel säte.
I det svenska humorprogrammet Percy tårar hyllar Jonas Inde den bortgånge rockhjälten på sitt eget lilla vis vid olycksplatsen, medan hans chef (Johan Rheborg) ylar från bilen och vill vidare.
Mikael Hagner
-----------------------------------------
Har du någon gång känt att något saknas i ditt liv. Lugn, bara lugn. Här är Jalle, Julle och Hjulius. Kommer ni ihåg när de körde runt i Kolmårdens djurpark?
”Det finns ingen motsvarighet i hela världen”, säger skaparen Larz-Thure Ljungdahl. Nä, tro det.
Favoritcitat: ”Sedan ska hästen ha mat. Hö ska han ha. Hö hö hö.” Snablar och grobianer så bra.
Emelie Lund
-----------------------------------------
Sofia Karlsson: Spela för livet
En helt vanlig morgon i tv-soffan med kaffe och juice och härjade ögon, och så dyker hon för mig helt oannonserat upp i Nyhetsmorgon. Frukostbrödet, det några dagar gamla, knuffas åt sidan. Sofia Karlsson verkar så sympatisk och uppriktig, precis som hon låter på sina fantastiska soloplattor, samtidigt som hon är så fascinerande lågmält karismatisk. Och hennes betydelse som en modern fanbärare för visan men minst lika mycket för den svenska folkmusiken går inte att överskatta. Sofia Karlsson når ut. Hon syns och hörs med viss regelbundenhet och om någon förtjänar det så är det hon.
Dennis Andersson
-------------------------------------------------
Guns'n Roses: Sweet child o'mine
Ack, så unga och oförstörda! Eller ja, jämfört med nu i alla fall. Det är så här jag vill komma ihåg Guns'n Roses; Axl Rose, Slash, Izzy Stradlin, Duff McKagan och Steven Adler är sättningen som känns original för mig. Och vem kan motstå Axl Rose när han är så här söt, sjunger en av världens vackraste kärlekssånger och dansar så här fånigt. Axl var min stora kärlek när jag var 13 och jag höll på att svimma av lycka när mamma och pappa lät mig åka till Stockholm på Use your illusion-turnén den 17 augusti 1991.
Lotta Nyberg
-------------------------------------------------
A nod is as good as a wink to a blind horse är kanske den mest poetiska albumtiteln i musikhistorien. Faces var inte bara ett av världens tajtaste band, här fanns också två karismatiska frontfigurer i Rod Stewart och Ronnie Wood och därmed två duktiga låtskrivare. Ronnie Lane hamnade ofta i skuggan trots att han kunde skriva och sjunga. Rösten är nästan otäckt lik George Harrisons. Debris, här i en version med Lanes grupp Slim Chance som han bildade efter avhoppet från Faces 1972, är en liten pärla. Lane led av MS och avled i sviterna av en lunginflammation 1997.
Peter Ahlén
-------------------------------------
Hur Mickey Rourke blev 'The Wrestler'
I början på 80-talet var Micke Rourke en riktigt stor, en stjärna, Marlon Brandos arvtagare. Plötsligt försvann han. Han boxades och skrev manus till skräckfilmer. Rykten gick om droger, hustrumisshandel och självmordsförsök. Han gjorde sig ovän med alla och omöjlig överallt.
Fyra år tog det regissören Darren Aronovsky att övertala producenterna att få använda Mickey Rourke istället för Nicholas Cage i titelrollen i The Wrestler.
I det här klippet berättar Rourke om vilka krav Aronovsky ställde på honom. Regissören kommer också till tals.
Rourke har fått en Golden Globe och är nominerad till en Oscar för rollen som den avdankade brottaren.
The Wrestler går upp på bio i Sverige idag, fredag, dock ej i våra trakter.
Mikael Hagner
-------------------------------------
Du ska passa dig för att ladda ned sketcher på din jobbdator. Särskilt om du inte är säker på vilket operativsystem som du har. Det här är en klassiker från saligen insomnade humorprogrammet Grotesco. Det är inte utan att man känner igen sig. Ännu roligare blir sketchen naturligtvis om du är en av oss som helst undviker pc och istället sjunger macens lov.
Howlin' Wolf: Smokestack Lightnin'
Det är flera som lockats att göra cover av den här låten. Yardbirds är ett av dom mest kända exemplen. Men bäst låter det förstås när Howlin' Wolf själv hanterar situationen. Chester Arthur Burnett, som var hans riktiga namn, dog 1976. Efter sig lämnade han en mycket generös låtskatt som givetvis dom riktigt bluesfrälsta kan utantill. Jag hör inte till dom. Men att se den här svartvita sekvensen från 1964, med den reslige och minst sagt rejält byggde Howlin' Wolf, är en sann upplevelse. Det sköna munspelet, rytmen. Med en känsla av den sorten att den måste ha varit medfödd.
DENNIS ANDERSSON
Cajsa Bergström i Melodifestivalen
Startnummer tio i melodifestivalen 1989. En riktigt bortglömd melodifestivalballad för de flesta. En märklig favorit och schlagerklassiker för mig. Jag glömmer aldrig lilla sångerskan Cajsa Bergström från Alingsås. Hon hade svart spretigt hår, såg nästan livrädd ut och hade händerna i byxfickorna när hon sjöng. Oj vad låten hade kunnat bli bra med en starkare röst. Refrängen, "genom eld genom vind genom vatten...” slutar aldrig att poppa upp i mitt huvud.
Carin Janefrid
Det är möjligt att Frida Öhrn läspar, att hon har problem med höga toner, men musik handlar om något helt annat: ett eget uttryck, närhet och förmågan att fånga en publik. Tyvärr har den här låten dåliga vibbar med tanke på hur den lanserades. Vi är väl rätt många som ser en svensktillverkad bil framför oss. Det är förstås orättvist. Lyssna på den här nedtonade versionen och ni kommer att bli lika imponerade som Brolle, Joakim Cans och Stefan Gunnarsson. Frida Öhrn är dessutom aktuell med melodifestivalen som en del av Cookies n Beans, som dessutom kommer till Kalmar tillsammans med Caj Karlsson i april.
Peter Ahlén
John Lennon heated discussion on David Frost Show (part 2)
Häromveckan tipsade jag om den engelske underhållaren David Frosts intervju med expresidenten Richard Nixon. På kuppen fastnade jag i Frost-kortisar. Han har intervjuat en och annan, den mannen. Ofta blir det kul när han är i farten.
En kväll i december 1971 hettade till ordentligt när David Frost hade besök i studion i New York av John Lennon och Yoko Ono. Lennon retar galla på några i publiken när han i låten Attica State protesterar mot den amerikanska fångvården och försvarar fångarna som några månader tidigare hade gjort uppror på Attica Prison.
Publiken kräver hårdare straff, men John Lennon och Yoko Ono sjunger och predikar kärlek.
Mikael Hagner
--------------------------------------------------
Förra veckan tipsade jag om REM på Sesame street. Vad kan vara bättre? Jo, John Cleese hos Mupparna. Året var 1977 och John Cleese var mittemellan två säsonger av Fawlty towers.
För övrigt finns det hur mycket roliga Muppets-klipp på Youtube som helst. De är bara en sökning bort. Några timmar senare kommer du också förstå vilket geni dockmakaren Jim Henson är.
Emelie Lund
-------------------------------------------
Elvis Costello & Emmylou Harris: Love hurts
Emmylou Harris skulle kunna sjunga om en trasig tältstol och få det att låta magiskt och sensuellt romantiskt. Hon förtrollar allt hon rör vid. Och hon mognar och blir äldre med all värdighet som finns tillgänglig. Rösten är precis lika tårfylld och uttrycksfull som någonsin. Tillsammans med Elvis Costello blir det märkvärdigt starkt när dom gör den här låten vi hört i så många varianter. Klippet är hämtat från David Lettermans show och versionen den karismatiska duon bjuder på hör till dom bättre som gjorts av låten. Svidande vackert i all sin enkelhet.
DENNIS ANDERSSON
-------------------------------------------
Peter LeMarc som stork i Popitopp
I början på 90-talet hade vi ett fantastiskt poplisteprogram på tv, Popitopp, med en halvgalen Johanna Westman som programledare. Då det begav sig var jag för ung eller för dum för att uppskatta den totalt befriande ironiska crazyhumorn som präglade programmet. Johanna Westman hade också en exceptionell förmåga att få stora svenska artister att ställa upp på lite vad som helst. Jag gillar.
Det här klippet är helt sjukt bra: Peter LeMarc himself är utklädd till stork och sjunger en sång. Försök tänka dig själv hur Johanna Westman ställde frågan till honom. ”Hej Peter, vill du vara med i mitt tv-program utklädd till stork?” Helt fantastiskt.
-------------------------------------------
Charlie Rich - Feel Like Goin Home
Sam Phillips lär ha sagt att Charlie Rich hade större talang än Elvis. Det är svårt att inte hålla med. Rich hade rösten, utseendet och han kunde skriva låtar. Däremot led han av dåligt självförtroende och han hade ingen aning om hur man byggde en framgångsrik karriär och gick därmed miste om kommersiella framgångar som han egentligen var värd. Charlie Rich satt också fast i ett spritmissbruk som stängde alla möjliga dörrar, men sjunga kunde han, med känsla, närhet och en väldigt själfull röst. Feel like going home är bara en av många klassiker.
Peter Ahlén
-------------------------------------------
Canned Heat: Fried Hockey Boogie
Jag slår mig ner i en fåtölj på biografen Draken i Göteborg för att se en modern fransk thriller (Robert Guédiguians Lady Jane). Ljuset släcks, ridån glider åt sidan och det börjar ljuda bekant ur högtalarna. Det tar ett tag innan jag kopplar, sammanhanget är på något sätt bara fel: Fried Hockey Boogie med Canned Heat från 1968.
Låten tonar upp och ner genom filmen – och det känns faktiskt inte så tokigt. Och det smakar mer. Det svänger grymt när frontfigurerna sångaren Bob Hite och gitarristen Alan Wilson och resten av gänget drar igång. Musiken i filmen är inte hämtad från den här Woodstockspelningen, men gunget är detsamma.
-------------------------------------------
Det här kan vara det roligaste på Internet. Mitt förhållande till REM har alltid varit lite komplicerat. Men efter att ha sett den här videon är jag tamejtusan kär.
Här gör bandet en cover på sin hit från 1991; Shiny happy people. Låten blir Furry happy monsters i ett Sesame Street-avsnitt från 2004. Klippet är sanslöst kul. Kolla in den gröna killen bakom kontrabasen i Mike Mills stick. Tycker du inte att den är rolig är du inte människa. ”Furry happy monsters feeling glad.” Ha ha ha
Emelie Lund
-------------------------------------------
Jag hörde den här låten första gången när jag var med i Radio Kalmars Hit eller shit, men för er som kollade in P3:s Guldgala så har ni redan stiftat bekantskap med Adiam Dymott och hennes Miss you. Adiam är en 26-åring från Uppsala som gick från att vara receptionist i en studio till att själv stå framför micken. Tack för det säger jag som tror stenhårt på den råtuffa tjejen som är producerad och backad av Thomas Rusiak, har tatueringar på arm och hals, en slags nonchalant-cool röst som förtrollar mig och en riktigt skön dänga i Miss you. Jag måste lyssna på den minst en gång om dagen, det blir oftast på repeat.
Lotta Nyberg
--------------------------------------------
Frost intervjuar Richard Nixon
Under Göteborgs filmfestival, som inleds idag fredag, är det Sverigepremiär på Ron Howards film Frost/Nixon. Den handlar om en tv-intervju som den engelske journalisten David Frost gjorde med ex-presidenten Richard Nixon sommaren 1977. Staben runt Nixon hade räknat med att man skulle kunna utnyttja den oerfarne Frost för att reparera Nixons anseende. Men det slutade med att Frost fick Nixon att erkänna att han ljugit för det amerikanska folket i samband med Watergateskandalen.
