Annons

Utan konkurrens om jobb och landsbygd

En vecka är en lång tid i politiken, och ett år en smärre evighet.
Ledare • Publicerad 7 augusti 2014

Det märker man inte minst om man funderar över vad Stefan Löfven, Socialdemokraternas partiledare, ägnade sig åt för ett år sedan. Planen var då att Socialdemokraterna skulle torpedera Centerpartiet med hjälp av program för hur hela Sverige skulle leva. Centerväljarna skulle flockas till S, partiet sjunka under fyraprocentsspärren och Alliansen bli omöjliggjord som regeringsalternativ.

Löfvens företrädare Göran Persson, själv övertygad om att val vinns på landsbygden och inte i städerna, gav sitt stöd åt företaget: ”Om jag vore i Stefan Löfvens kläder så skulle jag göra en resa i Sverige och tala om vikten av en levande landsbygd”, sa han.

Annons

Så värst mycket blev nu inte av detta. I september gjordes förvisso ett besök på en mjölkgård, Lovö prästgård på Drottningholm, och ett publikfriande utspel om landsbygdsprogrammet. Men få torde sedan dess ha märkt någon större passion från socialdemokratiskt håll; den turné som Persson föreslog företogs aldrig.

Löfven tycks förvisso fortfarande ha ett gott öga till andra partiers väljare, men inte längre Centerns. I stället för att nedmontera de strukturer som gör att somliga orter avfolkas och de kvarvarande invånarna tappar framtidstron, satsar han nu allt på att ”få bort en unken homofobi, transfobi och den patriarkala könsmaktsordningen”.

Kvar står Centerpartiet med en uppgift som blir alltmer angelägen, nämligen att verka för Sveriges sammanhållning. Avstånden må med teknikens hjälp ha förkortats, men samtidigt har de aldrig varit så stora. ”Det är avstånd mellan den som föds i Täby och den som föds i Ljusnarsberg, där arbetslösheten är tre gånger högre. Mellan den som föds i Danderyd och den som föds i Haparanda, där sjukdagarna är tre gånger så höga”, sa partiledaren Annie Lööf i sitt sommartal på onsdagen.

Det hade kunnat bli en rätt trist beställning på mer av stöd och subventioner. Men finessen i Annie Lööfs resonemang, nu liksom tidigare, är att hela landets utveckling så nära knyts till företagande. Lööf har mer än alla andra partiledare betonat företagandets betydelse; vid ett tillfälle gick hon till och med i opposition mot regeringens egen politik som hon ansåg alltför ensidigt inriktad på arbetskraftsutbudet.

Och varifrån arbetstillfällena ska komma, de som alla vill se, är naturligtvis den centrala frågan. ”De skapas inte i regeringskvarteren eller hemma hos LO på Norra bantorget. Jobben skapas av hårt arbetande företagare runt om i Sverige, i småorter, i storstäder och på landsbygden”, sa Lööf i sitt sommartal.

Det kan tyckas vara ett självklart påpekande, men i valrörelsetider är frestelsen att tro något annat ofta överväldigande. Skapas jobben i regeringskvarteren kan man lova, förutsäga och ge sken av handlingskraft.

Skapas de däremot av företagare vet man varken hur många det blir eller i vilken takt de kommer. Färre åtgärder och fler riktiga jobb, som Lööf sa i Almedalen, är således ett modigt vägval. Men inte minst sett ur landsbygdens perspektiv är det helt rätt.

Daniel Braw
Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons