• DISKUTERA
•      

Vi måste bruka fler åkrar

Ledare 2012-07-19 | Uppdaterad 2012-07-28

I våras hörde jag en representant för lantbrukarnas ekonomiska förening Lantmännen tala. Han var skeptisk till höstens marknad för maltkorn. Det väntades en stor skörd och priserna skulle bli därefter. Hoppet ställde han till OS i London och pubarnas vidöppna ölkranar som möjligen skulle kunna hålla efterfrågan och priset uppe.
Hans förutsägelse visade sig vara fel. Inför skördeåret 2012 trodde experterna att världens spannmålslager skulle fyllas på med en, globalt sett, god skörd. Istället har viktiga producentländer, som normalt exporterar mycket, drabbats av torka.
I USA har sommaren varit den torraste sedan 1956. I takt med att skördeprognoserna skrivits ned har priserna på majs, sojabönor och vete stigit till nya höjder, och fort har det gått dagspriset på vete har ökat med runt 40 procent sedan månadsskiftet maj/juni.
Mycket talar för att vi i framtiden kommer vi att få se mer av snabba svängningar i världsmarknadspriserna på livsmedel. Vi är inne i en period där tillgång och efterfrågan eller produktion och konsumtion är i balans. Väderleken kommer att driva priserna upp och ned på kort tid.
Ett oväntat regn i Australien och uppskrivna skördeutsikter kan leda till att priserna hos Kalmar Lantmän sjunker. Det är en helt annan situation än för bara tio år sedan. 2002 var det reala spannmålspriset ungefär hälften av dagens pris.
En häpnadsväckande snabb utveckling kan man tycka men då glömmer man att vi har haft nästan 40 år av fallande matpriser och 2002 års priser motsvarade bara en tredjedel av priset 1962.
Borta är matbergen och den överproduktion som EG:s jordbrukspolitik försökte hantera. Då handlade jordbrukspolitiken mycket om att garantera bönderna en avsättning och ett lägstapris på produkterna. Tidigare köpte EU upp spannmål till sina interventionslager och garanterade på så sätt ett lägsta pris till bonden. Men i dagsläget är inte överskott ett problem.
Det ska bli intressant att se om EU förändrar sin jordbrukspolitik efter den nya situationen. Den ska ju omförhandlas redan till 2014. Det vore önskvärt att politikerna började fundera lite på hur produktionen ska hållas uppe. Mycket av dagens stödsystem gagnar inte ett aktivt jordbruk.
Det finns till exempel regler som gör det lönsamt för markägare att putsa av gräset på åkern och sedan lyfta ett bidrag för besväret. Marken producerar noll, borträknat de naturvärden som eventuellt skapas. Den här typen av inaktivt brukande måste bort. Alternativet för den som vill lägga ned sitt brukande ska vara att arrendera ut marken till en aktiv brukare, inte att klippa gräs eller plantera gran.
Det återstår att se om en global livsmedelsknapphet kommer att påverka EU:s jordbrukspolitik. Men helt klart kommer mycket av den mark som nu ligger i träda att behövas om världen ska kunna fördubbla livsmedelsproduktionen till 2050. FN:s livsmedelsorgan FAO talar till och med om en ökning på 70 procent.
Vem vet? Kanske kommer Karl Oskars och Kristinas steniga tegar återigen att brukas.
GE

• DISKUTERA
•      

Disqus