Statssekularismens Sverige

Med några timmars mellanrum presenterades således två stora nyheter som behandlar relationen mellan staten och samfunden i Sverige. En som nyanserat och intellektuellt ser samfunden som en styrka i samhället, en annan som fördomsfullt ser religionen som en exkluderande och intolerant kraft.

I sak har Ulf Bjereld lyckats med sitt svåra uppdrag. Det har tidigare rests invändningar mot exempelvis offentligt stöd till Frälsningsarmén för att den inte är organiserad som en svensk folkrörelse. Även det faktum att vissa samfund har den syn på äktenskapet som präglade svensk lagstiftning fram till för bara något år sedan har fått andra att höja röster om att strypa de tämligen små bidrag som riktas från staten till samfunden. Som om en bibliskt motiverad och historiskt gällande syn på äktenskap skulle vara att likna vid terrorkramare och hatpredikanter- eller homofoba främlingsfientliga grupper.

Bjereld visar på en annan modell. Det är inte teologiska ståndpunkter som ska bedömas, utan till exempel ska ett aktivt motarbetade av det demokratiska styrelseskicket leda till att samfundet vägras stöd. Det finns ett äkta ”gilla olika-perspektiv” som annars är så främmande i det förment toleranta Sverige. Man kan vara på olika grunder ha åsikter om den katolska kyrkans syn på prästämbetet som exkluderar kvinnor, men den historiskt grundade uppfattningen kan inte exkludera samfundet från offentligt stöd.

Det är vanligt i det offentliga samtalet att religiösa grupper behandlas olika än andra. Varför stöd till trossamfund, frågar sig många? Ja, men varför ska inte en traditionell folkrörelseverksamhet som scouting kunna få verka på samma villkor om huvudmannen är Equmeniakyrkan istället för Svenska Scoutförbundet? Varför anses stöd till idrottsrörelsen med miljarder vara motiverat medan mindre bidrag till samfund anses problematiskt?

Ett uppvaknande efter det att islamiska församlingar och förbunds samröre med antidemokrater avslöjats har lett till att traditionell folkrörelseverksamhet möts med misstro på kommunal nivå. Församlingar och samfund måste behandlas lika med det sekulära samhällets aktörer.

Det är således inte Ulf Bjerelds utredningsresultat som är problemet, utan snarare den diskussion som följt i dess spår. Det är mot den bakgrunden som beskedet att Socialdemokraterna vill förbjuda konfessionella friskolor ska ses.

De traditionella samfunden bidrag till framväxandet av det moderna Sverige kan knappast överskattas. Länge har också politiken bejakat samfundens pluralistiska kraft. Ta en sådan sak som samfundsdrivna folkhögskolor som bedrivit bland annat icke-konfessionella lektioner för att ge fler gymnasiekompetens. Just ideella aktörer i välfärden som inte drivs av vinst har historiskt också bejakats.

Nu sker en omsvängning i synen på samfundens samhällsbidrag. Om konfessionella folkhögskolor varit en del av svensk modell vill Socialdemokraterna nu förbjuda konfessionella fristående skolor, vilka uppgår till ett sextiotal i landet. Inte för att utbildningsresultaten är svaga eller att kvaliteten är låg. Eller att någon ägare gör sig rik. Det är de konfessionella inslagen i sig - utanför lektionstid - som är fel.

Till saken hör att förslaget presenteras bara några dagar efter det att regeringen presenterat utredningsdirektiv för konfessionella skolor. Vanligen brukar ministrar undvika att uttala sig under ett pågående utredningsuppdrag - nu får utredaren utreda något som det stora regeringspartiet vill lägga ned. Regeringens eget beslut dödas av det stora partiet.

Extra snurrigt blir det när Bjereld föreslår ett bidrag från staten till utbildning av samfundsföreträdare - som i praktiken är skräddarsytt för muslimska samfundsledare. Detta sker samtidigt som konfessionella skolor ska stoppas.

När det gäller skolorna går till och med Socialdemokraterna längre än det Frankrike det land som brukar anses representera statsekularismen med en historisk boskillnad mellan stat och samfund. Där är konfessionella skolor en del av undervisningssystemet. Så har den franske presidenten Macron själv studerat på en katolsk skola. Så blir ett svenskt förbud inte bara ett brott med vår egen tradition utan också med en europeisk.

Det var inte bara två timmar mellan presentationen av Ulf Bjerelds utredning och Socialdemokraternas presskonferens. Mellan skillnaderna i perspektiv låg med bibliskt språkbruk ett Ararat.