Missa inte att kolla in några smakprov på den historiska duellen! På Youtube finns klipp från den riktiga intervjun, som också finns i sin helhet på dvd.
Mikael Hagner
--------------------------------------------
Vem blir inte nyfiken på butoh-dans efter att ha sett bilden på omslaget till Anthony and The Johnsons nya album The crying light?
Butoh är en slags experimentiell dansform som utvecklades i Japan efter andra världskriget. Den är en reaktion mot västerländsk dans och provocerade etablissemanget med sina groteska kommentarer till tabubelagda ämnen. Dansen utförs ofta av en avklädd och vitsminkad dansare som utövar en extrem kroppskontroll.
Idag är dansformen spridd över hela världen.
Youtube är fullt av dåliga klipp. Här är ett bra.
Emelie Lund
--------------------------------------------
Spelade sönder The up escalator, blev tvingad att köpa en vinylplatta till. Och faktiskt, den pajade den också. Var fullkomligt galen i speciellt den här låten. En skönt gungande och ilsket adrenalinstinn rockbomb. Tyvärr håller inte den här konsertvideon nån högre klass och ljudet åker berg- och dalbana emellanåt. Men vad gör det. Det är nostalgi. Det är en uppkäftig tripp med den alltid lika kompromisslöse Graham Parker. Och han har fortfarande kvar den där särskilda glöden som han hade här för snart 30 år sen. Ord som aggressivt väller ur hans mun, en riktig tuffing.
Dennis Andersson
--------------------------------------------
Säkert! feat Markus Krunegård – Det kommer bara leda till nåt ont
Ett av de mest magiska ögonblicken på 2008 års Hultsfredsfestival stod Annika Säkert! Norlin och Markus Krunegård för - två av mina absoluta favoritartister från 2008. De sjöng Det kommer bara leda till nåt ont så att det sved i hjärtat på alla som har ett. Det finns ingen bra inspelning på Youtube från Hultsfredsspelningen, men på den här inspelningen kan du i alla fall se lite kroppsspråk mellan Annika Norlin och Markus Krunegård även om ljudet inte är perfekt.
Och när du tröttnat på Youtubeklippet – köp plattorna och lyssna och njut av två begåvade textförfattare på svenska.
Lotta Nyberg
--------------------------------------------
David & the Citizens "Graycoated Morning" video
Det här skulle bli vårt nästa stora band, nästa export. Förutsättningarna fanns där för alla att se. Karismatisk frontfigur, sångare och låtskrivare i David Fridlund, tajt band och dessutom en trumpetare med rötter i Vena utanför Hultsfred, Magnus Bjerkert, som så lämpligt också fungerade som skiv-bolagsdirektör. Men någonting gick snett. I februari 2007 lämnade Magnus Bjerkert, John Bjerkert och Conny Fridh bandet. Kommunikations-problem nämndes som orsak. Bandet hann släppa två fantastiska album, For all happy endings och Until the sadness is gone där Greycoated morning visar vad det här gänget kunde i sina bästa stunder.
Peter Ahlén
--------------------------------------------
Helena Bergström: Aldrig ska jag sluta älska dig
”Vad har jag att ge dig, som ingen annan har? Jag är ingen särskild, medan du är underbar.”
Har inte du också tänkt så ibland när du tittar på den du älskar som sover bredvid dig? Helena Bergström sjunger orden i Jonas Gardells film Livet är en schlager där Jonas Karlsson briljerar i rollen som förståndshandikappad låtskrivare.
Kanske är låten Aldrig ska jag sluta älska dig klyschig, men ibland är klyschor vackra. Texten är vardagsromantisk så att den blir djupt angelägen. Det handlar om dig och mig.
”När jag klantar mig, när jag sviker dig, när jag sabbar och förstör. Var kvar ändå. Tro för oss två. För du vet vad jag än gör: aldrig ska jag sluta älska dig.”
Lotta Nyberg
----------------------------------------------
Judson Laipply: Evolution of Dance
Du har sett det här klippet. Det var länge mest spelade på Youtube genom tiderna. Det har visats över 110 miljoner gånger. Numera ligger det på andra plats efter Avril Lavignes klämmiga video Girlfriend. Det var också det mest kommenterade klippet och det klipp som fått högst betyg. Evolution of dance gjorde komikern Judson Laipply till kändis på nolltid. Youtube tog honom ända till Oprah Winfreys soffa och därmed skrev han historia. Det som hände på Internet stannade inte på Internet längre. Numera finns även en uppföljare kallad Evolution of Dance 2. Om du snabbar dig på kan du bli en av de första två miljonerna som ser det klippet.
Emelie Lund
----------------------------------------------------
Sam Cooke: A Change Is Gonna Come
Knappast ett kontroversiellt tips. En av världens genom alla tider 20 bästa låtar förpackad i ett smakfullt och återhållsamt bildspel, med den politiskt laddade texten spelande över bilderna. Det är oerhört starkt och naket på samma gång. Med Sam Cooke som sköts till döds när han var blott 33 år gammal. Innan dess hann han leverera massor av tidlösa klassiker. Han räknas till en av dom riktiga tungviktarna, och han har haft en enorm betydelse för den utveckling soulmusiken har haft. Av alla hans låtar är detta hans kanske allra viktigaste och mest magiska.
Dennis Andersson
--------------------------------------------------------
Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich: Legend of Xanadu
Dave Dee, sångaren i 60-talsbandet Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich, har gått bort 65 år gammal. Jaha, och vem är det, undrar ung vän av ordning?
Dave Dee, eller David Harman som han hette, inledde sin yrkeskarriär som polis. Han åkte på att röja efter bilolyckan som tog rocklegenden Eddie Cochrans liv. Tog hand om Cochrans gitarr som låg i vägkanten, började spela och sadlade så småningom om.
Utstyrda i spektakulära kostymer bjöd Dave Dee & Co på catchiga melodier och stämsång. Mellan åren 1965 och 1969 radade bandet upp hits - Hideaway, Hold Tight, Bend It, Save Me....- och låg fler veckor på den engelska singellistan än något annat band, inklusive The Beatles.
Mikael Hagner
----------------------------------------------------------
Johnny Cash, Carl Perkins & Eric Clapton: Matchbox
Det är fullständigt omöjligt att omfamna alla musikhistoriska händelser och ögonblick. Den här låten, den här trion, det här mötet är bara ett av dem. Den 6 januari 1971 hade Johnny Cash bjudit in två gitarrlegender till sin omtalade och omtyckta tv-show. När trion Cash, Carl Perkins och Eric Clapton skickar iväg Perkins egen Matchbox är det nästan omöjligt att sitta still. Det svänger, kränger när rockabilly möter rythm 'n blues och country – och det är alldeles underbart. Kolla Claptons leende när Perkins visar var skåpet ska stå. Dvd:n The Best of Johnny Cash TV Show – 1969–1971 – är fylld av liknande ögonblick.
Peter Ahlén
------------------------------------------------
Baba O'Riley var en av The Who's populäraste låtar vid konserterna på 70-talet. När regissören Jeff Stein gjorde sin film om gruppen, The Kids Are Alright, skulle låten med, men han hittade ingen bra konsertversion i arkiven. Han ordnade då en show med inbjuden publiken enbart för filmen. Det var en dag i maj 1978, några månader innan trummisen Keith Moon gick bort. Basisten John Entwistle står som stenstod, sångaren Roger Daltrey leker rockstjärna, Keith Moon jobbar på, småler och tänker kanske att han inte är den enda token i bandet, när han sneglar mot mannen som äger scenen: den maniske Pete Townshend som studsar runt och vevar på sin Gibson.
Jag önskar att jag hade varit där.
Mikael Hagner
--------------------------------------------------------
Humorgruppen Klungan: om livets besvikelser
Humorgruppen Klungan som ligger bakom radioprogrammet Mammas nya kille gjorde succé med sin show Det är vi som är hemgiften under vintern på Södra teatern. Föreställningen har även turnérat i Norrland och varje gång en stjärna faller önskar jag att Klungan planerar in en turné i södra Sverige. Till dess min önskning faller in tittar jag på Youtube-klipp. Som det här lilla stycket om hur det kan vara uppleva livets besvikelser. ”Jag gillar choklad och det är inget jag är stolt över”.
Emelie Lund
---------------------------------------------------
Kim Stranne & Kollektivet: Aldrig
Har inte debutplattan. Har aldrig sett honom live. Har aldrig hört låtarna. Men det behövs inte för att omedelbart fängslas av den här anspråkslösa livevideon. Väldigt enkel, väldigt odramatisk. En man och en akustisk gitarr och en röst och en vilja. Mycket diskret uppbackad av elgitarr, trummor och bas och en liten kör. Styrkan finns i det lilla och nakna. En stark, temperamentsfull text som ligger på toppen av en rätt simpel melodi. Det är kontraster och känslor levererade på ett effektivt och sympatiskt sätt. Föga originellt eller nyskapande. Men det finns alltid plats för en till.
Dennis Andersson
---------------------------------------------------
Det är så lätt att avfärda en grupp som Bee Gees när man ser John Travoltas alter ego Tony Manero strutta fram i sin vita tajta kostym i Saturday Night Fever och samtidigt höra den obehagliga falsettsången från tre bröder Gibb.
Det fanns en tid före disco, uppknäppta skjortor och obeskrivligt fula frisyrer även för Bee Gees. Deras katalog av låtar är omfattande, briljant och vem minns inte Massachusetts, Words och Saved by the bell. In the morning klockar in på 3.26. Det är ren magi.
Dessutom är Barry Gibb kriminellt snygg och skulle bara på utseendet gå rakt in i valfri backlinje i Argentina under 1970- och 80-talet.
Peter Ahlén
---------------------------------------------------
Calexico: The Ballad of Cable Houge
När mörkret härskat någon månad för länge, dimman envisas och fukten tränger in överallt längtar jag efter en öken, ingen särskild, bara solen steker och sanden dammar är jag nöjd. Då lägger jag på en Calexico-platta och sluter ögonen, eller ger mig ut på nätet.
Ökenjazz har någon kallat Calexicos musik. Visst kan spåra lite jazz i deras låtar som är en mix av mycket: folkmusik, country, rock, och en smula blues, allt lagt i en mexikansk marinad. Så är också Calexico namnet på en gränsstad mellan Kalifornien och Mexiko.
Bandet som bildades 1996 hör hemma i Tuscon, Arizona. Centralfigurer är sångaren och gitarristen Joey Burns och trummisen John Convertino.
Mikael Hagner
-------------------------------------
Så såg dom ut 1977. Så otroligt tuffa men samtidigt i dag framstående som naivt söta på en och samma gång. Videon är värd att spana in enbart för dom tafatta jämfotahoppen som gitarristen Lita Ford praktiserar några gånger. Hur kult som helst. Men dom här tjejerna menade allvar. Kolla bara in Joan Jett, sångerskan. Hon är fullkomligt stenhård och skoningslös. Fräser ur sig sina repliker. Wasted var långt i från deras bästa låt, det finns andra och bättre på Youtube, men kvaliteten är bra och precis så där såg dom ut. Tjejbandet som fortfarande är en myt.
Dennis Andersson
-------------------------------------
Anna Järvinen & Annika Norlin - För varje hjärtslag
Tre fantastiska svenska artister, alla kvinnor, i en skön förening. Robyn bidrar med Kleerupsamarbetet With every heartbeat som Anna Järvinen och Annika Norlin (Säkert! och Hello Saferide) framför i en svensk översättning (För varje hjärtslag) ackompanjerade av endast ett dragspel, ett munspel och en metronom. Det borde kanske inte kunna bli så bra, men det är det.
Sedan måste jag också tillägga att Annika Norlin är fascinerande bra på att vara angelägen. Hon drabbar mig varje gång hon sjunger, svenska eller engelska spelar ingen roll. Orden som lämnar hennes mun letar sig fram till mitt hjärta och gror där. Så också den här gången.
Lotta Nyberg
-----------------------------------
The Pogues och The Dubliners: Irish Rover
Efter att ha sett ”Very drunk interview” är inte Shane MacGowan den förste man bjuder in till ett planerat nyårsfirande, det skulle haverera rätt kraftigt – och tidigt. Däremot får han gärna ta med sig de gamla polarna i Pogues och gentlemännen i The Dubliners och leverera en Irish Rover rakt upp och ned som han gör i det här klippet som är drygt 20 år gammalt där MacGowan fortfarande ser rätt pigg ut. Om hans dagsform vet jag inget, bara att Ronnie Drew, den fantastiske sångaren i The Dubliners vid tillfället, gick ur tiden i augusti 2008. Själva definitionen av spelglädje behöver man inte längre leta efter.
Peter Ahlén
-----------------------------------
Righteous Brothers: Unchained Melody
Jag gråter. Riktiga tårar. Åtminstone nästan. Det är så sanslöst magiskt och vackert att det nästan gör ont att titta på. Så basic, så enkelt. Så värdigt. Så små diskreta rörelser. Svartvitt och stilfullt som det var på den tiden. Ingenting annat att luta sig mot, ingen fejk. Ingenting som kan rädda ett misstag. Och så låten. En av dom finaste alla kategorier, plockad ur en repertoar från Ríghteous Brothers som otroligt nog innehåller fler av den här kalibern. Behöver det sägas att Phil Spector är mannen bakom det här underverket också.
Dennis Andersson
-----------------------------------
Den ultimata julsången med ett av Sveriges största rockband. För säg, inte kan det bli mer jul än O helga natt. Och det är lite udda att få den gjord av Ola Salo kompad av åmande och rockposande Leari och Martin Axén på varsin sida. Kanske föredrar jag kyrkorgel och en Tommy Körberg-liknande stämma, men det här är kul.
O helga natt för mig är insjungning av julen i Virserums kyrka. Vi åkte dit varje år och fylldes av julstämning. För mig var alltid höjdpunkten sist på programmet och densamma: O helga natt med solisten. Med den i öronen gick jag sedan ut i den stjärnklara svinkalla kvällen och kände mig redo för jullov. God Jul på er alla!
Lotta Nyberg
-----------------------------------
Somnade ni framför teven under Nobelbanketten? Missade ni när Nobelpristagaren i litteratur Jean-Marie Gustave Le Clezio höll sitt tacktal. Det var det kortaste i mannaminne - men på svenska: "Eders majestäter, eders kungliga högheter, mina damer.....". Med beröm godkänt.
Det är klart, det är en bit till vad han skapar med sitt språk i sina tidiga böcker, som Horace Engdahl beskriver som "...en verbal big bang med uppdykande och försvinnande gestalter, hastiga ljusfenomen, oändliga tystnader, glödande materia, ett universum i vardande, som oavbrutet upplöser sina former.
Men det är kul att höra honom tala svenska.
Mikael Hagner
--------------------------------------
Vad minns du från Idol 2008? Minns du finalen? Vinnaren? Tvåan? Juryn? Eller minns du som jag Johan Palms hysteriska fans?
Jag är svag för hysteriska fans. Så länge det finns entusiastiska 14-åringar finns det liksom hopp för framtiden. Den här tjejen är all idoldyrkan koncentrerad i en kropp. En dag kommer hon också att ta reson. Men just nu är hon det vi alla varit någon gång. Ett fan. Och som det måste man gilla henne.
Jag fick tips om det här klippet och det är sannerligen inget man skojar bort. Eller så är det precis det man gör. Döm själva av den här fantastiska intervjun backstage.
Emelie Lund
------------------------------------------
Johnny Burnette: Rock Billy Boogie
Det är nästan bisarrt. Först ett snabbt bildkollage och sen en vinylsingel som börjar snurra och som succesivt zoomas in. Så småningom är allt fokus på plattan som långsamt rör sig mot slutet. Det är allt som händer. Ända tills låten är slut och viss fakta om låten visas. Och då får vi veta att den släpptes 16 december 1857. Jag lovar, det här är en av dom vildaste, råaste, bästa och tuffaste riktigt tidiga rockabillylåtar som gjorts. Men inte ens Johnny Burnette var född 1857... Men hans tidiga material var rena dynamiten. Bland det bästa som gjorde för 50 år sen.
Dennis Andersson
------------------------------
– Ta lite lax. Det är dyrt eller gott menar jag, säger Sunes pappa, gestaltad av Peter Haber.
Sunes Jul måste ha varit en av de bästa julkalendrarna någonsin. Hela familjen Nyberg, barn och vuxna, satt och skrattade tillsammans när det begav sig 1991.
Ett av de bästa avsnitten är när hela Sunes familj åker för att äta julbord. Alla skådespelarna är perfekta i sina roller. Peter Haber är briljant som den småbarnslige och ytterst pinsamma pappan, barnen Andreas Hoffer, Gabriel Odenhammar och Nina Almlöf är utsökta alla tre och parodin på det svenska julbordsätandet genialiskt. Titta och njut. Tyvärr är avsnittet uppdelat i två klipp men del två finns i närheten.
Lotta Nyberg
-------------------------------
Robert Plant, den värdigt åldrade rockaren med sin lejonman och småsargade röst och Allison Krauss, den käcka bluegrasstjejen med sin ljuva stämma och fiol, möts någonstans mellan country, folkmusik och blues. Inte på halva vägen var i någon avslagen kompromiss, utan i ett spänningsfält där de turas om att stiga fram och ständigt skiftar stil och känslolägen. Producenten T Bone Burnett fattade att det här inte var vilket möte som helst och såg till att det blev en platta, Raising Sand, förra årets vackraste. Den följdes upp med en turné som landade på svensk mark i våras. I ett knippe suveräna låtar är Killing the Blues den som smeker och svider skönast.
Mikael Hagner
------------------
Geraint Watkins: Champion: Det handlar om den ultimata symbiosen mellan musik som mjukt och vigt kränger sig igenom sin framtid och ett band som knappt rör en min. ”Han sitter där vid pianot som en gratissjungande crooner på kvarterspuben” skriver Lennart Persson i Sonic i sin recension av senaste skivan – In a bad mood. Och det är precis den känslan som en av den brittiska pubrockens främsta företrädare (polaren Nick Lowe är en annan) gör med sin musik i dag. Han sjunger på ett alldeles speciellt sätt: själfullt, lite kantigt, men innerligt och med ett blåfärgat soulsound i botten. Champion är en låt väl vald för att skänka lite ljus i det mörker som just nu omsluter oss; en låt för julen, välbefinnande och lite värme.
Peter Ahlén
------------------
Hon är kvinnan som gör det tabubelagda. Hon är kvinnan du, som kvinna själv, skyr som pesten och gärna skulle slå på käften om du fick personlig erfarenhet av henne.
Men the Bunny Boiler från Balls of Steel är förfärande gapskrattskul. The Bunny Boiler är alltså en tjej som stöter på upptagna killar – när deras flickvänner är med... Du kan ju tänka dig själv vilka pinsamma, men hysteriskt roliga, situationer som uppstår. The Bunny Boiler har ingen skam i kroppen och jag våndas, fascineras och kluckar inombords när jag följer hennes smått självmordsbenägna framfart. Och vissa pojkvänners reaktioner är också - låt oss säga - intressanta.
Lotta Nyberg
31:a mars släpper vi David Fridlunds (fd David & the Citizens) nya soloalbum!
Första singeln Diamonds & Photographs spelas på P3 och finns även att lyssna till på Spotify och köpa på iTunes!
http://www.myspace.com/davidfridlund
Här presenterar vi fräscha, häftiga, tänkvärda eller helt enkelt väldigt bra Youtube-klipp. Har du några tips? Mejla oss på:
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Daniel Bogefors
daniel.bogefors@barometern.se
Telefon: 0480-592 44
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
