• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Bakgrund, torsdag; Per Dahl

Värdefull samhällskarta över Mediesverige

Ledare 2009-04-15 | Uppdaterad 2009-04-15

Den sammansmältningen har Jesper Strömbäck klarat i sin nyutkomna Makt, medier och samhälle. Boken borde vara obligatorisk läsning för nya beslutsfattare i medievärlden, åtminstone om de vill förstå hur de påverkar samhället runt dem. Medieforskarna i Göteborg undersöker allmänhetens förtroende för tidningar, radio och TV. Tidningsforskarna i Jönköping granskar ekonomi och företagsperspektiv. Strömbäck, som kommer från Umeå, utgår från ett bredare kommunikationsperspektiv och sätter fokus på hur mediers masskommunikation påverkar omgivningen, hur de formar vår bild av samhället.

Tidigare talade många upprört om vänstervridna journalister. Samtidigt beskärmar sig vänstern över den borgerliga ägardominansen. Strömbäck menar för sin del – med rätta anser jag – att påverkan från detta är mindre betydelsefull. Andra processer är långt viktigare, vridningar i växelverkan mellan allmänhet, beslutsfattare och medier som ligger inbyggda i de villkor mediernas folk arbetar efter.

En sådan effekt som Strömbäck nämner är att politik ofta behandlas och visas fram som ett spel mellan partier och politiker, ett spel med manövrer, vinnare och förlorare. Inte som ett pågående samtal om hur det gemensamma i samhället ska se ut. Det är nämligen nyhetsmässigt enklare och effektivare att förmedla berättelser om levande människor – politikens aktörer – än om de bakomliggande idéerna.

Och, vilket Strömbäck faktiskt inte betonar riktigt, redan nyhetsmedias objektivitetskrav leder in journalisterna mot tävlings- och spelperspektivet. I det kan nämligen deltagarna framställas som jämbördiga aktörer – lika goda kålsupare skulle en cyniker säga. Börjar man i stället skildra politik som en överläggning om vad som är bättre eller sämre blir det inte bara långt mindre dramatiskt; den som skildrar får svårt att själv avhålla sig från resonemang om bättre eller sämre. Och då är objektiviteten bortblåst.

Vid sidan av att göra samhällsförlopp mer dramatiska än de kanske är, och att ofta förstärka de attityder och åsikter läsarna, tittarna och lyssnarna redan har, sätter här Strömbäck sökarljuset på en viktig medieeffekt: den ökande klyftan mellan politiken och delar av allmänheten, nämligen den mindre välorienterade och mindre utbildade. Blir politik eller spel, en tävling, och inte en gemensam diskussion, är det mycket lätt hänt att många ser klyftan mellan vi och dom, mellan spelare och åskådare. Och om nu de alla är lika goda kålsupare på planen, varför då engagera sig?

Ja, detta var ett litet nålstick ned i Strömbäcks syntes. Här finns mycket mer som ger lekmannen aha-upplevelser. Och som troligen skulle ge den stressade beslutsfattaren lika stora men kanske lite obehagliga ahaupplevelser. För en tendens i dagens medievärld är att skygga inför det inflytande man själv har. Idealet är vara lika osynlig som spegelns yta. Men som vi vet är ingen spegelbild helt identisk med det ursprungliga föremålet. Det spelar roll när de flesta av oss bara har spegelbilder att orientera oss efter.

Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: