• SKRIV UT
• KOMMENTARER (4)
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Brev till ledarsidan, tisdag; Gunilla Henriksson

Vårdnadsbidrag som alternativ till arbete/förskoleplats

Ledare 2010-01-26 | Uppdaterad 2010-01-28

Irene Svenonius tar delar av Stockholm som exempel där vårdnadsbidraget enligt henne blivit en stor framgång. Hon skriver att det är i invandrartäta områden som man i högre utsträckning begär vårdnadsbidrag. Vad är detta om inte en kvinno- och barnfälla!

I detta fall handlar det om människor stora och små, som mer än väl behöver komma ut i det svenska samhället, lära sig språket, få ett arbete, svensktalande kompisar på förskolan osv. Den andra gruppen ja-sägare till vårdnadsbidrag bor i ”vissa förorter” till Stockholm som Svenonius uttrycker det. Naturligt vis handlar det om människor som i hög grad själva kan påverka sin vardag, människor med hög utbildning, bra inkomst mm. För vilka andra människor i samhället kan ett bidrag på 3000 kronor vara ett alternativ till en fast månadslön och förskoleplats till sitt barn?

Det riksdagsparti som mest talat sig varm för vårdnadsbidrag gick ut med upplysningen; ”du kan även använda pengarna till att själv anlita någon i ditt hem som tar hand om dina barn t.ex en farmor, mormor, barnflicka.” För 3000 kronor! Pengarna var således inte till för att föräldern i första hand skulle vara hemma med sitt barn.

Varför är Irene Svenonius så rädd för den svenska förskolan? Man kan undra om vi lever i samma verklighet. Hon verkar ha en bild av svenskt familjeliv såsom det såg ut på 1950-talet då pappa försörjde familjen på en lön, alla mammor var hemma, alla barn lekte på gårdarna och maten stod på bordet då pappa kom hem från sitt arbete.

Upplysningsvis ser dagens verklighet ut på ett helt annat sätt. Tre av fyra barn lever i dag i familjer med enbart mamma eller pappa. Det behövs två inkomster för att försörja en familj då räcker naturligtvis inte 3000 kronor i månaden för att den ensamstående föräldern skall vara hemma . Svenonius skriver om samhället som något abstrakt, samhället skall ta över, samhället skall uppfostra barnen, för att ta några exempel.

Samhället är ju vi alla tillsammans, vi som arbetar och lever här. I samhället finns förskolan. Den svenska förskolan har fått mycket goda omdömen framförallt av brukarna, det vill säga föräldrarna, den anses vara den bästa i Europa. Föräldrarna väljer således det bästa för sina barn. Hon visar i sin artikel ett förakt för förskolan. I Förskolans läroplan från -98 står det; ”var och en som verkar inom förskolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö.

Vårdnadshavare har ansvaret för sina barns fostran och utveckling. Förskolan skall komplettera hemmet genom att skapa bästa möjliga förutsättningar för att varje barn skall utvecklas rikt och mångsidigt. Förskolans arbete med barnen skall därför ske i ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmen.”

Med andra ord: på våra förskolor ”dumpas” inte några barn, än mindre ”lämpas av.”

Pedagoger och föräldrar har ett gott samarbete som är en förutsättning för en bra verksamhet. Många barn har långa dagar. Vi möter trötta föräldrar som älskar och tar hand om sina barn. Föräldrar vill och behöver arbeta. Vi kan inte vrida klockon tillbaka.

I dag vet vi så mycket mer om barns behov , utveckling och kompetens än för bara några decennier tillbaka. De första fem levnadsåren är dom viktigaste i en människas liv. Det är i denna ålder som grunden läggs för hur fortsättningen skall bli. Småbarnsföräldrar borde med tanke på detta ha lagstadgad rätt till sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Detta är i hög grad en politisk fråga som vi i samhället borde ge högsta prioritet. I förskolan finns framtiden den vi alla har ett ansvar för.

Gunilla Henriksson

Förskollärare

• SKRIV UT
• KOMMENTARER (4)
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: