Vårdgaranti utan värde
Sjukvården var i mars den viktigaste frågan för väljarna inför valet. Det är inte märkligt. På det hela taget är sjukvården i Sverige av hög kvalitet. Men köerna förlängs, tillgängligheten brister och allt för få har en fast läkarkontakt. Även om det finns vissa överdrifter i debatten nås inte ett mål som jämlikhet, skillnaderna mellan landstingen i vård är många gånger alltför stora.
Den borgerliga oppositionen har kritiserat regeringspartierna för en mycket defensiv sjukvårdspolitik. Under mandatperioden har värden som valfrihet och patientautonomi tonats ned. men först nu kommer den ”reform” som ska leda till att vårdgarantin för patienter ska uppnås. Det gör regeringen genom en sinnrik konstruktion; vårdgarantin urholkas så att den ska kunna nås av alla landsting.
Dagens ”rätt” att träffa en läkare inom sju dagar om behov föreligger ersätts med en rätt att få en medicinsk bedömning inom tre dagar. Den kan utföras av exempelvis en sjuksköterska.
Med tre allianspartiers stöd får nu lagen parlamentariskt stöd. Centern som med landstingsrådet i Kalmar, Christer Jonsson, hårt kritiserat den ändrade garantin är ensam om att rösta nej.
Det är svårt att förstå. Kritiken från remissinstanserna var öronbedövande. Vårdanalys konstaterade att vårdrättigheter framför allt är viktiga för resurssvaga och mindre pålästa patientgrupper. Samma myndighet varnade för att den nya garantin skulle öka regionala skillnader mellan landsting. Statens beredning för medicinsk utvärdering talade om patientsäkerhetsrisker om andra professioner än läkare gör inledande medicinska bedömningar.
Intressant nog går riksdagsmajoriteten och Sveriges kommuner och landsting- där även ”lågpresterande” ofta Socialdemokratiskt styrda landsting är medlemmar åt olika håll.
Sveriges Kommuner och landsting gav regeringens förslag grönt ljus. Men med reservationen att den som våren anser vara i behov av läkare ska få träffa en doktor inom sju dagar. Som det är i dag. Vårdgarantin är underordnad professionens prioriteringar om vård efter behov.
Kraven sänks således på landstingens tillgänglighet. Problemet är att detta beslut gällande den traditionella primärvården med vårdcentraler som drivs inom ramen för landstingen sker samtidigt som Sverige håller på att få ett nationellt system för digital vård.
På en och samma gång har Sverige självständiga landsting och en nationell IT-vård.
De nätbaserade vårdtjänsterna växer snabbt. Förra året genomfördes över 200 000 ”besök” hos läkare över nätet.
Som forskarna Mårten Blix och Johanna Jeansson skriver i ett färskt nummer av Ekonomisk debatt (3/2018) kan den digitala vården avlasta primär- och sjukhusvård. Den är användbar när vårdcentraler är stängda. Den kan också leda till minskad smittspridning.
Men det finns också risker. Om vårdcentralen uppfattas som alltmer otillgänglig är väntetiden minimal - veckan runt- hos nätläkare. Det riskerar att skapa överutnyttjande och felaktiga vårdprioriteringar.
En annan omdiskuterad aspekt är kvaliteten i de medicinska bedömningarna. Klassisk läkaretik föreskriver att läkaren har undersökt patienten. Det är veterligen inte möjligt för att läkare att via videolänk på en telefon känna på en patients kropp.
En försvagad vårdgaranti kan få stora konsekvenser för patienternas, för att använda ett tveksamt ord, vårdkonsumtion. Den digitala vården framstår nu som en vinnare och utifrån expertmyndigheternas analys är resurssvaga och dåligt pålästa patienter förlorare.
