• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Ännu fler Youtube-klipp

Nöje & Kultur 2010-01-28

Kate McGarrigle och Rufus och Martha Wainwright

I början av veckan gick den kanadensiska låtskriverskan och sångerskan Kate McGarrigle ur tiden, 63 år gammal. Tillsammans med sin syster Anna slog hon igenom och var som störst på 70-talet.
Deras karaktäristiska röster och stämsång går inte att ta miste på. Texterna, inte sällan på franska, kan vara både poetiska och politiska.
Deras första album, Kate and Anna McGarrigle, som kom 1975 utnämndes till det årets bästa skiva av facktidningen Melody Maker. Det blev ytterligare nio plattor. Bäst: Matapédia från 1996.
Här framför Kate McGarrigle sin egen Talk to me of Mendocino tillsammans med sina barn Martha och Rufus Wainright på Valentine's Day 2008 i Radio City Music Hall i New York.

Mikael Hagner

Flight of the Conchords: Hiphopopatamus vs. Rhymenocerus

I princip alla de låtar som musikerna Bret McKenzie och Jemaine Clement har med i sin HBO-producerade komediserie Flight of the Conchords finns utlagda på YouTube. Programmets koncept är skruvat, tillika genialiskt: en misslyckad folkduo från Nya Zeeland, vid namn Flight of the Conchords, försöker slå sig fram på New Yorks musikscen, med vanligen nedslående resultat. Bandet har en fanbase bestående av ett fan och spelningar i hissar. Låtarnas texter är minst lika skruvade, och Hiphopopatamus vs. Rhymenocerus (one of our gangster/folk-crossovers) är ett bra exempel. Lyssna och fängslas. Det finns inget så uppfriskande som nördar som gör parodi på hiphop!

Matilda Källén

Drifters: Bobbys girl

Ett av landets bästa dansband med den i särklass bästa sångerskan. Vilket hon visar i den här covern som är fångad i Vara vid bandets 45-årsfirande. Drifters må ha bytt utseende och medlemmar många gånger genom åren men aldrig känts lika vitala som nu. Mycket är Erica Sjöströms förtjänst och det är nästan underligt att hon inte blivit lockad att göra solokarriär. Typ Melodifestivalen. Hon har utstrålningen, variationen och ett oerhört behagligt röstregister. Drifters släppte en ny platta 2009 som givetvis var hur bra som helst.

DENNIS ANDERSSON

Melody Club: I don't believe in angels

Jag vet att julen är slut och över för länge sedan, men en av årets trevligaste överraskningar i jullåtsträsket kom från Melody Club och Anna Järvinen. I don't believe in angels är en trevlig popkaramell som gör mig lika glad varje gång. Faktiskt en av de bättre låtarna Melody Club har gjort på länge och Anna Järvinens coola röst passar bättre ihop med Kristofer Östergrens gällare stämma än man kan tro.
Tyvärr saknas just Anna Järvinen på den här akustiska liveversionen, men istället får du se förut nämnde Östergrens mycket imponerande och tämligen chockerande mustasch. Det är värt att kolla bara för det faktiskt.

Lotta Nyberg

Patsy Cline: Crazy

Hon dog en och en halv månad efter att jag föddes. Vi hade med andra ord ingen relation alls på den tiden. Den har kommit mycket senare. När jag kom över en superbillig platta med henne i en supermarknad insåg jag omedelbart hennes storhet. Hon var och är närmast en legend inom countryn, en ledstjärna för massor av unga kvinnor i Nashville. Här får vi hennes kanske mest kända låt i en inspelning från 1962, ett år innan hon dog i en flygolycka på väg hem till Nashville från en spelning. En oerhörd förlust och en röst som tystnade alldeles för tidigt.

DENNIS ANDERSSON

The invisible dog

En vinterdag häromåret stannade plötsligt 200 människor upp och frös i sina positioner i fem minuter i den stora hallen på Grand Central Station i New York, till allmän förnöjelse och viss förtrytelse.
Bakom tilltaget låg Charlie Todd och hans gäng Improve Everywhere, som förvandlat allmänna platser till scener av kaos och glädje sedan 2001.
I höstas fick han tips 2 000 "osynliga hundhalsband", som hade tillverkats på 70-talet och legat och samlat damm på en lagerhylla i en övergiven fabrik i Brooklyn, New York. Hade Charlie Todd någon användning för dem? Visst!
Han samlade sin "agenter" gav dem varsitt halsband och släppte ut dem på trottoarerna.

Mikael Hagner

David Munyon: On the other side of Harlem

David Munyon var soldaten som fick alkoholproblem som blev ultrareligiös och mer seriöst tog tag i sin musik igen. Det har gett oss en mängd underbara plattor, bland annat den här. Code name: Jumper. Och från den är den här videon hämtad. On the other side of Harlem är bara ett bevis på med vilket stort och varmt hjärta David Munyon vandrar genom sin musikaliska karriär. Hur han skriver sina låtar. Man kan säga att han går i rakt nedstigande led från Townes Van Zandt. Då förstår ni hur det låter. Den här låten skrev han ihop med S.P Standley och Eric Moseley.
DENNIS ANDERSSON

Elliot Murphy - Last of the rock stars

På något sätt är det skönt när man får ha en favorit för sig själv. För trots att han är polare med hela rockeliten over there är han en doldis för den breda allmänheten. Men det finns en inre, och för all del ganska stor, krets som aldrig sviker, och jag är en av dem. och om någon har ett ex av Milwaukee är jag spekulant. Min är nämligen helt sönderspelad. Inte mycket finns uppladdat men Last of the rock stars är ett ganska bra exempel på hur Elliot låter.

Rikard Sjöberg

Lars Winnerbäck: Ett sällsynt exemplar

Den 25 juli kommer Lars Winnerbäck med sin sommarturné till Borgholms idrottsplats. Ni som gillar Winnerbäck bör boka in kvällen och en biljett ganska snart. För om Lasse lyckas behålla liveformen från höstens turné kan det bli fantastiskt.
Stämningen var magisk på konserten i hemstaden Linköping i december och här kommer ett smakprov på nyaste skivans, Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen, bästa låt: Ett sällsynt exemplar. Förutom den gjorde han en dramatisk I väntan på ett regn, en avskalad Elden och en akustisk Hugger i sten.

Lotta Nyberg

LaVern Baker: Playing the game of love

Vet inget om den här låten eller när klippet är taget. Spelar roll. När nåt är så förförande och bedårande vackert behöver man inte alla detaljer. Det är bara att njuta en stund av en enastående talang som nådde stora framgångar. Hon föddes i Chicago 1929 och började sjunga på olika klubbar i Chicago när hon var i 25-årsåldern. Först kallades hon Little Miss Sharecropper men när hon fick skivkontrakt med Okeh records bytte hon till Bea Baker 1951, som året efter blev LaVern Baker. Senare fick hon massor av hits som klättrade högt på R&B-listorna.
DENNIS ANDERSSON

Laleh - Snö

Den unga Laleh Pourkarim är en lite av en främmande fågel i svenskt kulturliv. En spännande, okonventionell sångerska, som det är spännande att lyssna till. En artist, som fick nog av kändisskapet och karriärhetsen efter det prisade debutalbumet 2005, och flyttade till Skellefteå.
Efter en tids medietystnad återkom hon förra året med ett nytt album. Här sjunger hon live vid en konsert i Göteborg förra året, låten Snö som hon skrev till filmen Arn 2007.

Tina Jeppsson

Buffy Sainte-Marie - Universal Soldier

Buffy Sainte-Marie föddes i ett indianreservat i Saskatchewan i Kanada 1942, adopterades bort och växte upp med släktingar i Maine. Lärde sig själv att spela gitarr och piano och drog till i New York i början på 60-talet.
Till hennes mest kända kompositioner hör Up Where We Belong, den Oscarbelönade filmlåten till En officer och en gentleman.
Protestsången Universal Soldier hörs oftast i Donovans tolkning, men det är Buffy Sainte-Marie som har skrivit den.
I det härklippet berättar hon kort hur låten kom till innan hon framför den.
Nyligen visades en dokumentär om Buffy Sainte-Marie i SVT. Den går fortfarande att se på SVT Play.

Mikael Hagner

The Byrds: The times they are a changing

Det sägs ju att originalet alltid är bättre än kopian. Fel. Fel. Fel. I bland överglänses ursprunget av efterföljarna. Som The Byrds. Som valde att göra en rad Bob Dylan-låtar och faktiskt hittade en helt egen nyans fjärran från originalet, men ändå troget på nåt vis. Med respekt. Som den här låten. Ingen kan ta miste på att det är The Byrds, dom har sitt eget sigill, ändå vet alla att det är Dylans låt. Faktiskt genialt genomfört. Halvcool video dessutom.

DENNIS ANDERSSON

Ryan Bingham: The weary kind

Jag hade inte hört talas om den här gossen för en vecka sedan. Vilken härligt raspig röst. Vilken fin låt! Att den är ledmotiv till den kommande Jeff Bridges-filmen Crazy Heart gör inte saken sämre. Ryan Bingham har skrivit låten tillsammans med producenten/låtskrivaren T-Bone Burnett, vilket har gett dem en Golden Globe-nominering för bästa låt. Även Jeff Bridges är nominerad för sin insats i filmen.

Jonatan Holgersson

Petter, Ison & Fille och Mogge - För alla dom

Mauro Scocco gjorde en kanonlåt för snart 20 år sedan. I dag är den en klassiker. Med Petter i bilden får covern direkt en kvalitetsstämpel. Och låten tas till en ny nivå när de samplar så att det blir ännu bättre än originalet. Med ett budskap som det passar bra att stanna upp i julstressen till. Och tänka på alla de som alltför sällan får våra tankar.

Rikard Sjöberg

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Megadeth: Peace sells

Man kan egentligen ta vilken låt som helst. Det finns massor. Men jag gillar den här. Jag brukar använda den som substitut till Metallica emellanåt. Megadeth har sålt 20 miljoner skivor och hörde till ursprungsmänen inom trash metal men hamnar ändå alltid i skuggan av Metallica. Och materialet är ojämnt men i låtar som Peace sells är dom rätt skoningslöst charmiga. Älskar den. Efter allt strul med droger och bandmedlemmar som kom och gick på 80-talet är det närmast ett under att dom levererat det dom gjort.
DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Cherry Ghost – People need people

Cherry Ghost är ännu ett exempel på musik som aldrig når oss, och som sällan finns på radions låtlistor. Det har lyft lite för talangfulle Simon Aldreds på senare år men inte alls till de höjder där han hör hemma. I en blogg med rubriken Cherry Ghost and the collapse of the music business as we knew it , berättar han att de har brutit med det gamla skivbolaget. Men inspirerad av utsålda konserter hemma i England under sensommaren, lovar han att det kommer en ny platta med Cherry Ghost under nästa år. Intet är som väntans tider.

Rickard Sjöberg

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Lars Winnerbäck: Ett sällsynt exemplar

Lars Winnerbäck är känd för att inte prata så mycket, varken med pressen eller med sina fans under konserterna. Istället låter han låtarna tala, ofta med väldigt privata och personliga texter. Men att Linköpingssonen älskar sin publik ungefär lika mycket som den älskar honom råder det nog inget tvivel om. Ett sällsynt exemplar, från senaste plattan Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen, är en kärleksfull hyllning till sina fans. Han spelade den som sista låt på sommarens fjärde och sista Hultsfredsfestivalsspelning och tårarna var inte långt borta. På herr Winnerbäck själv alltså.

Lotta Nyberg

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Jacques Brel - Ne me quitte pas

Det borde finnas en timer på guldkornen. Som larmar en gång om året att glöm mig inte. Det har varit oroväckande tyst om Jacques Brel det här millenniet. Nu ringer jag i varningsklockan. Glöm mig inte, lämna mig inte, Ne me quitte pas. Men att spela den här för den nya tjejen var inte så lyckat. Fast det var å andra sidan inte resten heller.

Rikard Sjöberg

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Rosanne Cash: Girl from the north country

Det är omöjligt att frigöra sig från hennes senaste album, The List, i mina öron årets bästa. Vid varje spelning, vid varje enskilt tillfälle så hittar jag nyanser som gör att den växer. En bidragande orsak är besöket hos Skavlan för några veckor sedan. Det finns mängder av inspelningar av den här låten, pappa Johnny satte en nästan overkligt skön version tillsammans med Bob Dylan redan 1969, Rod Stewart och Joan Baez håller hög standard, men det här, direkt i svensk och norsk tv, är magiskt. Pappa visste vad han gjorde när han satte listan i händerna på sin dotter.

Peter Ahlén

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Mary J Blige & U2: One

En tjej från Bronx som blev övergiven av sin pappa som 4-åring och en Dublinkille som började som klassens clown gör gemensam sak i en av U2:s största monsterhits från 1992. Nu är Mary J Blige och Bono extremt stora superstjärnor med hela världen som arbetsfält.
Mary J Blige och U2 med Bono i spetsen kändes som en högoddsar-kombo, men blev helt rätt. Duetten blev Bliges största framgång hittills i England
Maty J Blige går under epitetet ”the queen of hiphop soul” som myntades av mångårige samarbetspartnern Sean ”P Diddy” Combs redan i början av hennes karriär.

Lotta Nyberg

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Whitesnake: Is this love

En riktigt fet och obehagligt inställsam hårdrocksballad från den gamla goda tiden. En sån där som dyker upp på mesiga samlingsalbum och som är småkul att spela i bland när man är på rätt humör. Är man uppväxt med det här är det lättare att vara förlåtande. Videon är inte mycket att skryta med, men det var så där dom gjordes. Små berättelser med en eller flera extremt vackra kvinnor i fokus. Den här låten finns med på albumet 1987 som kanske är brittiska Whitesnakes allra största succé. Runt 100 miljoner skivor har dom sålt. Hyfsat, får man väl säga.
DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Lily Allen: Fuck you

Lily Allen är en av mina förebilder. Hon är liten och söt, utseendemässigt, men vass i munnen som den mest välslipade kock-kniv. Kombinationen av hennes oskyldiga och väna yttre, de trallvänliga låtarna och de knivskarpa textraderna blir ytterst effektfulla.
Lily Allen är en av de artister som slog igenom gen om en myspace-hajp. Hon är 24 år gammal och föddes i Hammersmith i London. Hennes pappa är en känd brittisk komiker, Keith Allen. Kanske är det därifrån hon har fått ordets gåva. I vilket fall som helst är det mer än en gång jag velat säga: Fucky you! ”the Lily Allen-way”.

Lotta Nyberg

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Totta Näslund & Josefin Nilsson: Alltid inom mig

Det var Elvis Presley som introducerade den här låten på den musikaliska världskartan 1972. I original: Always on My Mind, skriven av Johnny Christopher, Mark James och Wayne Carson Thompson, den spelades först in av Brenda Lee. Storheter som Willie Nelson och Pet Shop Boys har också gjort odödliga versioner. Det gick att sätta nästan vad som helst i händerna på Totta, det blev alltid något eget, något bra och väsentligt, här med Ainbusks Josefin Nilsson i fin form. Dan Hylander sitter med i bandet, han har gjort den svenska texten.

Peter Ahlén

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Lynyrd Skynyrd: Simple Man

Just den här låten är förstås en präktig moralkaka serverad omringad av slingrande gitarrer och distinkta trummor. Men det är nåt med Lynyrd Skynyrd som gör att man lyssnar, även i det här fallet. Mamman som talar sin son tillrätta. Som ger råd för livet. Publiken hjälper förstås till att göra Simple man till en upplevelse. Även om det är lätt att räkna upp ett antal andra låtar som fängslar minst lika mycket. Men Simple man är sju minuters underhållning, vare sig mer eller mindre.

DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Tom Russell/Who's Gonna Build Your Wall?

Amerikanarna vill bygga en mur likt den i Berlin längs gränsen mot Mexiko. Men om onkel Sam skickar tillbaka alla illegala arbetare, vem ska då bygga muren? Ungefär så går och tankarna i sångaren och låtskrivaren Tom Russels Who's Gonna Build Your Wall?
Tom Russel har hållit på sedan det tidiga 70-talet. Hans låtar har spelats in av Johnny Cash, Guy Clark, Nancy Griffith, Joe Ely och många andra. Texterna är ofta små berättelser, inte så sällan underfundigt roliga. Russel är inte uttalat politisk, men ofta provocerande. I den här låten sjunger han till exempel att fundamentalister kan spränga allt i bitar, men inget är mer skrämmande än en vit man i golfskjorta och med mobil i örat.

Mikael Hagner

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

The Highwayman: Highwayman

Snacka om karismatisk radioaktivitet på scen när fyra så strålande stjärnor som Johnny Cash, Willie Nelson, Waylon Jennings och Kris Kristofferson gick samman i något som minst sagt måste klassas som supergrupp. Vilka karaktärer. Vilka röster. Vilken rutin. Och vilken glädje och stolthet dom visar i det här underbara klippet där publiken är med på noterna. Gruppen var aktiv mellan 1985 och 1995 och vill man ha nåt att börja med så är förstås samlingen Collection ett bra sätt att för evigt bli övertygad om att supergrupper kan fungera.

DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Nick Lowe: Indian Queens

Alla har inte förmågan att introducera en låt. Nick Lowe kan. Lyssna på den här monologen. Det tar drygt fyra minuter innan han kommer igång med den här pärlan, hämtad från The Convincer, album nummer tre i en svit han släppte från 1994 till 2001. Tre fantastiska album som visar med all tydlig önskvärdhet att Lowe kan räknas in i skaran av de allra bästa låtsnickrarna i branschen. Ta låten – Lately I've let things slide – och raderna: ”Smokin' I've once quit, now I've got one lit, I've just fell back into it.” Enkelt, ändå knivskarpt och lysande.

Peter Ahlén

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Tom Waits – Tom Trauberts blues

Det finns faktiskt en del i min omgivning som hånat mig när jag Tom Waits raspat ut från bilstereon. Men inom mig fnyser jag bara och tycker synd om de som inte begriper bättre. Vi som har koll och har lärt känna Tom ganska väl vid det här laget känner till hans mångbottnade personlighet. En kul kille helt enkelt. Och vilken inlevelse och känsla han har. Tom Trauberts blues är lättilgänglig och andra artister har försökt sig på den. Jojo, men det finns bara en version som gäller.

Rikard Sjöberg

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Amanda Jenssen: Happyland

För att låten är så himla bra. För att videon är så himla cool. Som visar en av dom mest färgstarka svenska artister vi har just nu. Amanda Jenssen har stil och klass och videon understryker detta med all önskvärd tydlighet. Hon är inte jätteblyg av sig, så kan vi nog säga. En fartfylld video som doftar internationell satsning lång väg. Låten skulle hålla för det. Det är temposkiftningar, från sensuella viskningar till galet party. Amanda Jenssen har släppt två kanonstarka album nu. Hon är ingen tillfällighet. Hon är grym.

DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

John Fogerty: When will i be loved

Det här är en man som alltid hållit fast vid sina musikaliska ideal. Efter en del märkliga svängar är han med i matchen igen. 36 år efter sin första renodlade countryplatta är han tillbaka under pseudonymen, Blue Ridge Rangers. På Rides again tolkar han andras material – gamla favoriter, en del välkända, andra bortglömda pärlor. Det är väldigt enkelt, löst i kanterna, ändå knivskarpt. Ta den här gamla Everly Brothers-låten som exempel. Det svänger, kränger och när Bruce Springsteen kliver på blir det alldeles fantastiskt. Men albumet är till bredden fyllt av pärlor. Köp, lyssna och njut.

Peter Ahlén

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

The Hives: Walk Idiot Walk

Det sjukt bra livebandet The Hives tar andan ur dig om du inte är beredd. De är världskända som ett totalt överväldigande band att se live. Sångaren Howlin' Pelle är lika världskänd för sin kaxiga scenattityd där han bland annat gärna tackar alla förbanden om de spelar i slutet på en festival.

Walk Idiot Walk är en låt från plattan Tyrannosaurus Hives som kom 2004 och Walk Idiot Walk fick en Rockbjörn för årets låt 2005. Idén till den här videon, där Howlin' Pelle vandrar omkring på väggarna ska ha kommit från en dröm Howlin' Pelles dåvarande flickvän hade. Hon såg honom gå omkring på väggen i sin dröm. Dåvarande flickvännen hette Maria Andersson och är sångerska i Sahara Hotnights.

Lotta Nyberg

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Melissa Horn - lät du henne komma närmre

Ni är att gratulera, ni som tillhör de 150 personer som får uppleva Melissa Horn i Kalmar på lördag. I en så liten lokal är det visserligen risk att det känns som en firmafest med coverband. Fast egentligen är jag bara avundsjuk. Jag får i stället förtrollas via nätet och kanske står utanför och lyssnar. Melissas musik går rakt in i hjärtat. Starkt men sprött. Grymt men ljuvt. Inga tuffa, häftiga och trasiga grejer. Ibland är det skönt att inte vara så tuff.

Rikard Sjöberg

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Ukraine's Got Talent - Kseniya Simonova

Det börjar trevande. Sju miljoner har sett klipp med den här unga kvinnan tidigare. En kollega som skickat länken är salig. 24-åriga Kseniya Simonova tävlar och vinner såsmåningom Ukrainas motsvarighet till Britain’s got talant. Hon sjunger inte, öppnar inte ens munnen. Men hon rör sig passionerat till musiken medan hon målar. I början sitter jag mest och funderar på varför Kseniya Simonova fått så många träffar på youtube. En stund senare bara gapar jag. Kseniya Simonova leker och trollar, fascinerar med sandanimationer som porträtterar livet under Sovietunionens krig mot nazisterna i andra världskriget. Publiken står upp och gråter. Det är faktiskt helt bedårande. Och detta är bara ett av flera magiska klipp att njuta av.

Carin Janefrid

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Cherry Tess: You Lie To Me Honey

Riktigt stöddig rock'n'roll från Ronneby. Hon kallar sig Cherry Tess, heter egentligen Therése Möller, och har nyligen släppt ett smärre bombnedslag till platta. Fylld av trevligheter, från lite lugnare rockabilly till en ösig sak som den här. En sällsynt gedigen debutplatta. Men hade det inte varit för hennes föräldrar, som övertalade henne att ställa upp i en talangtävling 2003, hade rockabillyvärlden gått miste om den här kraftfulla, spänstiga rösten. God hjälp har hon av sitt band Rhythm Sparks. Dom fyller ut, driver på, stöttar. Och Cherry Tess bara öser på. Charmant.

DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Ratata: Jackie

Det här är en svensk klassiker, en av mina absoluta favoritlåtar. Mauro Scocco är dessutom en alldeles fantastisk sångare och låtskrivare, en av de största. Jag intervjuade honom på redaktionen här i Kalmar med anledning av albumsläppet Beat Hotell 2003. En osedvanligt sympatisk artist som vid tiden undrade vad som väntade bakom sifferkombinationen fyranoll. Han har omkring 400 registrerade låtar, många av dem klassiker. Enligt uppgift jobbar han på nytt album, som vi har väntat.

Peter Ahlén

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Darin: Se på mig

I förra veckan blev det klart att Darin blir den första jokern till Melodifestivalen 2010. Tydligen hade Christer Björkman med anhang tjatat på killen med rådjursögonen i hela fyra år innan han nu äntliogen sade ja. Darin gjorde succé i Melodifestivalen, men som pausunderhållning, redan 2005. Då gjorde han den traditionsenliga tolkningen av förra årets vinnare: Lena Ph:s Det gör ont. Mig knockade han fullkomligt förra året när han gjorde en fantastisk version av Jan Johansens vinnarlåt från 1995, Se på mig. Vilken känsla! Den låten har aldrig varit bättre än så och låtförfattarna Bobby Ljunggren och Ingela Pling Forsman syns i slutet av klippet. De ger stående ovationer och ser nästan lite tagna ut. Synd att låten han nu ska sjunga, You're out of my life, inte har svenskt text.

Lotta Nyberg

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Ulf Lundell: Gå upp på klippan

Han bara står där. Högst upp, längst ut på klippan. Det är en stillbild. Medan musiken stillsamt rinner förbi i en sex minuter lång liveversion byts stillbilderna långsamt ut med vidunderliga utsikter över ett landskap som får en att längta och inse att man är på fel ställe. Det är en av hans allra vackraste och mest sköra ögonblick. Sällan kommer man artisten så nära som i just den här låten. Den är terapi. Tröst. Hopp. Kärlek. Det är magnifikt och storslaget. I bland behövs det inga hurtiga videofilmer eller närgångna liveupptagningar. I bland är det bara en låt man behöver.

DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Vem var det som kasta? (Skogsturken) ORIGINALET

I det senaste numret av filmtidskriften FLM har redaktören Jonas Holmberg hittat banbrytare inom den digitala filmen bland modebloggare och mobilfilmare.

Bland annat tar han upp den här filmsnutten, som är fångat med mobil. En snubbe med mörka drag får en frisbee på sig, spiller något rött på sin vita skjorta, kaxar upp sig och kräver vedergällning.

Klippet lades ut på Youtube för tre år sedan under namnet Too serious, men blev snabbt känt under namnet Skogsturken.

Det har i olika kopior laddats ner flera miljoner gånger och inspirerat till hundratals parodier: Fjällturken, Teaterturken, Holywoodturken, Snöbollsturken med Zlatan i Sälen.....

Spana in - och läs FLM!

Mikael Hagner

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Alf Robertson: Hundar, ungar och hembryggt äppelvin

Han dog på julafton i fjol. Jag visste att han var sjuk men beskedet kom ändå som en chock. Jag blev ledsen. En av våra allra största och mest mångfacetterade artister var borta. Därför känns det bra att påminna om honom med den här sekvensen från något som ska ha varit hans första framträdande i tv. Alf Robertson hade ett särskilt sätt att handskas med ord. Han kunde göra en hit av vad som helst. Att lyssna igenom en samling är en hisnande varierad men varm upplevelse. Allt han gjorde bar ett medmänskligt signum.

DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Kent: Töntarna

Kent är tillbaka och på fredag släpps deras nya platta Röd. Den första singeln Töntarna vittnar om ett Kent man känner igen, men med ett betydligt mer elektroniskt sound. De gör som de vill Kent, och de fjäskar absolut inte. Det är lite coolt. Den enda pressträffen inför plattan klarades av i Tyskland. Releasespelningen hölls i New York. I videon till Töntarna tog de hjälp av en gymnasieklass på en särskola i Bollnäs som gör koreografin. Kalmarkillen Alexander Lindholm är en av dem. Låten handlar om revansch så Kent tyckte att idén var jättebra. Kolla in videon här.

Lotta Nyberg

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Improv everywhere

Favoriten Improv everywhere har slagit till igen. Den här gången med en Grocery store musical. Den är i sin tur ett svar på klassikern Food court musical. Improv everywhere filmar härliga uppträdanden som får vår anonyma vardagstillvaro att spricka upp i ett skönt leende.

Peter Sigfridsson

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Kris Kristofferson: Closer to the bone

Fin video, fin sång, Kristofferson har fortfarande, trots att han fyllt 73 år, alla verktygen kvar för att göra fantastisk musik. Okej, rösten är inte lika stark och omfångsrik som tidigare i karriären, men det finns något annat, ett djup och en närvaro som präglar den nya cd:n, Closer to the bone. Så här tycker han själv om sitt nya verk: ”Jag gillar intimiteten på det nya albumet. Den har en reflekterande känsla över hur vi har det under den här perioden i våra liv.”

Peter Ahlén

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Blitzen Trapper: Furr

Det doftar milt av Beatles och tidig pop, likväl fläktar svaga brisar av americana. Blitzen Trapper är ett spännande band som hunnit göra några album och för varje verkar dom hitta mer och mer sin egen stil. Furr är titellåten från albumet som släpptes i fjol och videon känns bara så helrätt i linje med vad man kan vänta sig av Blitzen Trapper. Lekfull, nyckfull och cool, eller vad tycks? Själv fick jag tipset om det här bandet relativt nyligen och har fortfarande en del att upptäcka. Men det känns som väl investerad möda.

DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Michael Moore till attack mot kapitalismen

Tjugo år har gått sedan dokumentärfilmaren Michael Moore debuterade med den uppmärksammade Roger och jag, en film om nedläggningen av General Motors fabrik i Moores egen hemstad Flint i Michigan. I den gick han till hård attack mot företagets girighet.

Nu har Michael Moore gjort filmen som han har drömt om att göra sedan dess. Capitalism - A Love Story. Än en gång ger han sig på det amerikanska ekonomiska systemet och driver tesen att kapitalism är lika med legaliserad girighet.

I det här klippet delar Michael Moore med sig av sina tankar bakom filmen i tv-programmet Good Morning America.

Capitalism - A Love Story har premiär i Sverige den 30 oktober.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Tears For Fears: Shout

Kanske låten som gjorde dom lika stora som dom förtjänade. Shout kom 1985 och blev en enorm hit. Den toppade till exempel listan i USA vilket inte är ovanligt för ett brittiskt band. Jag menar, det har hänt. Men inte så ofta att det inte är värt att uppmärksamma. Med sin new wave och synth-stil låg dom rätt i tiden. Tyvärr blev det ett fyra år långt uppehåll till nästa platta och trots att den nådde förstaplatsen i England var skadan redan skedd. Dessutom blev Roland Orzabal ensam kvar efter en del internt trassel. Men Shout är en riktigt fin låt från deras storhetstid.
DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Säkert! - Det var tre månader sedan idag

Det finns något ljuvligt och oemotståndligt med Annika Norlin, alldeles oavsett om hon uppträder som Säkert, Hello Saferide, i kombination med Moneybrother, Perssons Pack, David Sandström, Anna Järvinen eller Billie the Vision & The Dancers. Det handlar väldigt mycket om rösten, den sensuella, om texter, men lika mycket om en naturlighet som är medfödd, aldrig påklistrad. Ibland är det jovialiskt, ibland mörkt, alltid angeläget och det är inte många som kommer undan med: ”Per tog ett rakblad och skar det över handleden...babarabarabarabom”. Norlin gör det.

Peter Ahlén

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

90's Avenue: Bed of roses

På lördag drar fjolårets succéprogram Dansbandskampen igång igen. Förra årets stora vinnare blev Scotts och Larz Kristerz som kom tvåa respektive etta. Båda banden var så gott som okända innan kampen började och nu är de två av landets absolut största dansband och säljer tusentals skivor.

Ett av banden som har chansen att få sitt stora genombrott i år är 90's Avenue som består av fem killar från Kalmar som pluggar Stage 4 You-gymnasiet i Torsås. Frågan är hur bra det nybildade bandet egentligen är. Döm själva. Här är en inspelning från Baronen i Kalmar när bandet framför Bon Jovis Bed of roses. Den 31 oktober går de in i Dansbandskampen.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Lurrie Bell: The sky is scrying

Det finns inte särskilt mycket information att hämta på nätet om Lurrie Bell. Han är 50 år och en gedigen gitarrist med Chicago som bas och han är son till Carey Bell, även han en känd musiker. Lurrie Bell har gett ut nio plattor och dom flesta av dom går att skaffa via import. Vilket jag inte gjort. Men på Youtube finns en del att hämta och i den här låten briljerar han med sin gitarr. Ingen tvekan om att det blir äkta och finkänslig Chicagoblues nästa gång Kalmars bluesförening Crossroads kallar till samling. Exklusivt gör han sin enda spelning i Skandinavien på Söderport.

DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Törnrosa: Sleeping beauty

Om man är sugen på att se dans, så kan man njuta en stund av ett stycke ur koreografen Mats Eks mästerverk Törnrosa, Sleeping beauty, som höjdes till skyarna när den hade premiär med Hamburgerbaletten 1996. I det här, lite roliga utdraget, ser man olika kvinnoschabloner dansa förbi, bland andra de båda motsatserna sjuksköterskan och vampen. Slutligen får de alla sjuksköterskemössor på sig och slutet blir en ny början ...

Tina Jeppson

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Monica Zetterlund: Trubbel

För mig är hon för alltid sockenhoran Ulrika i Utvandrarna och Nybyggarna. Men det är förstås inte rättvist mot en av Sveriges genom alla tiders största artister att inskränka hennes livsverk till två långfilmer när hon även briljerade som sångerska. En synnerligen framgångsrik karriär där hon inte minst lyckades göra jazz på svenska acceptabelt och respekterat. Hon hade ett särskilt sätt att frasera som skilde henne från mängden, likväl som alla dom sånger som hon tillägnades av diverse låtskrivare. Med henne dog en av landets förnämaste röster i en lägenhetsbrand 2005.

DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Tom Russell: Guadalupe

Jag har ingen som helst koppling till Mexico, aldrig satt min fot i landet eller rört mig i gränstrakterna till USA, ändå känns det här mästerverket från en sorgligt underskattad artist och textförfattare, både nära och omistligt. Den finns med på den nya skivan som han gjort tillsammans med Gretchen Peters – One to the head, one to the heart, för övrigt en alldeles utomordentligt bra skiva. På den är det Peters som sjunger, och hon gör det med sin mjuka och klara stämma. Som bonus får man dessutom höra den fantastiske Joel Guzman på dragspel, han som alltid hamnat i skuggan av Flaco Jimenez.

Peter Ahlén

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Lenka: Trouble is a friend

Jag drabbades av förälskelsen under sommarens Hultsfredsfestival när jag letade mig in i Teaterladan och såg vackra Lenkas uppenbarelse. Charmigare gig får man leta efter. 31-åriga Lenka har fortfarande kvar sin australiensiska dialekt, men bor numera i USA och gör småsorgsen pop med glada melodier. Du har säkert hört The Show någon gång på radio under året.

För två veckor sedan skulle jag få återse henne när hon spelade på Kägelbanan i Stockholm, men blev sjuk och låg nerbäddad istället. Jag tröstar mig och alla er andra som missade henne live (hon är bäst då) med att kolla in det här youtube-klippet.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Nightwish och violinisten Pekka Kuusisto

Finländaren Pekka Kuusisto, som idag inleder en turné med Camerata Nordica, spelar i första hand klassik musik, men han kan frambringa andra toner ur sin violin också.
Så sent som den 19 september stod han på scen tillsammans med det finska symfoni metalbandet Nightwish på Hartwall Areena i Helsingfors. Konserten var avslutningen på bandets två år långa världsomfattande Dark Passion Play-turné och lockade 11 000 människor.
Låten i det här klippet heter While Your Lips Are Still Red. Pekka Kuusisto går knappt att utskilja i långt bort i mörkret, men ljudet från hans violin tar man inte miste på.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Rosanne Cash & Bruce Springsteen: Sea of Heartbreak

Jag har inte följt hennes karriär slaviskt men det finns några skivor hemma hyllan. Ofta kompetent, ofta bra. Lyssnar hellre på pappa Johnny. Däremot blev jag oerhört nyfiken när Markus Larsson på Aftonbladet viker två sidor till Cash och hennes nya skiva The List. Låtarna ska vara hämtade från den lista på 100 låtar som pappa lämnade som ett arv, en som han ansåg nödvändig lista för att förstå vad det egentligen handlar om. Del ett är här nu och Larsson skrev övertygande om just den här låten, och det är bara att hålla med. Vilken enastående pärla.
Peter Ahlén

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Paloma Faith: Sexy bitch

Englands nya soulpopdrottning, ja hon kallas så Paloma Faith, har en röst som man kan dö för. Hennes nysläppta platta, Do you want the truth or something beautiful?, är riktigt fin och fortsätter lite i Amy Winehouse-anda med soulpop som innehåller tydliga retrovibbar och sjungs med helt rätt skitig känsla.
Här gör hon en oväntad cover på en låt signerad höstens succé-dj David Guetta. Hans senaste hit Sexy bitch featuring Akon får ett helt nytt liv i Paloma Faiths tappning.
Paloma Faith är född i London och är halvt spanjorska och halvt engelska. Hon är inte bara sångerska utan även utbildad i nutida dans och teater.

Lotta Nyberg

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

The Supremes: You Can't Hurry Love

Tre brudar som erövrade världen med röster, charm och utseende. Och låtar. Vilka låtar. Dom samlade på listettor och You can't hurry love var inget undantag. Tjejtrion, med Diana Ross som superstjärna, hörde till Motowns allra största succéer. Med glittriga kläder och bländande scenframträdanden gick dom hem i alla länder, på alla listor. Det höll i sig till slutet av 60-talet när populariteten dalade. Och i november 1969 sänktes allt när Diana Ross offentliggjorde sin solokarriär. 1977 gav dom sin avskedskonsert. Men musiken lever för evigt.

DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

"In my Imagination" by Åsa Jungnelius

Läppstiften anfaller i Åsa Jungnelius konstvärld. Kosta Bodas formgivare har gjort en installation med läppstift i krig, uppställda som arméer eller i flygattack uppifrån. Läppstiften var ett inslag i hennes installation In my imagination, som i våras visades på Vida museum. I en film från museet kan man se delar av "smink-kriget", plus "sexiga" bilder på hennes kollegor på glasbruket, och höra hennes egen spännande motivering till sin konst och sin syn på smink.

Tina Jeppsson

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Harald Erici: That call (feat Maria Rylander & Guilherme Dias Gomes)

Ölandssonen och musikern Harald Erici lanserade en ny musikvideo under förra helgens skördefest. Sjunger den tillbakalutade låten That call gör en annan ölänning, nämligen jazzsångerskan Maria Rylander. That call är hämtad från Ericis manifestnominerade album Brasilicum som släpptes i början av året.
I videon ser man klipp från en månbelyst Ölandsbro, gryningsljuset på Alvaret och tornrumsmörkret inifrån Borgholms slott. Den senaste musikvideon som spelades in på slottsruinen i Borgholm ska ha varit för 20 år sedan. Då hette låten Listen to your heart och gruppen Roxette.

