• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Läst, måndag

Svensk landsbygd som utvecklingsmotor

Ledare 2009-07-27 | Uppdaterad 2009-08-26

FAKTA

Ådahl, Martin 2009, Den svenska landsbygdsliberalismens betydelse. Stockholm : Fores, 2009.

Så sjunger glatt vid sprakande spis

i den kalla vinterkväll

den gamle man uppå bondevis

med söner sin' i sitt tjäll.

Han sitter och täljer sin ålders stav.

Må hans ätt ej i Sverige se slut!

Väl bondens minne sänks uti grav;

men hans verk varar tiden ut.

Vem läser i dag Erik Gustaf Geijers Odalbonden från 1811? Geijer var då ännu inte liberal, men han hade en blick för vad landets självägande bönder betytt för utvecklingen. Att inte ligga någon till last, att bygga långsiktigt, att hävda sin rätt mot överheten, Geijers ger den konservativa versionen av en självständig och frihetsälskande bondeklass, Ådahl den liberala. Ådahl lyfter fram sjutton- och artonhundratalets drivande bondeståndspolitiker, motståndare till alla de skrankor, regleringar, tullar och skatter som slog utvecklingen i bojor. Han sätter sökarljus på i dag glömda riksdagspolitiker som Anders Danielsson (1784–1839), Hans Jansson (1792–1854) och Nils Larson (1822–1896). De var likt trettiotalets proletärförfattare självlärda men djupt orienterade i samtidens politik, innanför och utanför landets gränser.

De verkade under en tid av exempellös utveckling och befolkningstillväxt. Freden, vaccinet och potäterna var de orsaker Tegnérs nämnde. En sentida betraktare vill också peka på sådant som avreglering och vidgad frihandel. Från den politikergenerationen stammade det äldre Lantmannapartiet, frihandelsvänligt och utvecklingsorienterat. Under det sena artonhundratalet svängde många landsbygdstämningar över mot protektionism och strävan efter tullskydd, men självständighets- och frihetsidealen överlevde delvis. Lantmannapartiet kom dock under början av nittonhundratalet att gå upp i högern.

Ådahl spårar också de liberala idealen till nykterhetsfolkrörelserna och de frisinnade, vågor av engagemang som delvis rullade in i folkpartiet.

Det bondeförbund/centerparti vi sett under nittonhundratalet har sett sig själv som folkrörelsepräglat i den meningen att mer förespråka folkrörelsemakt av socialdemokratiskt snitt än att kritisera maktutövande. Sannolikt har faktorer under landsbygdens modernisering medverkat till detta. När mjölkhanteringen utvecklades centraliserades den snart, då och då med metoder mot avvikare som påminner om fackföreningarnas nypor mot strejkbrytare. Under lång tid ansåg sig centern ha mer gemensamt med socialdemokrater än med högern och folkpartiet.

Det Ådahl gör är därför ett steg i att ge såväl Sverige i stort som Bondesverige mer specifikt en ny alternativ bild av sin egen historia. För centern är detta nog ganska betydelsefullt. All förnyelse måste för att fungera kunna visa att den knyter tillbaka till något ursprungligt.

Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: