Claes Ramel
Claes växte upp i en miljö av diplomati och språklig mångfald. Hans far, Ove Ramel, var UD:s protokollchef, modern Yvonne var bara fyra generationer från en familj i Marseille, och hemma på Östermalm talade man ofta franska. Dessutom var Ove Ramel en duktig botanist och uppmuntrade sonens naturintresse.
Claes fastnade för fåglar och blev snabbt så skicklig att han redan som gymnasist tillsammans med äldre vänner ledde Svenska Dagbladets på den tiden mycket populära fågelexkursioner.
Efter studenten på Östra real tog han filosofie licentiatexamen, disputerade och blev docent 1962, var professor i toxikologisk genetik vid Naturvetenskapliga forskningsrådet 1976–80 och i samma ämne vid Stockholms universitet från 1980 till pensioneringen 1992.
Dessa korta data döljer en lysande forskarkarriär. Claes var med i en rad nationella och internationella kommissioner och akademier, avslutat med uppdraget som styrelsens ordförande i institutionen för tillämpad miljöforskning vid Stockholms universitet fram till 1995 då en svår handikappande sjukdom hindrade hans fortsatta engagemang.
Sjukdomen stoppade också hans möjlighet att observera flyttfåglar på Ölands södra udde där han medverkat redan vid Ottenby fågelstations tillkomst 1946 och i vars närhet familjen skaffat en liten stuga dit de återvände ett par månader varje sommar.
Claes hade en konstnärlig ådra som tack vare Benitas anknytning till Japan kom att inriktas på orientalisk keramik och gjorde honom till styrelseledamot i Östasiatiska museets vänner 1968–81.
Att träffa Claes var ett nöje. Även om mötet började med tvärt motsatta åsikter, vilka kom hans franska temperament att explodera i några korta svärord, skildes man nästan alltid som vänner.
Att samma temperament gjorde honom till en framstående idrottsman var däremot sällan känt bland hans otaliga vetenskapliga vänner och kollegor jorden runt. Claes var nämligen en för svenska förhållanden mycket snabb och skicklig florettfäktare som även på utlandsresor brukade finna möjlighet till några träningspass.
Carl Edelstam
skolkamrat och miljöforskare