Ledare 2009-08-10 | Uppdaterad 2009-08-26
Några dagar innan de ryska besluten med sin flotta och sin säkerhetstjänst att söka efter det försvunna timmerfartyget mötte ledarredaktionen den tidigare riksdagsledamoten Nils Fredrik Aurelius från Kalmar. Försvarsfrågan var en av dem som först kom upp i det politiska samtalet.
– Utspelen är nu så många att en vanlig medborgare nästan har svårt att följa med i alla svängar. Men nog är försvarsfrågan misskött av de ”nya” moderaterna. I dag har vi doktrinen att Sverige försvaras bäst i Afghanistan. Men vi behöver försvara våra egna gränser också.
– Jag tror faktiskt att det finns ett ganska stort missnöje i djupa moderatled med hur regeringen har skött dessa frågor.
Samtalet går från hur moderaterna förändrats till hur det svenska partiväsendet i ter sig i dag.
Bland annat gör vi nedslag i kyrkopolitiken och det blivande kyrkovalet.
– Sambandet mellan riksdagspartierna och kyrkan har ändå försvagats, konstaterar den förre ledamoten i Kyrkostyrelsen. Tiden börjar rinna ut för detta, de har ingen större roll att spela. Lekmannainflytandet kan ta sig andra former.
– Men det konstiga är att de olika partistyrelserna fortfarande sitter och bestämmer vad partigrupperna ska tycka på kyrkomötet när dessa ändå inte är med i kyrkan själva. Frågan om äktenskap är ett exempel. Nog borde biskopsmötet ha större inflytande i lärofrågor.
– De speciella kyrkopartierna är dock inte idealiska de heller. Väldigt mycket bärs de fram av människor som är anställda i kyrkan. Hur skulle det se ut om vi i kommun- eller landstingspolitiken fick partier av huvudsakligen kommunanställda?
– Nej, så är det ju verkligen inte nu, replikerar Barometerns utsände.
Är det då inte en tydlig trend att partibilden splittras upp? I kommunerna blir kommunpartier allt vanligare, liksom deras motsvarigheter i landstingsvalen, kyrkovalet och nu också EU-valet. Vad betyder detta för svenska partiers hävdvunna roll att bära allmänpolitiska identiteter?
– Vi får nog konstatera att partier i den gamla meningen långsamt krackelerar. Det har gått stegvis. Medlemmarna blir färre, och dessutom mindre aktiva. Kvar blir valinriktade organisationer, som alla trängs i mitten – förutom vänsterpartiet förstås.
– Men det gamla samhället förändras. Människor blir mer rörliga, mindre benägna att binda sig ideologiskt och socialt. Det är bara att vänta på den nya surfvågen för nästa enfrågeparti.
Innan 1973 hade vi en grundlag som inte var avpassad efter folkrörelsedemokratin, ändå blomstrade denna under 1809 års regeringsform, Var den nya regeringsform vi fick 1974 som markerade folksuveräniteten en omedveten vändpunkt? Den antogs precis när folkrörelsedemokratin började försvagas. Sedan dess har vi gått mot andra demokratiska former, trots de orden.
– Vi har tagit några steg mot mer av maktdelning redan. Vi får nog också se betydligt större svängningar i de partier som är kvar – de blir känsligare för dagsfrågor när deras sociala rötter blir svagare.
– Om detta innebär att politiken i sig kommer att spela mindre roll, och det blir mer utrymme för den enskilde är utvecklingen ju bra. Och regeringen gör redan mycket genom de skattesänkningar som redan ger vanliga människor större utrymme. Men det finns naturligtvis mycket kvar att göra – alltför många är beroende av det allmänna i sina liv.
Det är ingen snabb utveckling Aurelius beskriver. Men på sikt är den kraftfull. En borgerlig ”revolution i små steg”, för att använda det uttryck Mats Svegfors en gång skapade.
Per Dahl
Lyssna till samtalet via länken här bredvid!
Dagens garv med tanke på bakgrunden!
Och än har inte PK-redaktionen hunnit beskära bilden...
Tack Barometern för ett gott skratt!
Har han en muhammed karikatyr till höger om sig?
"I dag har vi doktrinen att Sverige försvaras bäst i Afghanistan. Men vi behöver försvara våra egna gränser också". Skriver Fredrik Aurelius. Hör nu Hr Aurelius. Här avslöjar Du den sanning som alla motståndare till de senaste 20 årens försvarspolitik har efterlyst den att Sverige inte kan försvaras utomlands. Kan Aurelius tala om varför det tog så lång tid att komma till sans? Men vi har förstås en försvarsminister som nyss hävdade att vi kan försvara hela landet genom att placera 14 stridsvagnar i förråd på Gotland. För säkehets skull ville inte försvarsministern låta utbilda besättningar för dessa stridsvagnar. Det hade väl varit för provocerande!
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Emma Lind
emma.lind@barometern.se
Telefon: 0480-592 48









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (29 ST.)
ANNONSERA