Tillfälliga tillstånd ger permanent nytta
Att fler nyanlända har fått anställning eller går en utbildning 90 dagar efter avslutad etableringsplan är givetvis glädjande, oavsett vad man anser om orsaken.
Men det finns en risk att en viktig insikt slarvas bort när regeringen nu hävdar att det är dess egen integrationspolitik som har lett till förändringen - liksom, för den delen, när förbättringen avfärdas som en ren konjunktureffekt. För på Arbetsförmedlingen anser man att en annan viktig förklaring är den tillfälliga asyllagstiftningen, där tillfälliga uppehållstillstånd har gjorts till huvudregel. ”Vi har fått indikatorer på att de med tillfälliga uppehållstillstånd prioriterar att snabbt komma i arbete”, säger Joel Hellstrand, verksamhetssamordnare på enheten Integration och etablering, till tidningen Arbetsvärlden.
Varför är detta viktigt? Dels för att det motsäger den tidigare allmänna sanningen på området, nämligen att permanenta uppehållstillstånd uppmuntrar till etablering medan temporära uppehållstillstånd tar ifrån människor deras vilja att arbeta. Incitamenten kan mycket väl vara de motsatta.
Och dels för att utvecklingen är ett utmärkt exempel på politikens oförutsägbarhet. År efter år av välmenta integrationspolitiska åtgärder har haft begränsade effekter, men en förändring som inte hade någon arbetsmarknadspolitisk motivering alls visade sig fungera. Eller kan åtminstone ha visat sig - Arbetsförmedlingen vet ännu lite om sambanden. När nu den nya migrations- och integrationspolitiken ska utformas, den som ska gälla efter den tillfälliga som gäller nu, borde det vara centralt att ta reda på om inte den vedertagna sanningen har varit felaktig och i själva verket tillfälliga uppehållstillstånd är det som mest befrämjar att människor slår rot i Sverige.
