Svagt ögonblick för ordningen

Ledare Artikeln publicerades
Vad händer sedan? Alltför många avviker.
Foto:TT
Vad händer sedan? Alltför många avviker.

Utvecklingen springer ifrån politiken när flyktingkrisen förvärras.

Samtidigt som terrorhotet höjs fortsätter flyktingkrisen. Och förvärras, får man nog säga. När tillfälliga gränskontroller infördes den 12 november hade det under föregående vecka registrerats drygt 10 000 asylsökande. Under veckan efter gränskontrollernas införande registrerades 9 801. De nivåer som av statsminister Löfven beskrevs som ohållbara har inte förändrats.

Ett än större problem är dock att gränskontrollerna inte har lett till ett ordnat mottagande. Sektionschefen för Migrationsverket region Syd beskriver situationen som ett "oorganiserat kaos".

Och självklart uteblir effekten om flyktingar som väl är inne i Sverige avviker från det överbelastade Migrationsverkets köer - vilket nu sker. Enligt Malmöpolisens presstalesman försvann bara i tisdags 160 personer, och det från en verksamhet som rymmer maximalt 1 000 personer. "När vi kommer med en busslast och flyktingar ska gå av är det ett svagt ögonblick för Migrationsverket. Då är det folk som försöker ta sig ut via nödutgångar och allt möjligt."

    Malmömässan är nu tänkt att fungera som ett väntrum, men eftersom boendeplatser saknas ute i landet blir det också en övernattningslokal.

    För alla inblandade är det ett moment 22. Polisen kan inte hålla kvar flyktingar mot deras vilja. Men den som avviker utan att ha registrerats som asylsökande, befinner sig i landet olagligt. Utöver förlängning av gränskontrollerna, som regeringen fattade beslut om i går, måste denna situation regleras. I annat fall får vi ett parallellsamhälle av papperslösa, utan både rättigheter och skyldigheter.

    Märkligt nog har bara ett parti, Kristdemokraterna, framfört ett förslag för hur det kan ske. Deras transitzoner avfärdades visserligen snabbt av migrationsministern Morgan Johansson. Men om asylrätt och ordning i mottagandet ska upprätthållas samtidigt är det svårt att i dag se något alternativ.

    Att just Malmömässan har tagits i anspråk för flyktingmottagande är i sig värt att lägga märke till. För sex veckor sedan publicerades en intervju med Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson, som bland annat sa: "Det extraordinära är att vi talar med kriminalvården om att upplåta anstalter. Där är vi nu. Det superextraordinära är nästa steg: talar vi då om Globen, om Mässhallarna i Malmö, om Ikeas varulager i Älmhult? ... Vi måste börja tänka utanför boxen."

    Nu har det inträffat, och tänkandet utanför boxen är ett direkt krav. När Migrationsverket inte längre erbjuder boende åt alla asylsökande som är i behov av det, har flyktingkrisen nått en ny nivå. På samma sätt som KD:s transitzoner har Centerpartiets förslag att asylsökande själva ska ordna bostäder på sätt och vis blivit verklighet.

    Snarare än den landsfadersgestalt somliga nu efterfrågar, är vad som nu krävs en kollektiv parlamentarisk uppryckning. Att utvecklingen gång på gång springer förbi politiken skapar synliga problem, men också osynliga; och främst bland dem det att tilltron till folkets gemensamma problemlösningsförmåga eroderar.