Störtsköna LIF-lirare från svunna tider

Det verkar gå en mindre epidemi i laget för tillfället. Många är sjuka. Även jag själv är rejält förkyld och körde idag lätt rehab istället för att ge mig ut i ryssvintern. Efter träningen satt jag och kollade på gamla LIF-urklipp från tidningarna. Sköna figurer och sköna minnen. Jag har spelat med många goa lirare under mina år i Liffen. Bortsett från mina två år i Malmö har jag tillhört Liffens A-trupp i ungefär 10 säsonger. Ja, jag tror faktiskt att jag går in på min tionde säsong i år. Oj, jag börjar visst bli ganska gammal. Fan?

Hur som helst. Jag tänkte ställa upp en startelva med några av de skönaste lirarna jag spelat med. Vissa av dem är riktiga legender. Jag tror även att jag måste ha med ett gäng ”bubblare”.

Så här ser det ut:

Tränare: Mikael Arvidsson

Målvakt: Johan ”Tintin” Andersson

Backlinje: Magnus ”Kalle” Kaliff, Pelle Brurvall, Fredde ”kryckan” Andersson, Johan ”93:an” Göransson.

Mittfält: Robin "Sjöstedt" Sjöö, Magnus ”Ballan” Berglund, Thomas ”Tomba” Persson, Robert Bjurling.

Anfallare: Sonny Stålbalk, Daniel ” Dalle” Nilsson.

Detta lag skulle nog stå sig ganska bra i dagens division 2. Exempelvis skulle mittbackparet vara ett av de allra bästa. Nedan följer en kort beskrivning av samtliga lirare.

Mikael Arvidsson – Min första tränare i A-laget. Han var spelande tränare. Lirade mittback. Hade nummer 9 på ryggen. Tog frisparkarna själv och jag tror även att han ett tag också var lagkapten.

Johan ”Tintin” Andersson – Han är given som keeper i detta lag. Han hade allt en målvakt skulle ha. Han var gapig, arg och väldigt lättretad. Han kastade bollar i huvudet på juniorer. Han sköt sönder fönsterrutor på hus som låg nära idrottsplatsen och han slog ner motståndare i eget straffområde i slutminuterna (när han hade bollen under kontroll) i sexpoängsmatcher. Oväntat nog så var han en grym straffskytt som aldrig missade en straff i LIF-tröjan på väldigt många försök.

Magnus ”Kalle” Kaliff – Jag var rädd för Kaliff under mitt första år i LIF. Han var stor. Såg farlig ut (han såg ut som den finske NHL-spelaren Olli Jokinen). Han hade ibland problem att kasta inkast. Han slog ofta patenterade långbollar ut på Majavallens träläktare. Efter varje missad boll (eller felaktigt inkast) lät det ungefär så här: aaahhhhhh. Daniel Björn trodde under ett års tid att han hette Karl. Mitt främsta minne av Kaliff är ändå när han blev matchvinnare i Smålandscupen mot Växjö BK. Med vänstern. Från 40 meter. Vad hände där?

Pelle Burvall – Antagligen en av de bästa spelarna i Lindsdals historia. Lugn och väldigt bolltrygg. Gillade att dribbla som sista gubbe. Hade patent på skottfinten (givetvis som siste gubbe). När det kom en långboll mot honom så böjde han sig ofta fram och ”ryggade” bollen hem till målvakten och sin vapendragare Göran ”Bänken” Bexell. Mitt främsta minne av Pelle var när han på en fest (ganska onykter) gick fram till min 16-åriga junis-kollega, Oskar ”lilljävel” Rydén och sa: ”Johan, du kan gå hur långt som helst. Du har alla förutsättningar”. Jag gick tyvärr inte hur långt som helst. Men det var kul att han sa detta till mig. Eller jag menar, det var kul att han sa detta till Oskar.

