Vila i frid, Zaida Catalán

Ledare Artikeln publicerades

Hennes död sörjs av hela landet. Och manar till handling för att göra världen säkrare för personer som hjälper andra.

Ännu återstår många frågor. Tyvärr inte den om FN-experten och tidigare länspolitikern Zaida Catalán fortfarande är i livet. Den har besvarats brutalt.

Från hennes barndoms Högsby och tonårs Mönsterås upplevs kontrasten närmast total till det konfliktdrabbade området i Kongo-Kinshasa där hennes liv slutades allt för tidigt.

Alla de som kände henne och nu talar ut efter dödsbudet vittnar om hur hon drevs av att vilja förändra världen till det bättre. Att arbeta för mänskliga rättigheter. Att Zaida Catalán inte backade för att ta den jobbiga vägen.

Efter ett framträdande politiskt engagemang i Miljöpartiet ledde drivkrafterna henne ut i världen och till FN:s tjänst.

Vad som hände när Zaida Catalán, hennes kollega amerikanen Michael Sharp, deras kongolesiske tolk Betu Tshintela och ytterligare fyra kongoleser fördes bort återstår att klargöra. Men kravet ska vara att de skyldiga hittas och ställs inför rätta.

När Sverige sedan länge har ett stort utvecklingssamarbete med Kongo-Kinshasa som innebär att hundratals miljoner kronor av biståndet går till landet är det ett högst rimligt krav på en samarbetspartner.

Att Zaida Cataláns, Michael Sharps och Betu Tshintelas död utreds grundligt och att de ansvariga får sina straff är också en trovärdighetsfråga för uppdragsgivaren, FN. Tidigare har FN-experter, biståndsarbetare och även journalister setts som fredade i konflikter. Det bör markeras att det ska fortsätta att gälla, utan undantag.

När Catalán begav sig ut för att undersöka anklagelser om krigsbrott tillsammans med Sharp gick de tillväga som FN brukar, enligt en tidigare FN-anställd som tidningen New York Times har talat med. Att åka med motorcyklar utan eskort av FN-styrkor är något som Michael Sharp troligen gjort hundratals gånger under sina fem år i Kongo-Kinshasa, skrev tidningen.

En anledning till att det tillvägagångssättet har varit möjligt är för att FN-personal ska ses som neutral. Än viktigare är kanske också det bakomliggande hotet om konsekvenser i fall fredade aktörer som FN-experter angrips.

Att hänsynslöst mörda personer som värnar mänskliga rättigheter ska inte göra att världssamfundet vänder bort blicken. Tvärtom, ett sådant agerande ska betyda motsatsen. Där kan Sverige vara pådrivande.

Att Zaida Catalán fick betala det yttersta priset när hon undersökte förekomsten av barnsoldater och massgravar får inte i framtiden hindra det viktiga arbetet som hon utförde. Går det att komma undan med mord på FN-experter blir världen osäkrare och särskilt uppgifterna för alla i fredsbevarande tjänst.

Att hedra Zaida Cataláns minne är att utreda hennes död och döma de ansvariga, så att det inte ska hända igen i Kongo-Kinshasa eller någon annan plats i världen. Så att världen faktiskt kan bli bättre.

Sorg och saknad kan däremot inga rättsprocesser lindra.