Var är granskningen om ”kåtan” som brann?

Ledare Artikeln publicerades

Upprördheten har varit enorm angående den kåta som myndigheterna eldade ner i Västerbotten. Problemet: Det var ingen kåta. Medierna har anledning till självkritik. Det har i än högre grad ministern.

Kritiserar beslut utan saklig kontroll.
Kritiserar beslut utan saklig kontroll.

”Här tänder Kronofogden eld på den samiska kåtan”. Så löd rubriken i landets största tidning. Respekterade Amnesty International instämde i den högljudda kritiken mot Sverige. Och kulturminister Alice Bah Kuhnke kallade myndighetens insats för ”orimligt i dess sanna bemärkelse”.

Narrativet som det heter numera, eller berättelsen är enkelt. Det är den stora starka staten som i århundraden förtryckt ursprungsbefolkningen som än en gång begår ett övergrepp i postkolonial anda. Det råder ingen tvekan om maktförhållanden. Här finns kön, etnicitet och ursprungsbefolkning mot en myndighet som använder sig av elden för att symboliskt bränna ned och tillintetgöra ett samiskt kulturarv.

Har någon sett myndighetsföreträdare intervjuas? Företrädare för Länsstyrelsen i Västerbotten gick till slut ut själva i en artikel i Västerbottens Folkblad och gav sin syn på saken.

Ett. Det fanns aldrig någon kåta i Stenträsket i Storumans kommun. Det var en nyuppförd byggnad, ett svartbygge.

Två. Stugan är bebyggd i ett naturreservat där det krävs dubbla tillstånd för nybyggnation.

Tre. Länsstyrelsens beslut att avlägsna stugan överklagades till både Mark- och miljödomstolen och till Mark- och miljööverdomstolen. Länsstyrelsens beslut fastställdes. Stugan är prövad enligt rennäringslagen.

Fyra. Det har enligt länsstyrelsen aldrig stått någon kåta på platsen.

Det var alltså ingen rättsskandal. Myndigheterna har handlat med stöd i lag och fått rätt i domstol.

Däremot har mediebilden spätt på konflikter mellan en historiskt prövad minoritet och en majoritetsbefolkning. Till det har statsförvaltningen misstänkliggjorts.

Att historien var för ”bra” för att vara sann slog inte faktakollarna på de stora redaktionerna påverkade av den postkoloniala maktanalysen.

Att just demokratiministern kritiserat länsstyrelse och kronofogdemyndighet i ett enskilt ärende utan någon som helst sakkontroll är emellertid extra anmärkningsvärt. Ministerstyre är förbudet och domstolarnas grundlagsskyddade självständighet måste respekteras. Även av en demokratiminister,