måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Ledare 2008-08-12 | Uppdaterad 2008-08-15
Överste Bo Pellnäs analys gäller: eftersom ryska styrkor redan finns i Georgien kommer USA inte att lämna något militärt stöd. Risken för en konfrontation vore i så fall överhängande. Georgien får nöja sig med solidariska deklarationer, ord alltså.
Det land som säljer krigsmateriel dit är nu Israel, ett land som också lärt sig att sätta realistiskt det värde på resolutioner och skilda slag.
Andra analytiker talar om landet i Kaukasus som arena för stormaktspolitik: oljeledningar, Natosträvanden på Rysslands bakgård, Ett gränsland som vill till Väst, inte till Centralasien. Det står också allt klarare att människorna i Sydossetien och Abchazien bara används av Ryssland som svepskäl. Tror någon att Moskva skulle uppmuntra oberoendet i Nordossetien, en delrepublik i den ryska federationen? Grannrepubliken Tjetjenien visar vad som händer då.
Ryssland har ett klart och tydligt mål med kriget i Georgien: skrämma ett oppositionellt land tillbaka in i den ryska stormaktsfållan och förhoppningsvis få den från väst kommande presidenten Micheil Saakasjvili på fall.
Denne är kanske inte en fläckfri ljusgestalt; han har gjort misstag. Men en sak kan ingen förmena honom: rätten att vara Georgiens folkvalde företrädare. Ingen kan heller neka Georgien den folkrättsliga rollen som statsmaktens förvaltare i de båda utbrytarområdena Sydossetien och Abchazien. Släpper man den principen öppnas dörren för ett otal undergrävande aktioner och kulissartade folkfronter från stormakter mot svagare grannar världen över. I det perspektivet var det onekligen ett misstag av EU att så lättvindligt erkänna Kosovo.
Men det misstaget ursäktar inte Rysslands aggressionspolitik.
Krig är, sägs det, en fortsättning av politiken, men med andra medel. Ja, många av dagens krig kallas inte en så. De sägs vara begränsade konflikter, kriser och annat. Men det innebär också att krigsmakter och vapen blir till schackpjäser som hotar även när de inte används, eller används mycket begränsat. Och frånvaron av militär förmåga blir något som kan utnyttjas även utan att tillgripa fullt krig.
Vi har i dag i praktiken avskaffat det svenska försvaret. Det innebär också i förlängningen att vi är farligt nära att avskaffa våra möjligheter att agera obekvämt för vår närmaste stormaktsgranne, Ryssland. Vem skulle riskera att sätta sin trupp i fara för oss om det skulle bränna till? Försvarsberedningens politiker uppförs sig nu som ”Bambi på hal is” för att citera bloggaren Johan Ingerö om Karin Enström (m).
Ett Sverige utan militärt försvar är ett Sverige som alltid måste ta politisk hänsyn till ryska intressen så snart vi yttrar oss i världen.
Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Pia Olofsson
pia.olofsson@barometern.se
Telefon: 0481-42744
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