Lotta Nyberg

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Helen Sjöholm: Du måste finnas

Egentligen är det obegripligt att förstå hur skickliga Björn Ulvaeus och Benny Andersson egentligen är. Från Hootenanny Singers och Hep Stars via Abba till att erövra världen med musikaler som Chess, Mamma Mia och nu Kristina från Duvemåla. ”Du måste finnas Gud, hör du på mig. Du måste”: klassisk replik av Liv Ullman i en klassisk film. Björn och Benny satte sig och skrev ännu ett epos – Du måste finnas. Helen Sjöholm bär fram den på ett så enkelt och självklart sätt. Nu gör hon dessutom succé i USA.

Peter Ahlén

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Jay-Z: Run this town (feat Rihanna / Kanye West)

Om du missade att hiphopkungen Jay-Z var gäst hos Skavlan i SVT i fredags kävll så kan jag berätta att han verkade vara en riktigt skön snubbe. Och trevlig. Och ödmjuk. Och inte hiphop-attitydig. Och så var han jäkligt rolig också och skickade in små sköna kommentarer mot Henrik Schyffert som svarade. Och visst satt de två och småkuttrade lite ihop. Det blev riktigt schysst stämning och mycket tack vare Jay-Z som verkligen bjöd till. Run this town är en av de bästa låtarna från Jay-Z:s nya album Blueprint 3. Så här tung och taktfast vill jag ha min Jay-Z. Rihannas melodisång är heller inte fel. Och Kanye West, han är ju Jay-Z:s egen Jimi Hendrix. Det fick vi veta hos Skavlan.

Lotta Nyberg

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Kendel Carson: I Don't Want To Live On A Street

Vet inte mycket mer om Kendel Carson än att hon haft en liten hit med I like trucks och att hon åker runt och lirar med legenden Chip Taylor. Inte minst har dom tagit en runda i Sverige. Tidigare hade Chip Taylor Carrie Rodriguez med sig på fiol, nu är det Kendel Carson. Låten är en viskning. Ömsint. Bygger på och hanterar en tragisk händelse i Vancouver, Kendels hemstad, och hon har skrivit låten ihop med Chip Taylor. Det är lågmält, avskalat och värdigt. En liten rysning, faktiskt.
DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Leonard Cohen - Suzanne, Barcelona den 21 september 2009

Hög tid att uppmärksamma en av vår tids största sånglyriker, Leonard Cohen, som fyllde 75 år i måndags och då stod på scen i Barcelona.
Jämfört med Bob Dylan och andra produktiva artister jobbar Leonard Cohen långsamt. En bit över hundra sånger har det i alla falll blivit genom åren. Många av dem är briljanta, den här är enastående.
Suzanne är första spåret på debutalbumet Songs of Leonard Cohen från 1967. Låten, som handlar om hustrun till en av Cohens nära vänner, var då redan känd av sångerskan Judy Collins. Suzanne lär fortfarande vara den Cohen-låt som spelats in i flest cover-versioner.
Det finns ingen annan låt som jag hört så många gånger utan att tröttna. Så vi tar den igen!

Mikael Hagner

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Sara Löfgren: Maskrosor

Hämtad från releasefesten för nya albumet Där maskrosorna blommar i början av juni. Säger kanke inte så mycket och jag har inte hört albumet och har därmed inget att relatera till, mer än en massa ljumma recensioner. Men snart kommer hon till Kalmar och Oskarshamn för att uppträda under Visa visors fana. Intressant. Spännande att höra hennes kraftfulla röst enbart uppburen av gissningsvis en gitarr. Repertoaren lär bli en mix av eget och covers och frågan är om hennes egna låtar duger. Det återstår att se.

DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Liam Neeson: Coney Island

Många hävdar att Astral weeks är Van Morrisons mästerverk, andra säger Moondance, en tredje gruppering lyfter fram No Guru, No method, no teacher, själv säger jag Avalon sunset, det kommersiellt gångbara albumet från 1989. Ett album till bredden fyllt av underbara låtar som Have I told you lately, I'm tired Joey Boy, Daring night och den poetiska Coney Island där han tar oss med till platser som Downpatrick och Killyleagh. Avslutningen är magnifik: ”Wouldn't it be great if it was like this all the time.”

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Elin Ruth Sigvardsson: Love (feat Lars Eriksson)

Elin Ruth Sigvardsson, vår lokala stjärna från Mönsterås, är på gång ut med en ny skiva. I förstasingeln Love, som kom ut före sommaren, sjunger hon om kärlek på ett lyckligare sätt än någonsin förut och hon gör det tillsammans med kompisen Lars Eriksson (känd från Idol förra året). Enligt Elin själv är Love helt enkelt en hyllning till kärleken. Det här är en akustisk version och har ni missat låten är det värt att kolla upp. Den 7 oktober släpps Elins fjärde skiva Cookatoo friends. Ps lägg märke till Elins t-shirt. Man ser var hon kommer ifrån...

Lotta Nyberg

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Schytts: Aj, aj, aj

Det bultar och det bankar. Aj, aj, aj, vilken video. Helt bisarr. Jag bara släpper allt och garvar åt dumheterna. Den här gamla jättehiten som Schytts hade i mitten av 70-talet spelas fortfarande i vissa sammanhang. Den är mer eller mindre kultförklarad och gjord till covers av flera band. Här är det tre mycket skumma typer som står för underhållningen och det är svårt att förklara vad dom pysslar med. Titta själv i stället, ha kul en stund och lyssna på en av 70-talets mest populära dansbandslåtar.

DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Mikael Wiehe & Cecilia Salazar: Vacker, klok & god

Bosse Saxell är poet, artist och skåning, bosatt i Ystad – och en alldeles underbar låtskrivare. Köpte albumet Lycka (september 2008) på ren chans, eller efter att ha läst en recension på nästsajten Rootsy och blev väldigt positivt överraskad. Musiken är varm, personligt präglad och dessutom gästas han av en rad duktiga sångare. Det här är min personliga favorit. Rader som ”du berusar mig med lugn och” låter ofattbart fint när Wiehe och Salazars röster möts i den här balladen.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Missy Higgins: Where I stood

Är du olyckligt kär eller bara i sentimentalt sinnelag? Det här är i vilket fall den perfekta låten att bli tankfull till, minnas gamla relationer och komma ihåg hur vilsen man kan känna sig när någonting man trodde på plötsligt tar slut. ”I don't know who I am, who I am without you. All I know is that I should. And I don't know if I could stand another hand upon you. All I know is that I should”.

Missy Higgins, eller Melissa Morrison Higgins som hon egentligen heter, är en sångerska/låtskrivare från Melbourne i Australien. I september 2004 släppte hon sin första platta The sound of white och blev omåttligt populär i hemlandet. 2005 belönades hon med inte mindre än fem ARIA-priser (motsvarande våra grammisar).

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Bob Dylan – Like a rolling stone

Fantastisk, underbar version av en av hans bästa låtar någonsin. Klippet är från Newcastle 1966 och han är så kaxig och helrätt att det nästan är löjligt. Och med jämna mellanrum måste en artist av hans kaliber dyka upp bland Youtubetipsen, det skulle inte vara trovärdigt annars. Like a rolling stone skrevs 1965 och gavs ut som singel samma år. Senare blev den en del av ett världens bästa rockalbum nånsin, nämligen Highway 61 revisited. Men förbered dig innan du ser klippet. Ha gärna en kaffe redo. Det är över åtta minuter långt. Och notera gärna hans boots.

DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Working Class Hero (A Portrait of John Lennon) by Candice Breitz

I veckan släpptes The Beatles musikskatt i ny skrud. En av medlemmarna i gruppen, John Lennon, är också aktuell på Göteborgs internationella konstbiennal, som pågår fram till den 15 november. Där visas Candice Breitz videoinstallation Working class hero (A portrait of John Lennon).

På 25 skärmar sjunger lika många hängivna fans sig igenom John Lennons första album Plastic Ono Band från 1970.

De gör det samtidigt, men var och en för sig, inneslutna i sina egna världar med Lennons röst i hörlurarna. Hänger de med när Lennon vrålar ut sin saknad och smärta i Mother? De lyssnar och försöker. De väcker både starka känslor och tankar.

Kolla in det här smakprovet! Sen tar du tåget till Göteborg!

Mikael Hagner

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Caroline af Ugglas: Vi Blundar

En sanslöst vacker historia. Med en text som inte väjer undan utan både river sönder och hoppas mitt i misären. Och Caroline af Ugglas kramar ur varenda ton på sitt säregna sätt. Inspelningen är gjord i tv och man kommer riktigt nära hennes ansikte som glöder och blöder av desperation. Fantastiskt fint. Vi blundar ingår i det album Caroline af Ugglas släppte direkt efter Melodifestivalen. Något så ovanligt som ett genomarbetat material med massor av starka låtar som täcker upp bakom Snälla snälla. Vi blundar hör till dom, en riktig pärla, faktiskt.

DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Willie Nelson & Ray Charles: Seven spanish angels

Alf Robertsson, den finaste countrysångare det här landet fått fram, har gjort en mycket vacker svensk text till den här låten. Men vill du höra den optimala versionen av Wille Nelsons original, lyssna på den här duetten. Att kalla Ray Charles för sångare känns inte helt rätt, han var ju så mycket mer, definitivt en av de största; formidabel entertainer och extraordinär tolkare av andras material. Lyssna och njut av två röster som gifter sig.

Peter Ahlén

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Madonna blir privat i Celebration

Madonna har ju många gånger valt den väldigt utlämnande vägen som artist. Men under äktenskapet med Guy Richie och de senaste åren har hon varit mer diskret och hållit sitt privata liv utanför den offentliga sfären. Nu byter hon spår igen. I videon till nyaste singeln får både nya kärleken, den 23-årige fotomodellen, Jesus Luz och dottern Lourdes utrymme. Jesus Luz får agerar DJ och får en kyss medan Lourdes visar upp några dancemoves precis i slutet av det här klippet. Kolla in.

Lotta Nyberg

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Electric Alice: Rusha unplugged at Hultsfredsfestivalen 2009

Spännande gäng från Kalmar som existerat i några år. 19-årige Eric Diedrichs står för sången och gitarren medan Alexander Odstam hanterar basen och Gabriel Ferrari trummorna. Ett band som låter sig inspireras av artister som Nick Cave, Lou Reed, Roky Erickson och Stooges för att nämna några. I full frihet i ett elektriskt landskap låter det en hel del om Electric Alice. På Hultsfredsfestivalen lirade dom dock unplugged och här är ett smakprov. Nervigt, forcerat, småskruvat. Riktigt trevligt, faktiskt.
DENNIS ANDERSSON

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Arabisk dans

I något som ser ut som en källarlokal någonstans dansar ett gäng unga killar ut sina känslor. Hand i hand dansar de. Lite försiktigt, lite allvarligt, lite lekfullt.
Det är underbart att se dans som inte är perfekt, men fylld av livslust och rörelseglädje. Här är fotarbetet helt okej.
För att inte tala om hur härligt det är att se unga män dansa tillsammans hand i hand.
Vågar man hoppas på ett bättre, mer jämställt mansideal, eller?

Tina Jeppsson

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Toto - English eyes

Toto har nog aldrig varit bättre än på turnén 1990 som följde på släppet av samlingsplattan Past to present.
Trumgeniet Jeff Porcaro var fortfarande med oss och jag glömmer aldrig spelningen i Globen i oktober, eller om det var november. Här är de i Paris med English Eyes från Turn back-plattan, och hur många gånger som helst kan jag knacka fram detta klipp där körsångerskan,
som jag aldrig lyckats få fram namnet på, stiger fram och knäcker fullständigt.

Peter Lejon

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *

REM: Wichita Lineman

Den här låten är för evigt förknippad med Glen Campbell, extraordinär countrymusiker, främst under 1970-talet, men det var den produktive Jimmy Webb som skrev låten. Börja med att lyssna på Webbs version, han är ingen stor sångare, men skicklig pianist och arrangemanget är avskalat och fint. Fortsätt till Campbell som adderat mer dramatik i framförandet (lyssna på stråkarna och kolla in frisyren, den leker man inte med) och avsluta med R.E.M:s version. Vem vinner? Själv håller jag på Campbell som lyfter fram sången på ett helt annat sätt än Webb och Michael Stipe. En fin liten låt är det dock, oavsett version.

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: