• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Förstaledare, onsdag

Vi behöver en Rysslandspolitik värd namnet

Ledare 2009-11-24 | Uppdaterad 2009-11-25

Beror detta lyckade på Medvedevs person, eller på att premiärminister Putin är nöjd att EU:s länder inte längre sätter stopp för gasledningen?

Vi vet inte. Och detta är den ständiga svårigheten med detta land. För EU, som är Rysslands viktigaste handelspartner, blir det en ett ständigt osäkert gungfly att förhålla sig till. Att EU därtill internt har varit något av en polsk riksdag med roterande ordförandeskap har ju inte gjort det lättare att få en konstant relation till Ryssland.

Tyvärr har EU exempelvis valt att regelmässigt vara ganska vag i sin kritik mot de stora bristerna i de mänskliga rättigheterna i landet.

Behovet att kunna föra en sammanhängande talan utåt utgör en av de viktigaste orsakerna till att det är bra med en utrikesminister. Annars kommer unionen att förbli en politisk eunuck. Och kommer alltid ha svårt att få någon sorts respekt med sig.

Catherine Ashton, EU:s nye utrikesminister, har därför som en av sina viktigaste uppgifter att bygga upp en konsekvent och rimlig utrikespolitik i förhållande till Ryssland.

I denna agenda bör ett par ingredienser särskilt ingå. För det första, som sagt, kritik mot hur de mänskliga rättigheterna inte respekteras. Här finns ett par kända undergrupperingar. Arrangemangen kring valen. Pressens situation. Bristerna inom rättsväsendet och polisen.

För det andra bör vi ha en ständig och öppen dialog om energiproblematiken. Ryssland kan inte tillåtas att utöva politisk utpressning mot sina grannar genom att de har makten över gaskranarna.

För det tredje bör EU också försöka bistå så mycket som möjligt inom hälsovårdssektorn. Här går förstås hälsovård ihop med drogförebyggande arbete och smittspridningen av HIV/AIDS som blivit överhängande och nått ett kritiskt stadium i landet. Sjukdomar som TBC grasserar på landets anstalter.

Problemet är att i Ryssland handlar allt om grupperingar och lite grovt uttryckt, lojaliteter. Det har det alltid gjort, långt innan ryska imperiet genom en rad blodiga händelser förvandlades till rådsrepubliken Sovjetunionen.

Frågan är hur mycket av ren politisk råstyrka Dimitrij Medvedevs nya gruppering besitter - alltså hur mycket av förmåga att taktisera och dra i rätt trådar de har. För säga vad man vill, men före detta KGB-människor (Putins läger) vet hur sådana slipstenar ska dras.

Det betyder inte att de är några politiker. Utan att de fattar grundspelet för hur man överlever i Kremls värld.

Numera kanske lite mindre bokstavligt "överleva" än för sextio år sedan. Men det mörka arvet finns fortfarande kvar, och gör rysk politik till något mer än det är i västvärlden.

Det är det som EU måste bli bättre på att parera.

Sylvia Asklöf Fortell
opinion@barometern.se
Telefon: 0480-59211

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: