Sverige klättrar när andra faller i pressfrihet

Martin Tunström Artikeln publicerades

Frågan är om silverplaceringen för Sverige i pressfrihetsindex är rättvis.

Årets pressfrihetsindex är en dyster läsning. Det går en våg av inskränkningar av pressfriheten i världen. Begränsningar av mänskliga rättigheter börjar också ofta med att journalisters reella förmåga att bedriva sitt arbete beskärs.

Sverige klättrar rejält på listan. Inte så mycket för att problemen försvunnit här, utan för att pressfriheten blir sämre i andra stater.

Visst har det tidigare funnits anledning att diskutera en och annan bedömningsfaktor i rankningen. När Sverige fick världens kanske mest reglerade och öppna signalspaning, den så kallade FRA-lagen, sjönk Sverige i index.

Även i år reses det frågetecken. Kulturnyheterna visade nyligen att hoten mot journalister i Sverige ökar och de riktas allt oftare mot familjer till reportrar. En annan aspekt - som märkligt nog inte uppmärksammas - är det våld som vid flera fall riktats mot journalister som arbetat i så kallade miljonprogramsområden. På det hela taget uppmärksammar MR-organisationer sällan att människor i resurssvaga områden av kriminalitet får sin rörelsefrihet och yttrandefrihet inskränkt.

Reportrar utan gränser understryker att myndigheter tar hoten på större allvar än tidigare. Det stämmer. Men vilka vägledande avgöranden från domstolarna som organisationen hänvisar till är en gåta. Högsta domstolen sade nyligen nej till att pröva ett prejudikatsfall från Gota Media angående en reporter som blivit misshandlad i tjänsten.