Vårdvalet gynnade Kalmar

Ledare Artikeln publicerades
Riksrevisionen hävdar att vårdcentralerna i Kalmar län blivit färre, när de i själva verket blivit fler.
Foto:Mats Holmertz
Riksrevisionen hävdar att vårdcentralerna i Kalmar län blivit färre, när de i själva verket blivit fler.

I Riksrevisionens undersökning om vårdvalet framstår Landstinget i Kalmar län som ett skräckexempel. Men slutsatserna är inte baserade på ett korrekt underlag.

Riksrevisionens kritik av vårdvalssystemet har fått mycket stor uppmärksamhet. I korthet talar revisionen om att utbyggnaden av tillgängligheten nästan helt hamnat i storstäderna medan landsbygden och vårdtunga patienter trängts undan. Nu kan man dra andra slutsatser av materialet. Sverige delas i undersökningen in i 8500 områden och 320 av dem har gått från att inte haft någon vårdcentral i sin närhet till minst en. I de områdena bor 285 000 personer.

Samtidigt hävdas att 200 områden fått färre vårdcentraler i sin närhet. Av dem uppges hela 36 stycken ligga i Kalmar län. Det beror på att Kalmar är det enda landsting i hela Sverige där antalet vårdcentraler påstås ha minskat. Med tanke på att länet har landets äldsta befolkning - och därtill långtifrån den mest friska - skulle statistiken vara mycket allvarlig, om den stämde.

Men Riksrevisionens granskning tycks vila på en felsyn. Att vårdcentralerna i landstinget i Kalmar län kan bero på några sammanslagningar av privata husläkarmottagningar i Kalmar kommun till större hälsocentraler.

Eva Ahlin Karlsson är tillförordnad chef för hälsovalet i landstinget och ger fler exempel som kan påverka statistiken:

I Nybro ingår numera Minikliniken som var en egen vårdcentral numera i Astrakanen. I Överum fanns tidigare en mottagning som numera är filial till Virserums läkarhus. I Emmaboda fanns ett tag bara en vårdcentral, numera är det åter två.

Myndigheten Tillväxtanalys talar om att det fanns 34 vårdcentraler i landstinget före reformen och att antalet i dag uppgår till 38 plus två filialer.

Därför går det inte att säga att det uppstått 36 "vårdfria" zoner i länet efter det att reformen trätt i kraft. I vart fall är det orimligt att tala om någon försämrad tillgänglighet till vården.

"Jag känner inte igen mig i revisionens rapport", säger landstingsdirektör Alf Jönsson.

Om den åsikten är han knappast ensam.

Vårdvalet bygger på att patienten själv kan välja vårdcentral exempelvis där vederbörande arbetar, i en annan kommun eller till och med i ett annat landsting. Zonindelningen som Riksrevisionen fäster vikt vid kan i en tätbefolkad kommun spela mindre roll. De zoner som omtalas i Kalmar län är därmed på kvartersnivå och härrör sig rimligen till områden kring de husläkare som sedan slagit sig samman med andra kollegor.

Mätfel uppstår lätt i samband med omfattande undersökningar. Men om skräckexemplet Kalmar i själva verket fått fler mottagningar - enligt landstingets hälsovalsenhet - och inte färre som det påstås påverkas resultatet för hela undersökningen, eftersom så många som 18 procent av de "vårdfria" zonerna antogs ligga i länet. Lägg därtill frågan om det finns liknande mätfel i andra landsting så finns det inget som helst stöd för slutsatsen att landsorten och landsbygden skulle missgynnats av vårdvalsreformen.

Tvärtom visar utvecklingen av antalet vårdcentraler att tillgängligheten har ökat även i det landsting som framstår som ett skräckexempel i revisionens rapport.