Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Ledare 2011-04-27 | Uppdaterad 2011-04-27
Vårt minne är kort. Vi häpnar inför det häpnadsväckande, men bara en liten stund. Sedan stänger vi av tv:n och försöker glömma vad vi just sett.
Medan vi avnjutit lata dagar i solsken har det syriska folket demonstrerat för rätten till demokrati. Enligt aktivisterna ska minst 100 regimkritiker ha skjutits ihjäl under långfredagen. Demonstrationerna och de eskalerande våldsamheterna är inne på andra månaden. Regimen har medgivit vissa eftergifter, bland annat upphävdes på skärtorsdagen de nära 50-åriga undantagslagarna som gett polisen och militären långtgående befogenheter. Men verksamma människorättsaktivister hoppar inte jämfota, enligt dem är vägen till frihet lång.
Från högsta ledningen är budskapet klart. Den folkliga vreden ska tystas, kraven ska så långt som möjligt motas i grind, säkerhetsstyrkorna ska agera, media ska tystas.
Ändå är det fortfarande förhållandevis tyst. Den som följer utvecklingen sporadiskt skulle lätt kunna tro att den nordafrikanska frihetskampen har avklingat. Men de seglivade demonstranterna i Syrien är en bra indikation på att så inte är fallet. Därför ska inte heller stödet och intresset för utvecklingen i regionen passiviseras.
Historien är full av krig. Historien är också full av ånger. ”Varför gjorde vi inte mer, hur kunde det ske igen?” Det sker för att orden alltför ofta är tomma, för att världen är komplex och inga lösningar vattentäta. Men har vi inte ett ansvar för att så långt som möjligt minska sannolikheten för ett nytt Rwanda, ett nytt Srebrenica, ett nytt Sudan?
Varje regim som skakats om har påverkat de intilliggande. Syriens geografiska position mellan Iran och Israel är inte oproblematisk. Man kan anta att den iranska regimen nogsamt följer den syrianska utvecklingen; utöver rädslan för ett regimkritiskt återuppvaknande bland de egna medborgarna finns risken att relationen till Syrien förändras. Den relation som odlats länderna emellan är central för de iranska vapentransporterna med slutdestination Hamas i Palestina och Hezbollah i Libanon. Utvecklingen i Syrien är därmed inte enbart en nationell angelägenhet utan av vikt för hela regionen.
Joe Stork, biträdande Mellanösternchef i organisationen Human Rights Watch, uttalade för några dagar sedan att det inte längre räcker att fördöma våldet. Organisationen har uppmanat FN att utreda händelserna samt införa sanktioner mot de ansvariga. Dessvärre uppvisar FN-maskineriet samma seghet som så många gånger förr. Därför blir frågan om FN:s relevans relevant åter.
AT
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jesper Ericson
jesper.ericson@barometern.se
Telefon: 0480-592 24
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
