söndag 14 mars 2010
söndag 14 mars 2010
Ledare 2009-02-16 | Uppdaterad 2009-02-25
Vad i västerlandets judiska arv är det viktigaste? Brasan sprakar i bakgrunden medan februariskymningen mörknar utanför fönstret. I samtalet med professor K G Jan Gustafson borrar han djupare och djupare. Vi har kommit att samtala som följd av demonstrationerna mot Israel i Kalmar.
K G Jan Gustafson
– I början var berättelserna, när vi kurade skymning med min farmor. Först begrundade vi det som hänt under dagen. Men så kom de klassiska berättelserna ur Gamla Testamentet. Min farmor var bibelkunnig, hade själv inget judiskt påbrå. Jag kunde identifiera mig, jag kunde känna att jag tillhörde en större gemenskap, den som utgått ur judiska.
– Men sedan är det judiska också så kontrastfyllt. Vi möter rationalism, men likaså mystik. Och vi möter en vitalitet i denna tradition i alla dess många dimensioner. Vi kan möta ett kulturarv som utgår från att livet är värt att älska.
Är då denna judiska identitet genom historien så klar att vi kan tala om ett enda kulturarv?
– Det är den kärnan vi söker. Det finns naturligtvis en mängd deltraditioner. Men överallt möter vi denna längtan efter rättvisa och denna kärlek till livet. Från de vitala intellektuella miljöerna i Babylon till Spanien till Italien till USA.
– Ponera att västerlandet inte skulle ha berikats av det judiska arvet. Vi skulle exempelvis inte ha haft tanken på den unike Guden, skaparen av allt som synligt och osynligt är, som det står i en trosbekännelse. Och vad skulle vi ha varit utan den judiska kunskapstörsten? Utan viljan att studera?
– Men den egentliga kvintessensen är kanske just kontrasterna, spännvidden, den förhöjda intellektuella temperaturen och reaktiviteten. Från individualismen till kibbutzerna, från ghettomiljöer till den radikalt ifrågasättande Baruch Spinoza. Det judiska arvets betydelse för Europa är egentligen att det bidragit med vår världsdels intellektuella synapser.
K G Jan Gustafson är själv katolik. Påverkar det honom?
– Det främsta av vårt judiska arv är Bibeln. Gå till den underbara Psaltaren, gå till psalm 139:
Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand.
Om jag säger: Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus.
Har det skrivits någon hjälpande poesi större än Psaltarens?
– Jesus Kristus, det är vad jag tänker på, när jag hör ordet ”jude”. Joshua ben Josef, det var vad han hette.
Samtalet går från idéhistoria till nutid, till förföljelser och förintelse.
Är det inte förfärande hur detta folk med sin kärlek till livet så har utsetts till fiender av samtidens dödskulter? Att de, med sin kärlek till barnen och framtiden, utsatts för förintelse?
Du beskriver arvet och traditionen mycket positivt. Kan själva utpekandet i sig vara en fara, ett avskiljande?
– En sak är traditionen om Guds utvalda folk, en gemenskap. En annan är ju den förminskande, tanken på att det skulle handla om genetik, inte hållning.
– Ska vi göra det lätt för oss är det ju också bara att se vilka som i dag står på vilken sida i samhällsdebatten. På den ena en Per Ahlmark, på den andra namn som Jan Myrdal eller Sven Lindqvist…
Diskussionen spinner vidare. De uppgrundade vikarna, ekdungarna och det glesa ängslandskapet är urbilden av Kustsmåland. Tankemässigt har vi med utgångspunkt från Hossmo kyrka rest världen runt. Kan man begära mer av sin kulturbygd?
Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Emma Lind
emma.lind@barometern.se
Telefon: 0480-592 48
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (29 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
