Annons
Nöje

Recension: ”En låt som gjord för att avsluta konserter med”

Håkan Hellström är tillbaka. Vänta tills våren är ett första smakprov från plattan Illusioner som släpps redan 14 december. Nöjets Christian Gustafsson har lyssnat – och gillar vad han hör.
Musik • Publicerad 30 november 2018
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Håkan Hellström.
Håkan Hellström.Foto: Per Wahlberg/TT

Hålan Hellström – Vänta tills våren

Första singeln från albumet Illusioner som släpps 14 december.

Det blev en kort timeout. Bara ett drygt år. Inspirationen kom snabbare än han anat. Skrivkrampen upphörde tämligen omgående. Det har hintats lite i veckan. Klipp har lagts ut, låttitlarna har läckt (eller kanske ”läckt”) ut.

Vid midnatt, just när torsdag skulle bli fredag, var comebacken ett faktum.

Annons

Sex och en halv minut Håkanballad rullades ut.

Vänta tills våren vänder inte ut och in på sjömanskostymen, sprider inga chockvågor, får inte himlen att trilla ner.

Det är snarare en klassisk, storslagen, stråkberikad, körstinn, fotbollsrefrängig, ordrik, episk, omfamnande Håkan Hellström-ballad, som han – tillsammans med Ulf Lundell i sin glans dagar – är ensam om att kunna skriva.

Från hjärtat naturligt. Inte sökande och textmässigt krystad (vi glömmer inte ”Piff utan Puff”-haveriet) som en del på senaste skivan.

Jag är förtjust i texten. Den är helknasig (”Jag var inlåst in en evighet i en pyramid med ett hundlik”) och härlig. En abstrakt, lång, vindlande berättelse om...tja...mycket. Det känns som att den är skriven helt oredigerat, som att han freestajlar fram ordmattorna, reflekterar över samtid och dåtid och knökar in varenda abstrakt bokstav i verser där de egentligen inte får plats.

”Bilen grät sig fram när jag rullade ut från Stockholm, där succé rimmar på plocka ner honom” doftar bitterhet. Det vimlar av snygga formuleringar. Att lyssna med texten framför sig tillför en dimension.

Jag minns när jag hörde Din tid kommer, en helt annan typ av låt, första gången och tyckte det var en okej axelryckning. Numera håller jag den som en av 2000-talets stora rocklåtar, en svensk Born to run. Jag misstänker att Vänta tills våren också kan ha den förmågan – att växa, vilket Håkan-låtar har en säregen tendens att göra.

Vänta tills våren är en mycket värdig snabbåterkomst. En kamrat i vinterkylan. En låt som gjord för att avsluta konserter med.

Christian GustafssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons