• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Varför protesterar inte högskolor och universitet?

Ledare 2005-09-29 | Uppdaterad 2007-10-05

Högskolor som inte verkar för ”hållbar utveckling i all verksamhet” och ”god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa” ska förlora sin rätt att examinera. Det tycker socialdemokraterna, som föreslår en sådan skrivning i den nya högskolelagen.
I klartext innebär detta att de högskolor och universitet som inte ställer upp på regeringens politiska agenda förlorar sin status. En idé som mera hör hemma i Sovjetunionen än i Sverige.
Förslaget har varit ute på remiss på landets universitet och högskolor men majoriteten av dem tycks inte ha begripit vad det innebär. I stället för ett ramaskri mot detta hot mot den akademiska friheten – och på sikt mot utbildningens kvalitet – tycks de nämligen huvudsakligen jamsa med. Med några undantag.
Den allvarligaste kritiken kommer som sig bör från Högskoleverket. Universitetskansler Sigbrit Franke skrädde inte orden i onsdagens Rapport – hon konstaterade att regeringen hittar på nya sätt att styra den högre utbildningen och forskningen och att det inte kan accepteras. Hur ska kontrollen gå till, undrade Franke, som konstaterade att efterlevnaden av så vaga och svårtolkade begrepp över huvud taget inte kan granskas.
Utbildningsminister Leif Pagrotsky ville inte kommentera, och man förstår varför. I stället hade Partiet skickat ut riksdagsmannen Mikael Damberg som, med en även bland socialdemokrater rätt unik arrogans, förklarade vad det handlade om. ”Vi måste ställa om vårt sätt att leva” sa Damberg, som tyckte det var en självklarhet att använda utbildning och forskning för politiska syften.
Svårigheterna med granskning och uppföljning avfärdade Damberg föraktfullt med att universiteten, som hanterar så många abstrakta begrepp, måste lära sig att hantera dessa också. Men i stället för att förklara hur han tycker att begrepp som hållbar utveckling och social välfärd och rättvisa ska tolkas bollade Damberg tillbaka frågan till reportern. Nonchalant, okunnigt och ohyfsat.
Egentligen borde man inte bli förvånad. Socialdemokraterna har under många år sett den högre utbildningen som ett politiskt redskap som kan användas vid behov. Begreppet akademisk frihet har inget innehåll för socialdemokratiska utbildningspolitiker, de förstår helt enkelt inte vad sådant ska vara bra för. Självklart ska även akademiska lärare och forskare i första hand tjäna den politiska makten. Vad ska de annars vara bra för?
Men den högre utbildningens uppgift är inte att springa socialdemokraternas ärenden och främja de politiska mål som är inne för dagen. Den ska stå fri från politiska påtryckningar och värna den akademiska friheten.
Heder åt Sigbrit Franke som vågar säga sanningen. Heder åt de högskoleföreträdare som kritiserar förslaget. Och skam över de många högskolor och universitet som tjänstgör som nyttiga idioter och låter sig användas för politiska syften.
Landets alla högre läroanstalter borde samfällt spjärna emot och protestera mot dumheterna.
Och Högskolan i Kalmar borde gå i spetsen för protestmarschen.

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: