• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Foto: Per DahlCarl Bildt var ena opponenten, Henrik Brors (till höger) den andra när journalisten Katrin Wester diskuterade mediers EU-bevakning.

På plats, tisdag; Per Dahl

Vår Europakarta är gammal och har för skarpa nationsgränser

Ledare 2009-06-02 | Uppdaterad 2009-06-08

Samma sak uttrycktes av Carl Bildt när han konstaterade hur ofta vi hör om Sverige mot Bryssel när verkligheten i stället är Sverige i Bryssel. EU är i dag inte utrikespolitik, det är politik som vilken annan politik som helst, på skalan från den lokala kommundelsnämnden och utåt. Här hakade Henrik Brors på. Visserligen har politikbevakningen allmänt sett tagit stryk i svenska media, men det går ju att göra EU-frågor spännande. Ta bara stormarna kring teletrafiklagarna; hans inkorg flödade över av lika engagerade som kunniga kommentarer från unga. Men mycket skrivet faller för ”varför ska jag bry mig”-testet.

– Vi har nu kört grundkursen om EU-parlamentet några gånger, suckade han. Inte gör vi samma sak om Sveriges riksdag?

Kristin Wester (lyssna till en kort intervju med henne vid denna artikel på webben) pekade på fem orsaker till det låga betyg de flesta media fått i sin EU-bevakning. En av dessa var svenska journalisters dåliga kunskaper om hur EU:s politik fungerar.

– När jag gick journalisthögskolan fick vi lära oss att bevaka makten. Men om makten i EU inte ett ord.

En annan orsak är vår tendens att tänka i nationaliteter. I stället för att tala om ”miljövänner”, ”liberaler” eller ”jordbruksstödjare” väljer media ofta att tala om ”tyskar”, ”fransmän” eller ”engelsmän”. Här stämde Carl Bildt in med kraft i ett senare samtal direkt med Barometern-OT:

– Det är sällan som de politiska motsättningarna i EU stämmer med nationsgränserna.

Ändå förmedlade Kristin Wester beröm från EU-politiker åt denna tidning.

– Barometern-OT är ambitiös på läsarnas vägnar, av vad jag hör, konstaterade hon.

Två ytterligare orsaker som hon nämnde är EU:s egna sätt att fungera och svenska politikers tidvis ointresse att visa hur deras lokala beslut är en del i den politiska kedjan från Bryssel och hit. Ett sista skäl fanns i medierna själva: i strävan efter det lokala.

Men i dag är som sagt EU-politikens verkningar lika lokala som kommunens. De syns om vi öppnar kylskåpsdörren.

Själv undrar jag om inte journalisters utbildning och den samhällsbild de får under den spelar en mycket stor roll. Jag märker hur nyheter som inte följer invanda ramar, som ger parter i samhället nya och oförutsägbara roller, ofta får svårt att ta sig fram i informationsflödet.

Ska vi skriva om EU behövs en helt ny karta. Inte därför att det vi gör där är främmande, men därför att gränsen mellan inrike och utrike löses upp och nationsbeteckningar börja förlora sin mening. Det handlar inte längre om ”vi och dom” om vi sätter gränsen vid Trelleborg eller Öresundsbron. Vilka som är vi och dom avgörs av våra åsikter och värderingar, oavsett var vi befinner oss på Europakartan.

Kanske har jag mer gemensamt med den grekiskfödde liberalen från Berlin än med den bosnienfödda moderaten från Umeå. Eller kanske inte. Mitt rutintänkande utmanas i båda fallen.

Per Dahl

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: