Nöje & Kultur 2010-02-05 | Uppdaterad 2010-02-05
Jag säger det direkt så att ni vet var skåpet står. Jag har inte gett bort många femmor i betyg i mina recensentdagar, tre för att vara exakt. Och det här är en mycket stark fyra.
Det är svårt att säga vad som imponerar mest: om det är det självklara sättet Elin Ruth Sigvardsson äntrar scenen på med långa ben, svart- och vitrutig klänning och en stjärnklar aura omkring sig, eller om det är rösten, den där rösten som trasar sönder bröstkorgen och går rakt in mot hjärtat, eller om det är de briljanta arrangemangen av låtarna med alla dess delikata små detaljer som får mig att sitta och le för mig själv. Jag vet inte, och kanske kvittar det. För det är allt det där tillsammans som gör det så bra.
Det var länge sedan Mönsteråsuppvuxna Elin spelade på hemmaplan. Hon har vuxit flera storlekar musikaliskt sedan dess och senaste skivan som släpptes i höstas, Cookatoo friends, är enligt min åsikt hennes bästa hittills.
Precis som på den skivan visar hon här på scenen allt tydligare vem Elin Ruth Sigvardsson verkligen är. Hon har ett eget uttryck som blir allt tydligare, men på samma gång uppvisar hon också en alltmer imponerande bredd. Hon sjunger fantastisk country (Dead man walking, Your love is loaded), hennes soulröst är den typen som sliter i dig och inte släpper taget (Bang, Is it over) och dessemellan går det jättebra att leka fram poplåtar i en 80-talsdoftande Belinda Carlisle-kostym (If love can kill I'll die for you) och Carlisle-referensen är absolut menad på ett positivt sätt.
Och så är det de där detaljerna. Det där som kan lyfta en låt från att bara vara bra till att bli mer än så. Här bjuder Elin och det mycket bra bandet (Calle Ekerstam, Cecilia Linné, Magnus Olsson och Therese Börjesson) på handklapp, svängiga körer, känsliga körer, 80-talssynthar, xylofonklinkande, tvärflöjtsslingor, dynamik...
När en artist känns lika angelägen helt ensam på scenen med bara en akustisk gitarr och bara rösten till hjälp (Wait for me) som i ett dramatiskt fullbandsarrangemang (Heart attack). Ja, då är det bra helt enkelt.
Det enda som var mindre bra var att det var långt ifrån fullsatt i Mönsteråsaulan. Men ikväll spelar Elin Ruth Sigvardsson i Kalmar. Då har ni chansen.
Elin Ruth Sigvardsson avslutar kvällen med senaste skivans kanske vackraste låt, Higher (Supermom) som hon tillägnar sin egen mamma.
Och om jag var mamma Sigvardsson så skulle jag ha gråtit en skvätt.
Så vackert var det.
Här presenterar vi fräscha, häftiga, tänkvärda eller helt enkelt väldigt bra Youtube-klipp. Har du några tips? Mejla oss på:









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA