Barcelona 2003 - ett sjukt träningsläger
På torsdagen är det dags för träningsläger. Vi åker tillsammans med damlaget till Danmark. Vi ska till ett ställe som ligger några mil utanför Köpenhamn, Tilsvideleje. Det ska tydligen vara en fin anläggning. Vi har en match inplanerad mot Smedby AIS under fredagen. Som jag nämnde i tidigare inlägg huserar de i samma division som bland annat IFK Berga. Vi har för tillfället rätt många skadade och sjuka. Vi får se vilka som är tillgängliga till matchen.
Jag har två släktingar som spelar i Smedby AIS. Det ska bli kul att träffa dem, såväl på plan som utanför. Deras pappa och tillika IFK Norrköpinglegend, (lagkapten och landslagspelare i slutet av 80-talet) Peter Lönn, är assisterande tränare. Han lär säkert bidra med mycket nytta till laget.
Jag har varit på en hel del träningsläger genom åren. Jag tror att det är nyttigt för ett lag att komma iväg och lära känna varandra bättre. Särskilt när man har många nya spelare som vi har.
Vi var i Barcelona med Liffen 2003. En hel vecka. Jag skulle kunna skriva en bok om det lägret. Det hände helt galna saker. Jag var då 16 år och uppflyttad i A-truppen sen något år tillbaka. Jag var bland de yngsta. I laget hade vi gamla rävar så som Pelle Burvall, Bexell, Kaliff, Danne Johansson, Övgård, Magnus ”Ballan” Berglund, 93:an etc. Dessa hade varit med förut om man säger så. Vi var även ett skönt yngre gäng med grabbar som Hampe Jonsson, Ante Johansson, Dino ”Zingo” Kadic, Martin ”Kyss Karlsson” Olsson, Stäringe, Sjöö, Sebbe ”Sillen” Halle etc.
Lindsdals IF (som egentligen är en gammal raggarklubb) som normalt spelade i de allra lägsta divisionerna hade kommit upp sig. Vi låg nu i division 3 (några år senare gick vi upp i division 2). Mentaliteten på den tiden var inte den mest seriösa. Jag tror att det var frikväll varje kväll. En av de sjukaste sakerna som hände var när en spelare kom ner till frukosten i panik och skrek att hans rumskompis var död. Ett gäng spelare sprang snabbt upp till rummet där (den döde?!) spelaren befann sig. Spelaren såg ut att vara död. Men det var han inte. Han var bara helt däckad efter gårdagens bravader. Det var helt omöjligt att få liv i honom. Han missade förmiddagsträningen. Killen kommer sen ner till den sena lunchen och tror att det är frukost. Det var sedan dags för eftermiddagsträning, tror dock att den blev inställd pga. strul med planen. Efter en sådan kalasfylla som han haft kanske man borde ta det lite lugnt. Icke. Det första han gör vid middagen är att fråga sina bordsgrannar om de ska dela några flaskor vin och sen var det igång igen?
Här följer en bråkdel av det som hände: ett par spelare kommer direkt från strippklubben till morgonträningen. Inte direkt nyktra. Några spelare blir rånade när de försöker hjälpa en tjej i nöd. En spelare blir hatad av ett helt hotell (som satt på sina hotellbalkonger och kollade vår match mot ett spanskt gäng) när han bränner några frilägen. En spelare sover nere i foajén för att han tror att hans rumskompis har tagit med en italienska upp på rummet. En kille blir fastbunden på en scen och avklädd (helt naken) av en strippa. En spelare som aldrig rökt en cigarett tidigare börjar röka under lägret. Han rökte ett paket om dagen (slutade dock när han kom hem). Som jag nämnde tidigare. Jag skulle kunna skriva en bok om denna vecka.
Detta är ungefär 10 år sedan och så här ser det såklart inte ut i föreningen idag. Damerna ligger i division 1 och herrarna i division 2. Vi vill något med vår verksamhet och då går det inte att hålla på så här.
Föreningen stod vid denna tid vid ett vägskäl. Skulle satsa och professionalisera klubben eller inte? Man valde att satsa. Vilket jag är väldigt glad för att min moderklubb gjorde.
Jag minns dock detta träningsläger med glädje och värme. Vi hade en otrolig gemenskap i laget och vi hade väldigt kul tillsammans. Vi hade många sköna lirare både på och utanför plan. Att det ser ut så här på ett träningsläger är inget unikt. Framförallt inte i gärdsgårdsserierna. Det vet alla som någon gång varit på ett träningsläger.
/Johan Israelsson
