Vilken agenda driver Regnér i FN?
Det väckte förvåning när statsminister Stefan Löfven utsåg Åsa Regnér till barn- äldre och jämställdhetsminister. Regnér saknade längre politisk erfarenhet och tillhörde inte de folkvaldas skara.
I en socialdemokratisk ledd regering fick hon en av de traditionellt sett tunga portföljerna. Som barn- och äldreminister har visserligen statsrådet ett svagt inflytande på kommunernas och landstingens verksamheter, men förskolor och äldrevård är bärande delar av välfärden. Regnérs egen profil - jämställdhet, hbtq-frågor och genus - verkar dock ha kolliderat med de mer klassiska välfärdsfrågorna. Engagemanget för kvalitet på förskolor synes inte ha varit lika starkt som för inrättandet av Jämställdhetsmyndighet.
Samtidigt förefaller hennes maktanalys gå i otakt med ”nya” frågor som hedersvåld och barnäktenskap där Socialdemokraterna under mandatperioden skärpt tonen.
Regnér fick det svåra problemet med kostnadsökningarna inom LSS-på halsen. Det har ärligt talat gått sådär.
Tillkortakommandena har försvagat Socialdemokraternas historiska trovärdighet på välfärdsområdet. De mest utsatta har drabbats av nedskärningar, medan regeringen samtidigt ökat utgifterna i transfereringssystemen. Assistansen har blivit mer ett sänke än ett flöte för Socialdemokraterna, medan Liberalerna och Kristdemokraterna kunnat profilera sig som borgerliga välfärdspartier.
Att Åsa Regnér får ett toppjobb i FN vittnar dock om den goda renommé Sverige har på jämställdhetsområdet. Återstår dock att se om kampen mot exempelvis hedersvåld kommer högt upp på agendan.