Fredde ”Kryckan” Andersson – En oerhört bra mittback med magisk spänst och grym timing i huvudspelet. Snittade alltid 7-8 mål per säsong. Roligaste minnet har jag från en lagfest på relaxen i simhallen. Kryckan hade druckit två-tre öl och en grogg. Konstigt nog var han helt borta. Han ”pjukade” och fick sedan snällt ligga och halvsova i en relax-stol när festen fortsatte. Eller rättare sagt: när festen började.

Johan ”93:an” Göransson – En kille med en räv bakom varje öra. Vapendragare med Kryckan. Gillade att håna och tugga mycket med mig som junis. Fin vänsterfot. Kunde krossa bollar från vänsterbacksplats enda ner till motsatt hörnflagga. Han har nog mest gula kort i Liffens historia för snack med domaren. Han är bra att ha med på fester och är idag en god vän till mig.

Robin ”Sjöstedt” Sjöö – Han är egentligen för ung för att vara med i detta lirarlag men han är ändå given. Sjöö ligger nämligen bakom vår segersång. Vår huliganlåt till segersång vill säga. Sjöö hängde mycket med Kånkelberrys som ung och fick fin inspiration därifrån. Han har en aggressiv sångröst och gillar att hetsa. Vi bytte helt enkelt ut vår trötta gamla segersång mot Sjöös förslag. Sköt upp Liffen i 2:an (assist från mig). Jag vill spela med honom i LIF snart igen.

Magnus ”Ballan” Berglund” – En genomsnäll och social kille. En spelare, som trots att han var otränad, kunde springa hur mycket som helst. En järnvilja. Han har aldrig förlorat ett motlägg under hela sin karriär. Snittade cirka 10 bristningar per säsong i LIF.

Thomas ”Tomba” Persson – Också en väldigt snäll kille som även varit verksam lite i LIF efter han lagt skorna på hyllan. Tuff innermittfältare som sällan vek ner sig. Jag minns en inomhusturnering i sporthallen där Tomba trillar i backen och sedan får en stenhård spark på halsen/nacken av IFK-Kalmars hårdkokte Kumpula. Det lät ungefär som när man piskar en matta stenhårt. Jag satt på läktaren och trodde att han var nära döden. Men nej. Han reser sig upp som om ingenting har hänt.

Robert Bjurling – Favorit hos Kjell Nyberg tack vare sin enorma löpkapacitet. Har för mig att han till och med slog Henke Rydström på detta test under gymnasiet. Dock ej helt säker. Han kom som nyförvärv från Göteborgsklubben Jonsered. Jag hatade att möta honom en mot en. Han var tuff och svår att ta sig förbi. Jag och mina junikollegor trodde att han hette Robert Mjurling hela det första året.

Sonny Stålbalk – En av de bästa spelarna jag spelat med. Eller i alla fall en av de med störst potential. Grym spelare som tog fotbollen med en klackspark. Kunde ha gått väldigt långt om han hade satsat hårdare. Gillade att åka motorcykelt istället för att träna. Gäckar idag backarna i division fyra.

Daniel ”Dalle” Nilsson – Tycker ni att KFF-Dennis Nilsson snackar mycket? Då har ni inte träffat hans lillebror Dalle. Fy fan. Man får inte en lugn stund. Han kan prata omkull en sten om det skulle vara så. Det var han som myntade smeknamnet "Byxan” på mig för att jag tränade någon träning med långbyxor under sommaren. 93:an tog detta vidare och nu kallar mina kollegor på jobbet mig för detta. Han var högerfotad men efter att han gjort ett fint mål med vänstern så skulle han från och med detta skjuta med vänstern. Alltid. Hela tiden. Och då menar jag H E L A tiden. Han hade kanonläge att dunka dit bollarna med högern men istället för att skjuta så flyttade han över bollen till vänstern och då var det ofta för sent.

Bubblare:

Hampus Jonsson – Min barndomskompis som var världsmästare på att festa. Efter en match på vårt träningsläger i Barcelona satte han sig bredvid mig och skulle precis börja dricka ur sin vattenflaska, varpå han säger: ”Nej, vad gör jag?! Jag kan ju inte dricka vatten nu. Jag blir mycket fullare om jag går direkt på alkoholen”. Gillade att kasta nötter överallt på lagfesterna. Jag tror också att det var Hampe – eller Koffe Stäringe – som hällde öl i Majavallens TV så att den aldrig mer gick att använda.

Andreas ”Långkastarn” Ohlsson – Han var inte så vass på att spela fotboll. Men oj vad nyttig han kunde vara. Under Mats Gunnarsons tid som tränare i LIF var vårt främsta anfallsvapen Långkastarns inkast. Han kastade spikraka, stenhårda inkast mot bortre stolpen där ofta Fredde Andersson hade smugit upp. Han gav även Johan Rosén mängder av frilägen. Långt ner på egen planhalva kastade han över motståndarnas backlinje till den vindsnabbe Rosén. Långkastarn låg bakom alla målen i vår pinsamma förlust med 0-7 mot Kalmar AIK i mitten av 2000-talet.

Andreas Johansson – En annan barndomskompis som jag har bra kontakt med än idag. Lite samma råtalang som Sonny Stålbalk. Överlägsen i tidiga och mellersta tonåren. Alltid bäst på träningarna. Han kanske inte hade den bästa inställningen. När det var match kl. 15 en lördag sov han till kl. 12 och gick upp och tog två rostade mackor för att sedan cykla bort till samlingen.

Henrik Övgård – Kallade sig själv för derbydödaren efter att ha sänkt ett par lokala lag. Sprang som en greyhound. Det vill säga, det såg ut som han grävde sig fram med armarna på planen. Gick till Smedby för en stor summa pengar. Det sägs att LIF:s starke man på den tiden, Stefan Larsson, skrattade hela vägen till banken. Synd att de pengarna inte finns kvar i klubben idag.

Martin ”Kyss-Karlsson” Olsson – En spelare som flög in och ur startelvan. Gillade att möta Hovmantorp. Gjorde ofta mål mot dem, och likt Övgård, så gav han sig själv ett smeknamn: Hovmantorpdödaren. Han presterade sitt livs bästa fotboll i en turnering på nyårsdagen. Han var bakfull, men lycklig. Kvällen innan hade han hookat upp med en dam. Denna dam var och kollade på turneringen. Kyss-Karlsson spelade som i trans. Han gjorde mål efter mål. Och varje gång kollade hade upp mot denna tjej. På denna tid hade han en frisyr som såg ut som en hästman. Den var lång, smal och tunn, och den liksom studsade när han sprang. Det var oklart om det var frisyren på Kyss-Karlsson som gjorde att tjejen inte valde att satsa på honom.

Sebbe ”Sillen” Halle – Målvakt som var lika bra med fötterna som samtliga utespelare. Även en oerhört duktig och talangfull målvakt. Synd att han kom fram samtidigt som Zlatan Azinovic annars tror jag att han idag hade stått i KFF. Smeknamnet Sillen fick han för att han ofta hade lätt till tårarna. Han lipade vid förluster och han lipade vi insläppta mål.

Dino ”Zingo” Kadic – En stor stark anfallare. Sköt som en häst sparkar. Dock träffade han sällan mål. Slängde ofta, och gärna käft med en albansk kille som spelade i LIF under en kortare period (hette han Zuki?!). Zingo och Zuki hatade varandra på planen men var bröder i omklädningsrummet. På tal om Zuki så följde han med oss träningslägret i Barcelona. Dock såg vi honom aldrig. Inte ens på träningarna. Han hängde istället med sin tjej i centrala Barcelona.

Som sagt, många härliga lirare och goa minnen. Jag skulle kunna rabbla upp lika många lirare till (Fische, Smeket, Thor, Mackan S, Bojan, Jocke J, Kjellman, Anderini, Danne L etc) men inlägget är redan för långt.

/ Johan Israelsson