Annons

Vilken bostadsbrist?

Äntligen skapas ett verktyg för att göra bostadspolitiken faktabaserad.
Ledare • Publicerad 26 juni 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Bakom tvärsäkra påståenden om bostadsbrist ligger osäkra antaganden och direkta felaktigheter.\nBakom tvärsäkra påståenden om bostadsbrist ligger osäkra antaganden och direkta felaktigheter.
Bakom tvärsäkra påståenden om bostadsbrist ligger osäkra antaganden och direkta felaktigheter.\nBakom tvärsäkra påståenden om bostadsbrist ligger osäkra antaganden och direkta felaktigheter.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Bostadsbrist, finns det? Frågan kan tyckas märklig. Alla vet ju att det råder bostadsbrist i nästan samtliga Sveriges kommuner. Vissa talar till och med om en bostadskris. Under förra mandatperioden beskrev regeringen bostadsbristen som ”akut”.

Men övertygelsen om att bostadsbrist råder bygger inte på någon allmänt vedertagen definition av vad bostadsbrist är och hur bostadsbrist kan identifieras. Är det långa köer till hyresrätter, höga priser på villor och bostadsrätter, utbredd trångboddhet eller en allmän känsla av att det är svårt att hitta ett boende som motsvarar de egna preferenserna?

Annons

När Boverket i en årlig enkät frågar kommunerna om huruvida de har underskott på bostäder, har de ingen specifik definition heller. Bakom det imponerande antalet 240 kommuner som uppger att det råder underskott på bostäder, ryms alltså en hel del subjektivt tyckande. Att så oklara uppfattningar ska ligga till grund för bostadspolitiska bedömningar duger inte.

Därför är det glädjande att regeringen äntligen har tagit initiativ till en definition av bostadsbrist. Boverket har nyligen fått i uppdrag att lämna förslag på hur bostadsbrist ska beräknas och presenteras. Myndigheten ska även lämna förslag på enhetliga begrepp som ska kunna användas vid kommunikation kring bostadsbristen.

Det kan tyckas vara byråkratisk begreppsexercis men oklarheterna har långtgående konsekvenser. Föreställningen om skenande bostadsbrist tar sig nämligen uttryck i synnerligen kostnadsdrivande politik. Den 230 miljarder stora investeringen i banor för höghastighetståg, till exempel, motiveras med att staten tvunget måste främja bostadsbyggandet i kommuner som Värnamo och Tranås. Byggbonusen innebar att miljarder skickades ut till tillväxtkommuner. Investeringsstödet har inneburit att det har byggts tusentals bostäder på orter där det inte finns någon efterfrågan.

Föreställningen om grasserande bostadsbrist leder också för somliga till slutsatsen att standarden på boende i Sverige borde sänkas och att sämre boendemiljöer är ett acceptabelt pris för fler bostäder. 2017 beslutade regeringen om höjning av riktvärdena för buller vid bostadsbyggande, en åtgärd som enligt dåvarande bostadsministern skulle ”underlätta för kommuner som vill bygga bostäder i trafikintensiva lägen”.

Den skapar också tolerans för ständigt ökande skuldsättning bland hushållen, som får den otacksamma uppgiften att finansiera ett byggande i den takt som krävs för att utplåna bostadsbristen. ”Bostadsbristen kräver ökade inte minskade skulder”, skriver den statliga banken SBAB:s chefsekonom Robert Boije.

Många av de indikatorer som används för att påvisa denna bostadsbrist är dock tvivelaktiga. Att människor kan stå tio år i kö, bygger naturligtvis på att de redan har någonstans att bo och kan ackumulera köpoäng som ett slags gratis sparande. Att priser stiger är en följd av att det är billigt att låna pengar. Och vad som ska anses vara acceptabla boendeförhållanden är en politisk fråga.

Bakom de tvärsäkra påståendena om bostadsbrist och kraven på åtgärder ligger alltså en samling antaganden som antingen kan ifrågasättas eller också helt enkelt inte stämmer. Boverket kommer genom sin definition indirekt att avslöja hur mycket av talet om bostadsbrist som var osakligt och alarmistiskt. För de 450 000 kronor som regeringen anslår till arbetet är denna insats rena fyndet.

Daniel BrawSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons