• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

TV-serien Mad Men utmanar nymoralisterna

Ledare 2010-09-02 | Uppdaterad 2010-09-02

Den utspelas på en reklambyrå i New York på 1960-talet, då alla kvinnor hade behå med DDD-kupor, alla män drack whisky från lunch till sängdags, alla kedjerökte och alla bedrev otukt när tillfället erbjöds.
Beskrivningen är hämtad ur en krönika i Financial Times av Lucy Kellaway, som skriver skarpt och kvickt om arbetslivet i allmänhet och kontorslivet i synnerhet.
Hon tycker om Mad Men, eftersom serien är en så skarp kontrast till dagens tillknäppta företagskultur. Det är många som gillar serien, kanske för att den bryter mot många av dagens tabubegrepp.
Lucy Kellaway hävdar, att idag leder redan misstanken om sex till stor skandal.
Hon förfäras av Hewlett-Packardchefen Mark Hurds avgång nyligen. Hurd hade brutit mot företagets etiska regler genom att äta middag med en kvinnlig anställd.
Inga sexuella trakasserier föregick måltiden. Det hände inget erotiskt efteråt. Vi har nolltolerans, sade Mark Hurds arbetsgivare. Lucy Kellaway frågar: Hur kan man ha nolltolerans mot något som inte har hänt?
Det märkliga var bara notan på 20 000 dollar. "Den enda förklaringen jag kan komma på är att Mr Hurd och kvinnan förmodligen tröståt i brist på prasslet i sänghalmen", skriver Lucy Kellaway. Hon frossar själv i en managementstudie som visar att det kan skada din karriär att uppträda i sällskap med ett glas vin.
"I Mad Men fördunklades omdömet av kättja och törst. I det puritanska, moderna affärslivet skadas beslutsprocessen av något ännu mer skadligt: skräcken för lust och för alkohol. Båda världarna är farliga, men den förra har ett övertag över den senare: den var då och då högst njutbar", skriver Lucy Kellaway.
Författaren Siri Hustvedt är inne på liknande iakttagelser om en alltför nymoralistisk tid. Hustvedt är mest känd i Sverige för romanen Vad jag älskade (2004). Men hon har också skrivit en essäbok A Plea for Eros (2006). Där lägger hon ett ord för den passion, som är omöjlig för utomstående att reglera genom lagar och förordningar om erotiska frizoner, förbud mot sexuella trakasserier och åtgärder mot ojämlik lust.
"Trots allt tal om jämställdhet, letar människor fortfarande efter Romantiken av det ena eller andra slaget – kortvarig eller långvarig – och vi är utelämnade att tolka och tolka andras avsikter", skriver Hustvedt.
Hur ska man kunna sätta upp regler för detta? Hur ska en domstol alltid kunna avgöra vad som utspelats mellan en kvinna och en man?
"Det finns folk, och vi har alla mött dem, som inte kan bestämma sig. Det finns folk som säger nej, när de menar ja, och ja, när de menar nej. Det finns folk som menar precis vad de säger, men som efteråt önskar att de sagt motsatsen", skriver hon.
Jag tar (i Kellaways och Hustvedts goda sällskap) risken att missförstås av feminister, puritaner och de politiskt korrekta. Påstå gärna att vi försvarar övergrepp och utnyttjande. Men tala då också om hur vi skall få bukt med kärleken som obändig kraft i våra liv!

Ulf Wickbom

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus