Sundhet i boendet motverkar segregation

Ledare Artikeln publicerades

Även svensk lag borde kunna rymma några av åtgärderna den danska regeringen föreslår mot ghettobildning.

Den som bränner bilar bör kunna bli av med sin bostad.
Foto: Johan Nilsson/TT
Den som bränner bilar bör kunna bli av med sin bostad.

På tvärs med allt tal om att Sverige är extremt har det under de senaste månaderna blivit tydligt att Danmark står inför liknande utmaningar i fråga om segregation, kriminalitet och utanförskap. Den danska regeringens åtgärdsförslag är dock mer radikala än något som har föreslagits i Sverige: programmet innehåller rivning av utsatta bostadsområden, högre straff i vissa zoner och en mer handfast styrning av vilka som får flytta vart. Kommunerna ska enligt regeringen inte få anvisa bostadssökande till utsatta områden om någon i hushållet har mottagit bidrag eller förtidspension i mer än ett halvår. Personer som har etablerat sig på arbetsmarknaden ska däremot kunna gå före i bostadskön.

Att somliga förslag ter sig lätt utomjordiska innebär dock inte att helheten kan avfärdas. När det gäller utbildningskvalitet i skolor där en majoritet av eleverna har landets modersmål som andraspråk är det inte uppenbart att Sverige har bättre svar. Och i en fråga, besittningsrätten i relation till kriminalitet, är den danska linjen att föredra framför den ganska diffusa svenska. Under rubriken ”Kriminelle ud av ghettoerne” (Ut med de kriminella ur ghettona) framförs den uppenbara men bortglömda synpunkten att antalet kriminella invånare i ett område måste begränsas om man vill hindra ett parallellsamhälle från att uppstå.

Detta tänker sig regeringen ska ske på två sätt: kriminella ska kunna nekas att bosätta sig i ett utsatt område, och personer som begår brott i det område där de bor ska snabbare och mer effektivt kunna bli ifråntagna sin bostad. Brottsligheten i socioekonomiskt svaga områden drabbar, som kriminologen Jerzy Sarnecki har skrivit, i stor utsträckning just de boende i området - grannarna, helt enkelt. En större andel kriminella innebär mindre trygghet för de redan boende och att mer resursstarka hushåll avskräcks från att flytta till området. Kriminalitet är i denna mening segregerande.

Men är det inte väldigt drakoniskt att ta ifrån människor deras bostäder på grund av enstaka brott? Nej, den svenska jordabalken rymmer faktiskt denna möjlighet. ”Hyresgästen skall vid sin användning av lägenheten också i övrigt iaktta allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och gott skick inom fastigheten”, står det i 12 kapitlet 25 paragrafen. Är störningarna ”särskilt allvarliga med hänsyn till deras art eller omfattning” får hyresvärden säga upp avtalet.

Sådana uppsägningar har också förekommit. En hyresgäst blev uppsagd efter att ha slagit en granne med knuten näve och hotat henne, en annan efter att ha slagit en besökande hos en granne i ansiktet. Det kan invändas att dessa brott har mer direkt samband med boendet än vad som är fallet i Danmark - i Sverige gäller att den som sägs upp måste ha ”gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet som har samband med boendet, exempelvis mordbrand eller våld eller hot om våld mot den som påtalat störningar i boendet eller mot någon annan som bor i fastigheten”. Det är till exempel inte uppenbart att narkotikahandel, koppleri eller rattfylleri skulle omfattas idag.

Men principen finns, och borde kunna tillämpas bredare. Narkotikahandel, till exempel, riktar sig inte mot någon enskild boende i ett område, men bidrar ändå högst verksamt till att rasera tryggheten. Den underminerar sundhet, ordning och gott skick inom fastigheten och inom bostadsområdet. På denna punkt har Sverige något att lära av Danmark.