Nöje

Black Ingvars bjöd på förvånansvärt dålig nostalgi

Recension Artikeln publicerades
Black Ingvars fyller sin funktion på studiospåren. Men på Sweden Rock-scenen håller de inte måttet alls.
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:

Black Ingvars har inte spelat på Sweden Rock Festival på 19 år. Det kanske vi ska vara tacksamma för.

Black Ingvars

Var & när: Sweden Stage, Sweden Rock Sölvesborg 7/6.

Bäst: ”Dansa i neon”

Sämst: Allt annat

I sammanhanget är ju Black Ingvars att betrakta som en ploj-akt – lite som Electric Banana Band var för några år sedan.

Det är ett glatt Göteborgsband med glada trudelutter i hård tolkning. Men även humoristisk hårdrock förtjänar en värdig leverans.

Deras spelning inleds med dansband. Ganska givet fick även bortgångne Sven–Erik Magnusson en hyllning någonstans i mitten.

Men rakt igenom är det trist, lamslaget och direkt dåligt.

Det funkar inte att åka snålskjuts på nostalgi och hög igenkänningsfaktor. Självklart blir det bra stämning i den kompakt samlade publiken vid till exempel Astrid Lindgren-guldkornen. Men du hade inte märkt av någon skillnad om det var ett lokalt coverband som framförde dem. Det krävs liksom inte många promille alkohol i kroppen för att sjunga med till Pippi Långstrump.

Framför allt är det sången i refrängen från ”Take on me” jag tyvärr bär med mig. Jag undrar om en enda ton satt rätt.