Vår beredskapspolis var god

Ledare ,
Svensk polis är under hårt tryck. Den nedlagda Beredskapspolisen skulle kunna förstärka verksamheten.
Foto:

När skapar polisens nedprioriteringar akuta problem?

Artikeln publicerades 18 november 2015.

Mändbrott, spaning och underrättelseverksamhet. Det är vad polisregion Syd - som Kalmar län ingår i - ska prioritera bort eller i vart fall ner - när stora resurser i stället läggs på de tillfälliga gränskontroller som upprättats i Malmö och Trelleborg.

Långsiktigt polisarbete överges alltså till stor del när resurser fördelas om till den akuta krisen. Mängdbrott handlar om stöldligor på landsbygden. Spaning om grov ofta narkotikarelaterad problematik. Underrättelser om den grova brottsligheten.

Polisen är hårt ansträngd redan innan gränskontrollerna infördes. Polisen i Malmö har förstärkts med bland annat personal från Kalmar. Någonstans uppstår därför tomrum i systemet.

Det poliser som står på Malmö Central har omplacerats från andra uppdrag på gator, torg eller i förorter. Växjöpolisen har exempelvis skjutit fram en storsatsning på Araby-Dalbo området som nämns i Rikspolisstyrelsens rapport om landets 55 mest brottsutsatta områden.

Allt fler talar nu om att beslutet under Beatrice Ask att avveckla Beredskapspolisen var ett misstag.

Det råder ingen tvekan om att Beredskapspolisen var långtifrån kostnadseffektiv. När den lades ner hade grupper från den använts två gånger och kostnaderna hade sammantaget uppgått till 200 miljoner kronor. När styrkan bildades var också antalet ordinarie poliser i landet betydligt färre.

Samtidigt finns det andra motiv för enheter som Beredskapspolis. Gruppen får en bred förankring i samhället och alternativet att i kriser använda sig av hemvärn eller ordningsvakter ter sig sämre, inte bättre.

Nedläggningen kom också i en tid då professionalisering hyllades, medan kraften i människors frivillighet och engagemang inte sågs som den förmåga den är.

Beredskapspolisen var aldrig tänkt att användas som någon första linje. Under Gudrunstormen var det exempelvis Beredskapspoliser som kontrollerade att nödställda i avsides belägna och isolerade fastigheter levde. Så kunde ordinarie polis arbeta vidare, med just mängdbrott och underrättelser.

Och den myndighetsutövning som gränskontrollerna innebär kan knappast överlämnas till polisstudenter eller återinkallade beredskapspoliser. Men hur länge kan mängdbrott, underrättelser och spaning prioriteras ned innan det i sig skapar akuta problem?

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern-OT och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.