Surrogat med stora risker

Vad det handlar om är att en kvinna upplåter sin kropp och blir gravid med den uttalade avsikten att efter födseln lämna över barnet till någon annan eller några andra - företrädesvis ofrivilligt barnlösa.

Detta förfarande väcker av lätt insedda skäl en rad frågor av etisk och politisk karaktär, och i går presenterade Statens medicinsk-etiska råd med sin syn på saken. Majoriteten av rådet menar att argumenten för att tillåta surrogatmoderskap i Sverige väger tyngre, men det är inom ganska snäva ramar den anser denna form av assisterad befruktning vara etiskt godtagbar. Det måste föreligga en nära relation mellan surrogatmodern och de potentiella föräldrarna, surrogatmodern får inte vara det blivande barnets genetiska mor och en omsorgsfull lämplighetsprövning av såväl surrogatmoder som blivande föräldrar måste göras.

Framför allt måste surrogatmodern agera altruistiskt - det får inte finnas någon ekonomisk vinning eller för den delen något ekonomiskt tvång med i kalkylen.

I jämförelse med det surrogatmoderskap som redan praktiseras i västvärlden, men då i praktiken förlagt till länder som Indien och Ukraina, är detta upplägg ett stort framsteg. Utnyttjandet av fattiga kvinnor, som på egen risk får bära barn de sedan inte kommer att ha någon kontakt med, är en form av modern kolonialism. Vid ett seminarium i Almedalen i somras beskrev författaren Kajsa Ekis Ekman denna internationella handel som "en ny form av prostitution där väldigt fattiga kvinnor arbetar med att vara gravida, livmodern blir varan i stället för könet".

Som minoriteten i det medicinsk-etiska rådet påpekar finns det dock betydande risker med en aldrig så förnuftig tillåtande lagstiftning i Sverige. Kunskapen om de psykologiska konsekvenserna, såväl för surrogatmoder som för barn, är liten. Skulle de blivande föräldrarna ändra sig eller surrogatmodern hävda rätten till sin kropp under pågående graviditet kan det leda till konflikter som knappast främjar barnets bästa. Och om så kallat altruistiskt surrogatmoderskap tillåts, riskerar acceptansen för kommersiella former att öka.

Det sistnämnda tycks ha skett i Storbritannien, där man ändå har mer generösa regler för surrogatmoderskap än vad det medicinsk-etiska rådet tänker sig skulle vara rimligt i Sverige. Utbudet av kvinnor som vill upplåta sina kroppar motsvarar helt enkelt inte efterfrågan, som då leds in i redan väl upparbetade kanaler.

Samtidigt beslutade riksdagen förra året om en utredning som ska belysa frågan ur ett vidare perspektiv. Intressant då var att Vänsterpartiet och Kristdemokraterna fann varandra i motståndet mot surrogatmoderskap. KD:s hållning var kanske inte så överraskande, men desto mer glädjande var att Vänsterpartiet såg vart denna utveckling leder: till utnyttjandet av andra människor som medel för mål som inte är deras egna, och till att levande barn avtalas bort.