• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Tony Blair härmade Järnladyn i smyg

Ledare 2012-01-18 | Uppdaterad 2012-01-18

Järnladyn är senildement och deltar sällan i evenemang; hon missade till och med Prins Williams bröllop och sitt eget 85-årskalas hos David Cameron.
Men försvarsministerns kalas missade hon inte, och det var inte för festligheternas skull som hon kom. Fox, som besegrades av Cameron i de konservativas partiledarval, företräder partiets Thatcher-vinge. Den bräckliga damen infann sig närmast för att ge Fox officiella välsignelse som arvtagare till hennes politiska arv.
Nu är Fox ute ur bilden, fälld av en dum och onödig skandal där en ung manlig vän utan anställning inom departementet eller partiet fick följa med honom på officiella resor och ordna möten med halvskumma personer. Förra sommaren stängdes dessutom Thatchers privata kontor: Ett logiskt steg med tanke på hennes hälsotillstånd.
Men Thatcher är inte ute. The Iron Lady, i Meryl Streeps fenomenala rolltolkning, har slagit biorekord i Storbritannien. Filmen har till och med fått en avsevärd publik i norr, där folk inte har förlåtit järnladyn för hennes hårdföra men segerrika kamp mot gruvarbetarfacket.
Thatchers politik är inte heller ute. Rättare sagt: Få skulle i?dag definiera sig som Thatcheriter. Före Cameron försökte tre partiledare, bland dem den nuvarande utrikesministern William Hague, att leda i Thatchers anda men misslyckades. Men järnladyns politik är i högsta grad vid liv; man nämner bara inte hennes namn. Till och med Tony Blair och Gordon Brown anammade hennes idéer.
Thatcher var en så formidabel ledare att hon vann val trots sin något brutala framfart. Hennes efterföljare späder ut hennes politik lite grann – den nuvarande regeringen skär ner på den offentliga sektorn på grund av finanskrisen, men en nedskärning är det likaväl – men hänvisar inte till dess ideologiska härkomst.
Det är inte bara filmen som fått gemene man att diskutera regeringschefen med den berömda handväskan mer än vanligt: det är också EU. Den gemensamma valutan blev Thatchers politiska död. När hon vägrade att låta Storbritannien gå med i den gemensamma valutan revolterade partiet och Thatcher avgick.
Tack vare Thatcher slipper Storbritannien nu eurozonens existenskamp. I?dag står britterna dessutom Thatchers idéer mycket närmare än under hennes tid vid makten. Enligt den nya British Social Attitudes report tycker bara en fjärdedel av landets invånare att staten ska lägga mer pengar på socialbidrag, jämfört med hälften för 20 år sedan.
Härförleden besökte jag en av de städer i norra England som förlorade kampen mot Thatcher. Gruvan som försörjde så många familjer är stängd. Folk är inte fattiga, men de lever ett deprimerande liv. Var det verkligen nödvändigt? undrar man. Men Thatcher hade instinkt för de stora välvningarna. Hon gick på offensiven mot Sovjetunionen när det var fel – men fick rätt.
I höstas ordnade facket en generalstrejk. Under Maggie Thatcher var det mäktiga manifestationer, där sopor blev liggande i dagar och hushållen blev utan ström. Höstens generalstrejk märktes knappt, och få stödde den. Det är järnladyns arv.

Ulf Wickbom

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus