Vi viker oss aldrig

Ledare ,
Sorgens dag.
Foto:

Gör som Stockholmarna: Samlas mot terrorismen.

Artikeln publicerades 7 april 2017.

Så inträffade det som vi alla visste skulle kunna hända, men som vi hoppats att det aldrig skulle ske. En lastbil kör rakt in i folkmassan mitt i fredagsrusningen på Drottninggatan i Stockholm. Glädjen inför den kommande helgen förbyttes på bråkdelen av någon sekund till ett blodbad.

Det är svårt att händelsen som en isolerad attack. Lastbilen kapades en tid före dådet. Modus operandi - gärningsmannens tillvägagångssätt - känns igen från liknande attacker i Berlin, Nice och London där terrorister använt fordon som vapen. Nu kan också Stockholm läggas till listan över storstäder som drabbats av blodiga terrordåd.

Det är inte första gången. Vid ungefär samma plats i Stockholms hjärta sprängde sig en självmordsbombare till döds vintern 2010. Som genom ett mirakel tog den radikaliserade islamisten inte med sig någon annan i döden. Platsen och tidpunkten ter sig väl valda. I fredagsrusningen är mycket folk ute. Drottninggatan är också en symbol för den moderna staden, för handel och möten. Några meter bort ligger Sergels Torg, torget som fungerar som en av demokratins viktiga arenor. En plats för politiska manifestationer och påverkan. Det öppna samhällets fiender, de våldsbejakande grupperna, gillar varken handel eller demokrati. Och många av dem ser också staden som en symbol för det dekadenta, det ondskefulla.

Vem eller vilka som begått dådet var oklart på fredagskvällen. Polisen sökte då en ung man fotograferad med en huva uppdragen över huvudet. Under en tid har ju också Säkerhetspolisen konstaterat att "ensamagerande" gärningsmän utgör det största terrorhotet för Sverige.

Men om hotet kommer från ensamvargar med en diffus tillhörighet till någon form av värderingsflock visade också engagemanget att den bästa motkraften mot ondskan är gemenskap och sammanhållning. När tunnelbanan stängdes erbjöd sig många bilister via sociala medier att skjutsa vandrare hem. Kontor i innerstaden öppnades för flyende under de akuta timmarna efter dådet när skräcken var som störst. Andra öppnade sina hem för okända. Hos Svenska kyrkan erbjöds strandsatta från andra delar av landet filtar och värme och minst lika viktigt för den som hamnat långt från sina anhöriga, någon att tala med. Sjukhusen blev nerringda av människor som ville donera blod för att hjälpa offren. Blodcentralens hemsida kraschade.

Den omedelbara reaktionen blev att hjälpa andra. Det är en tydlig signal till alla dem som hatar våra öppna och fria samhällen och till alla dem som vill angripa vår demokrati med våld. Ett samhälle präglat av tillit, socialt ansvar och gemenskapskänslor kan inte besegras av ondskans mörka krafter. I allt det mörker som sänkte sig över huvudstaden ger alla denna oegennytta en strimma av hopp. Bara det goda kan besegra det onda.

Om telenätet i stora delar av Sverige påverkades och låg nere under delar av eftermiddagen tycks polisen snabbt ha varit på brotts- och skadeplatsen med många patruller.

Polisorganisationen i Sverige har under det senaste året fått hård kritik. Men som det ser ut fanns den mentala beredskapen inom organisationen för en storskalig attack. Poliserna som kom till Drottninggatan hade också fått ut sina förstärkningsvapen. Inom någon timme utökades bevakningen på strategiska platser över hela landet. Polisen i Sverige är hårt prövad efter stora ansträngningar under det senaste året. Efter attacken i Stockholm väntar en mycket hård tid för svensk polis som ska hantera ett nytt oroligt läge parallellt med det ordinarie mycket krävande arbetet.

Terrrormedvetenheten fanns dock inte hos alla. På det sociala mediet twitter kunde var och en ta del av tweets om var polisens insatsstyrka var på väg att intervenera eller var piketpolisens operatörer förberedde sig. Viljan att synas själv och få delningar vägde tyngre än polisens möjligheter att gripa gärningsmän och förhindra eventuellt nya dåd. Ryktesspridningen skapade också ytterligare oro och försvårade polisens arbete under det mest akuta skeendet.

Under gårdagen spekulerades det att den Socialdemokratiska kongressen i Göteborg skulle ställas in. Det är en sak om det funnits polisiära krav att av säkerhetsskäl skjuta upp regeringspartiets stora möte. Men det vore också att ge terroristerna en framgång.

Oaktat gärningsmännens bakgrund kan det konstateras att hotet från terrorismen underskattas politiskt i Sverige. Länge var det politiskt oacceptabelt att tala om terrorhot och våldsbejakande grupper. På den punkten har en förändring successivt skett. Men på det stora hela taget behandlas terrorismen som något som sker någon annanstans och inte här.

Paradoxalt nog kan också exempelvis den svenska militära insatsen i Irak där kurdiska soldater utbildas i kampen mot IS på kort sikt också ha ökat terrorhotet mot Sverige. På lång sikt är insatsen nödvändig. Inte minst mot bakgrund av att många svenskar deltar i IS-dödande har Sverige ett ansvar att agera militärt i kampen mot terrorismen.

Vi måste samlas nationellt för att besegra terrorismen. Men först måste vi samlas för att vårda de skadade, stötta de anhöriga och hedra och sörja de avlidna.