Svenska Akademien i onåd

Ledare Artikeln publicerades
Ärkebiskopen i infekterad debatt om kyrkans gudstjänster.
Foto:TT
Ärkebiskopen i infekterad debatt om kyrkans gudstjänster.

Det har utbrutit en verbal konflikt mellan ärkebiskop Antje Jackelén och Svenska Akademien om det nya förslaget till kyrkohandbok.

Kritik välkomnas inte av Svenska kyrkans ledning. Det har såväl ledarskribenter som andra debattörer fått erfara när de exempelvis lyft upp frågor om Svenska kyrkans tystnad inför utrotningen av kristna i Mellanöstern eller vänsterpartipolitisering i en del av kyrkans utspel.

I dagarna har det blåst upp till en storm om ett nytt omarbetat förslag till kyrkohandbok. De beska synpunkterna på gudstjänstordningarna kan sammanfattas med att förslaget riskerar kulturarvet musikaliskt, språkligt och teologiskt.

Men kritiken har under processens gång avfärdats systematiskt. Istället för att frisk luft strömmar genom kyrkvalven, visar den infekterade debatten hur kyrkoledningen väljer att isolera sig från andra uppfattningar än dem de själva hyser.

I Svenska Akademiens remissvar kan man läsa att det förslag som nu ligger på bordet ger ett ofärdigt intryck. Andra instanser och experter har kallat det för ett "hafsverk". Och bråttom tycks det vara att få fram en ny handbok till nästa års Lutherjubileum, då det är femhundra år sedan reformatorn spikade upp teserna på kyrkporten i Wittenberg.

I sitt svar har Svenska Akademien tagit på sig en större uppgift än den efterfrågade och även gett synpunkter på formuleringar i den nya bibelöversättningen samt på sådant som finns med i den senaste handboken från 1986. En möjlig respons på det från kyrkoledningen hade varit att tacksamt ta emot en sådan expertgenomgång och förvalta den väl.

Men i ett öppet brev i Kyrkans tidning häromdagen gick ärkebiskop Antje Jackelén till angrepp mot De Aderton. Ärkebiskopen skriver att "ert yttrande inte alls håller det mått av kvalitet som bör kunna förväntas av Svenska Akademien". Vidare att "Eftersom Akademien inte kan förutsättas känna till att det område som behandlar frågor om inkluderande språk är ett etablerat forskningsfält inom teologin bifogar jag en lista med några publikationer inom området".

En professor som ärkebiskopen anlitat, menar att Akademiens yttrande vittnar om "avsaknad av intresse för eller insikt i tolkningsfrågor". Det är ett arrogant påstående om den akademi som har till uppgift att "arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet" och som åtnjuter stort förtroende hos allmänheten.

Det är olyckligt att Svenska kyrkans ledning är i öppen konflikt med en av de institutioner, tillika inbjuden remissinstans, som bär upp det svenska kulturarvet, ett kulturarv även kyrkan har att förvalta.

För framtiden bådar det inte gott att Svenska kyrkans ledning väljer en konfrontativ attityd och fjärmar sig från att delta som en lyssnande part i den diskussion som hög och låg för om den stora händelse en ny svensk kyrkohandbok är.