Konsert

Det är inte vem som helst som vankar omkring i beige skinnjacka och radar upp stolar (han vill ha en rad med sittande längst fram) framför scenen på Hotell Hulingen i Hultsfred den här torsdagskvällen.

Det är Glen Matlock. Originalbasist i Sex Pistols, bandet som i mångt och mycket uppfann punken. Matlock lämnade förvisso bandet redan som 21-åring 1977 – myten säger att han fick sparken för att han gillade Beatles – men hann fram till dess med en hel del.

Han sägs ha varit bandets låtsmed och den som mejslade fram det unika soundet.

På Never Mind the Bollocks, Here's the Sex Pistols – bandets enda album – står han som låtskrivare på tio av tolv låtar. Däribland odödliga klassiker som God Save the Queen, Anarchy in the U.K. och Pretty Vacant.

Efter det har han, förutom att spela solo, varit med på samtliga Sex Pistols-återföreningar, lirat i egna bandet Rich Kids och även spelat med Faces, Iggy Pop, Primal Scream, Johnny Thunders och Mott the Hoople.

Under den lilla Sverigeturnén besöker Matlock Stockholm, Göteborg, Malmö – och Hultsfred.

– Jag bryr mig inte så mycket om vad han spelar eller så, jag tycker mest det är häftigt att han går omkring i mina lokaler, säger Putte Svensson Sahlin, som driver Hulingen.

Konserten, då?

Glen Matlock – den här kvällen ensam på scen med en akustisk gitarr – är en entertainer. Han inleder med att tvinga alla som inte står framme vid scenen att komma fram innan han deklarerar att vi ska får höra ”Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått”.

Och så blir det.

Inledande Won't Put The Brakes on Me är hämtad från nya soloplattan Good to go, som släpps nästa vecka. Därefter får vi en salig blandning av covers, sololoåtar och Sex Pistols-klassiker.

Redan som fjärde låt fyrar han av God save the queen, till publikens oförställda lycka.

Han sjunger förstklassigt och låtvalen är kul. Vi får Iggy Pops Ambition, Rich Kids-dängan Ghosts of Princes in Towers, Scott Walker-hymnen Montague Terrace (In Blue), David Bowies John, I'm Only Dancing, Richard Hell & The Voidoids-stänkaren Blank Generation och Monkees-hitten (I'm Not Your) Steppin' Stone.

Det är festligt och roande och inte en död sekund. Matlock fyrar av blixtrande mellansnack, låtsas-läxar upp publiken och driver med sig själv (”Ni kanske känner till ett band som heter Sex Pistols? Oh, fuck that!”.

Som sista ordinarie nummer får vi Pretty Vacant. Sex Pistols bästa låt. Matlock skrev den, inspirerad av Abbas SOS. Nu får vi den i en furiös version som håller på att sätta fyr på lokalen.

Vi bjuds bara på ett extranummer, men vilket extranummer sedan.

I publiken sitter bland andra Kent Norberg, frontman i Sator, och Per Persson, frontman i Perssons Pack/Nya Packet. Den sistnämnde har åkt tåg ner från hemmet i Hälsingland bara för att se Glen Matlock.

När Matlock bjuder upp Kent Norberg, som han känner igen, på scen så smiter även Bert Olausson, ex-basist i lokala bandet Lifvens med upp på scen.

Tillsammans framför den omaka trion The Small Faces-klassikern All or nothing. Kanske inte den mest stringenta versionen, men vansinnigt underhållande.

Precis som hela spelningen.