Annons

Var inte arvsskatten död och begraven?

Att återinföra eller rättare sagt höja fastighetsskatten skulle stänga ute allt fler från möjligheten att äga det egna boendet.
Publicerad 18 januari 2018
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Att bygga upp något för barnens och samhällets framtid är också en mänsklig egenskap.
Att bygga upp något för barnens och samhällets framtid är också en mänsklig egenskap.Foto: Gorm, Kallestad

Varför har förmögenhetsskillnaderna ökat i Sverige till en nivå som beskrivs som problematisk i SNS Konjunkturråds årliga rapport? Svaret är framför allt prisutvecklingen på villamarknaden. Och mot denna bakgrund vill ekonomerna återinföra en fastighetsskatt för att bland annat öka jämlikheten och för att på sikt kunna sänka skatten på arbete och på kapital.

Det skulle inte vara någon särskild rättvisereform. I måndagens ledare uppmärksammades hur det egna ägandet av boendet steg för steg försvåras i Sverige. Stora grupper stängs ute. Möjligheten till egenmakt och delaktighet försämras.

Annons

Fastighetsskatten skulle slå mot denna grupp. Utanför storstäderna är bostaden visserligen ett privat sparande, men det är inte en spekulativ investering. Villaägaren i storstaden har heller inte blivit ”rik” på grund av att fastighetsskatten sänktes och blev kommunal utan på grund av att bostadspolitiken inte fungerat och skapat bristsituationer. Därmed har priserna trissats upp.

I mediedebatten om rapporten får förslaget om ett återinförande av arvsskatten större uppmärksamhet. Betydligt fler skulle dock omfattas av fastighetsskatten. Rådet presenterar heller inget förslag över vilka arv som ska omfattas. Det säger bara ”stora arv”. Det statsfinansiella bidraget skulle därför bli begränsat. Få skulle beröras och exempelvis ägare av stora börsbolag skulle med all sannolikhet som tidigare undantas. Kvarstår gör då den grupp som drabbades hårdast av den arvsskatt som regeringen Göran Persson avskaffade; familjer som äger småföretag och vars generationsskiften försvåras.

När ekonomer diskuterar arv och fastighetsskatt är utgångspunkten strikt finansiell. Arv kan minska incitament till att arbeta sägs det exempelvis eftersom den som ärver för inkomster utan arbete. Men det går att vända på det. En människa är inte bara en individ utan också mor eller far till sina barn. Att bygga upp något för barnens – och samhällets framtid – är också en mänsklig egenskap.

Och på en punkt är Konjunkturrådets förslag om arvskatt något förvånande.

I tidskriften Ekonomisk Debatt (nr 2017) förklarades att den svenska arvsskatten ökade förmögenhetsklyftorna eftersom den som saknade förmögenhet och fick ärva fick betala arvskatt. Skatten blev stor i förhållande till hela förmögenhet.

Personer utan egen förmögenhet blev därför arvskatten stora förlorare.

Författaren till den artikeln, professor Daniel Waldenström, är också huvudförfattare till konjunkturrådets rapport.

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons