Annons

Välfärdens reformagenda börjar här

Rekryteringen av lärare och sjuksköterskor kommer inte att kunna hålla takt med behoven.
Publicerad 6 februari 2018
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Om inte offentlig sektor förnyas kommer hälften av alla nya arbetsföra att anställas av kommuner och landsting.
Om inte offentlig sektor förnyas kommer hälften av alla nya arbetsföra att anställas av kommuner och landsting.Foto: Emil Langvad/TT

Rapporter om framtiden från Sveriges kommuner och landsting tenderar att vara alarmerande. I den ekonomiska rapporten i höstas varnades det för ett finansieringsgap på tiotals miljarder i kommuner och landsting om några år. I rekryteringsrapporten som publicerades under måndagen är budskapet ännu kärvare: även om pengarna fanns skulle det inte gå att anställa människor i den omfattning som den demografiska utvecklingen fram till 2026 kommer att kräva. Enligt grundscenariot behöver det rekryteras 20 000 medarbetare om året till kommuner och landsting - vilket motsvarar mer än hälften av den arbetsföra befolkningens ökning. Det kommer inte att fungera.

Om utmaningarna är stora är dock tillgången på lösningar samtidigt obegränsad. Digitalisering av offentliga tjänster är den största chansen på flera generationer till kostnadsminskningar, kvalitetshöjning och större frihet för enskilda. SKL pekar till exempel på hanteringen av socialbidragsansökningar i Trelleborg, där robotisering har inneburit en betydande effektivisering med bättre kvalitet och lägre kostnader. Intressant nog talar SKL också om Svenska för invandrare, en stor och kostsam verksamhet som idag bedrivs med mycket liten transparens och få resultatkrav.

Annons

Även om det i andra sammanhang ofta heter att Sverige ska vara världsledande och först med det nya, har det politiska engagemanget för digitalisering varit pinsamt svagt. Den rödgröna regeringens välfärdspolitik har snarast gjort utmaningarna större: riktade bidrag till ökad bemanning sänker reformtempot, arbetsmarknadsinsatser gör offentlig sektor än mer ineffektiv. Den utveckling som har skett i fråga om digitaliserad vård har varit marknadsdriven - och därmed konsumtionsdrivande och kostsam - snarare än ett utslag av medveten och framåtsyftande politik.

Tyvärr har inte heller oppositionen satt förnyelseidéerna främst. Kristdemokraterna, det borgerliga parti som visar störst intresse för frågor om sjukvård och äldreomsorg, har i allmänna ordalag talat om ett ”välfärdslöfte”.

Men kärnan i löftet tycks vara att allt ska bli som det har varit - vilket både ekonomiskt och matematiskt är en omöjlighet. Om kommuner och landsting ska anställa personal i relation till hur många fler barn det föds och hur många som blir äldre kommer sektorn att behöva växa med 194 000 medarbetare fram till 2026. Samtidigt behöver det anställas 314 000 personer till för att ersätta medarbetare som går i pension. 2 600 barnmorskor behöver anställas även utan den ambitionshöjning som KD förordar. Det är fler än vad som tar barnmorskeexamen i Sverige.

I borgerliga reformpartier borde engagemanget och ambitionerna vara väsentligt större än så här. Dels är möjligheterna stora - enligt SKL kan 80 procent av sjukvårdens kostnader knytas till vård av personer med kroniska sjukdomar, ett område med betydande utvecklingsmöjligheter. Dels är riskerna enorma. Om det inte sker någon förnyelse kommer kostnaderna att öka, kvaliteten att sjunka och massiva skattehöjningar till sist att bli oundvikliga.

Daniel BrawSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons